Sjuksköterske­programmet

Som jag kort nämnde så kommer jag att publicera en inblick i olika sjuksköterskors arbete för att visa på lite vad man kan syssla med i mitt framtida yrke. Idag tar vi ett snack med KI-alumnin Danny! Han är sjuksköterska på ögonakuten.

Hur kom det sig att du blev sjuksköterska? 
Jag har alltid haft en ”rädda världen-mentalitet” och ville hitta en plattform där jag kunde hjälpa så många människor som möjligt med sin fysiska och psykiska hälsa. Eftersom hälsa är ett väldigt brett begrepp kändes det både bra och naturligt att satsa på sjuksköterskeprofessionen som, tillsammans med läkaryrket, förmodligen erbjuder de i särklass bredaste utbildningsvalen inom detta ämne.  

Vad tyckte du om KIs utbildning? 
Jag påbörjade min utbildning hösten 2010 och ingick därmed i den första kullen av studenter efter att KI fått tillbaka sin rätt att utexaminera sjuksköterskor. Dessförinnan hade högskoleverket haft anmärkningar på KI:s sjuksköterskeutbildning – exempelvis att andelen lärare som skrivit en doktorsavhandling var för liten – och krävde att dessa och andra åtgärder behövde vidtas innan man kunde tillåta KI att starta upp utbildningen igen. 
I sann KI anda var det enligt min mening framförallt forskningen och de medicinska kurserna som stack ut och som höll högst kvalité genom utbildningen. Även om vi fick veta att vår grupp hade gått ut med högst betyg i hela Sverige var det fortfarande många studenter som tyckte att KI hade kunnat ha ett bättre upplägg och fokus i flera av kurserna, där ett vanligt påpekande var att vi hade för lite praktik och verksamhetsförlagd utbildning i förhållande till mängden omvårdnadsteoretisk lära. Efter varje kurs och termin kunde vi lämna feedback åt KI och man lovade då åtminstone att ta till sig av återkopplingen så att efterkommande studenter skulle få det lite bättre. Fem år senare förväntar jag mig att utbildningen konsekvent kunnat hålla minst lika hög kvalité som de i Sverige traditionellt högt ansedda sjuksköterskeutbildningarna på Röda Korset och Sophiahemmet. 

Vad har du arbetat med tidigare? 
Innan jag blev sjuksköterska hann jag jobba en hel del som lärarvikarie och som skötare inom psykiatrin. Efter min sjuksköterskeexamen har jag uteslutet jobbat på akutmottagningar.

Beskriv en vanlig dag på jobbet!
De senaste två åren har jag varit anställd på S:t Eriks Ögonsjukhus akutmottagning. Ögonakuten är en mottagning vars uppdrag är att ta emot patienter med akuta synhotande tillstånd, exempelvis ögontrauman, kemikalieolyckor och allvarliga infektioner. För att vårdsystemet inte ska urholkas är det viktigt att patienterna hamnar på rätt vårdnivå när de söker till oss. Därför brukar de flesta icke-akuta ögontillstånden också behöva hänvisas till andra aktörer inom vårdkedjan så att den högspecialiserade vården som finns på S:t Eriks används för dem som verkligen behöver det. Förutom att triagera inkommande patienter ingår det i mina dagliga sjuksköterskeuppgifter bland annat att förundersöka patienterna innan de så småningom får träffa våra ögonspecialister. I regel brukar förundersökningen gå ut på att kontrollera patienternas synskärpa och att mäta ögontrycket. Tillsammans med den aktuella anamnesen och eventuella fynd i biomikroskopet brukar dessa parametrar ge oss ett bra underlag inför den fortsatta handläggningen inne hos läkarna. Vissa symtom eller kontaktorsaker kan även behöva kompletteras under eller efter förundersökningen genom exempelvis blodprovtagningar, ögonbottenfotografering samt andra typer av utredningar. Som sjuksköterska får jag även administrera ögondroppar och salvor i behandlande syfte, till exempel för att minska på ögontrycket eller utföra så kallade synekisprängningar. På ögonakuten ingår jag i ett team bestående av ögonläkare, ögon/sjuksköterkor, optiker samt undersköterskor där samtligas spetskompetenser är med och bidrar till att patienterna får en så god och säker vård som möjligt. I händelse av att någon patient är eller plötsligt blir dålig i sitt allmäntillstånd är det framförallt mina sjuksköterskekunskaper som kommer till stor nytta på ögonakuten, vilket givetvis ger en extra dimension av trygghet för alla inblandade. 

Hur kom det sig att du började på just ditt område? 
En stor anedleding till att jag alltid dragits till akutmottagningar är för att det oftast råder en stor patientvariation och annorlunda dynamik där – den ”att inte veta vad som kommer in genom dörren” – som förmodligen tilltalar mig mer än om jag bara hade jobbat på vanliga avdelningar eller andra slags mottagningar. Att jag så småningom hamnade inom ögon som verksamhetsområde är för att jag med tiden genom nyfikenhet och egen inläsning förstått att oftalmologi är både bredare, mer komplext och framförallt intressantare än jag tidigare hade kännedom om. Till exempel gjordes knappt någon reklam för ögonområdet via sjuksköterskeutbildningen vilket jag tycker var oerhört synd. Att S:t Eriks ögonakutmottagning även kunde erbjuda bättre arbetstider än på de flesta andra
traditionella akutmottagningarna var också något som bidrog till mitt val i slutändan.  

Vad är det som lockade dig med ditt område? 
Utöver intresset för ögats fysiologi och samspel med resten av kroppen är det möjligheten att få vidareutbilda mig inom oftalmologi som lockar mig mest. I framtiden kan jag exempelvis läsa till specialiserad ögonsjuksköterska och därefter välja ännu en ögoninriktning via ortoptistutbildningen.  

Vad är det bästa med att jobba på ditt område? 
Som före detta bärare av glasögon och linser så har jag alltid varit väl medveten om hur en sådan funktionsnedsättning kan påverka den dagliga livsföringen, inte minst i fråga om framkomlighet och att kunna fungera socialt. Att få vara med på någons resa till att kunna se och leva ett bättre liv är därför en belöning i sig. 

Skulle du rekommendera andra sjuksköterskor att arbeta med ditt område? 
Ja, varför inte? Enda nackdelen som jag ser det skulle kunna vara att vi som sjuksköterskor behöver tänka lite extra på att hitta olika sätt att upprätthålla våra tidigare införskaffade kunskaper och erfarenheter då det annars kan föreligga viss risk för ”avtrubbning” om man enbart lägger krut på de riktade uppgifterna som hör till den specifika arbetsplatsen. I egenskap av legitimerade sjuksköterskor kan det både vara sunt och nödvändigt att påminna sig själv om att vi faktiskt är skyldiga att arbeta i enlighet med kompetensföreskrifter som medför ett juridiskt ansvar om något skulle gå snett. Här ingår det bland annat att känna till varför vi egentligen sätter in olika åtgärder, vilka riskerna är och att slutligen kunna göra en professionell avvägning mellan dessa två.  

Vill du utvecklas i någon riktning framöver, i sådant fall vilken? 
Om min arbetsgivare kunde erbjuda vidareutbildning med skäligt lönetillägg och garanterad bibehållen lön istället för enbart studieersättning, så hade chanserna definitivt ökat till att vilja specialisera mig inom ögon då området intresserar mig väldigt mycket. Om det inte faller väl ut skulle anestesi, ambulans eller operation kunna vara andra tänkvärda alternativ för mig att satsa på i framtiden.