I onsdags morse förra veckan deltog jag i en paneldiskussion om förtroendet för forskningen, arrangerad av organisationen Vetenskap & Allmänhet med anledning av presentationen av årets så kallade VA Barometer. Det rör sig om en enkätstudie som V&A genomfört i drygt 15 år och som på olika sätt tar tempen på allmänhetens syn på forskning och vetenskap.

Årets resultat är glädjande ur flera aspekter:

  • Förtroendet för forskare är stabilt högt. 84 procent av de tillfrågade anser sig ha mycket eller ganska stort förtroende för forskare vid universitet och högskolor
  • Förtroendet för forskning ökar rätt kraftigt 75 procent säger sig ha mycket eller ganska stort förtroende för forskning. Motsvarande siffra förra året var 60 procent
  • Det finns även ett starkt stöd för att involvera allmänheten i forskning

I sammanhanget är det värt att påminna om den enkätstudie om vårddata som stiftelsen Forska Sverige genomförde tidigare i år. Den visade att 95 procent av svenskarna är villiga att dela med sig av av sina hälsodata för bland annat forskningsändamål. Jag skrev om detta i ett blogginlägg i våras.

Forskarnas förtroende 

När jag fick frågan från moderatorn att reflektera över årets resultat, passade jag dock på att ta upp en helt annan sak. Vilket förtroende har forskarna själva för den sektor där de är verksamma?

Bakgrunden till min fråga är bland annat en artikel som publicerades i den amerikanska vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences den 11:e december – dagen innan debatten hölls: Changing demographics of scientific careers: The rise of the temporary workforce. Artikelförfattarna har undersökt hur lång tid forskare är verksamma inom tre olika vetenskapliga discipliner (medicin inte inkluderat) och följt upp data under 50 år. Resultatet visar på dramatiska förändringar över tid.

Anmärkningsvärd

Under 1960-talet hade 50 procent av forskare lämnat sektorn efter 35 år. Motsvarande “halveringstid” under 2010-talet är nere på fem år. Alltså: Hälften av de professionellt verksamma forskarna lämnar forskningen efter endast fem år.

I viss mån återspeglar siffrorna en helt naturlig utveckling – att i dagens högt specialiserade samhällen behövs personer med forskningsbakgrund i alla områden också utanför akademin. Forskning har alltmer blivit en del av en utbildning för andra sektorer och inte ett steg på vägen för en obruten akademisk karriär. Dock är utvecklingen så anmärkningsvärd att den manar till eftertanke och vidare analyser. Hur ska vår sektor bemannas in i framtiden? Inte minst är detta viktigt eftersom forskning är en verksamhet som måste bedrivas med ett långt tidsperspektiv. Det är väldigt få avgörande upptäckter som skett inom loppet av det antal år som kan räknas på ena handens fingrar.

Specialisering

Artikeln belyser också en annan trend: att vi har en tillväxt av forskare vars funktion är att stödja de projekt som andra leder. Vetenskapen flyttar till större grupper med mer specialisering och allt fler forskare specialiserar sig som ”supporting scientists”. Analysen tyder på att dessa forskarna drabbas av ökad karriärinstabilitet och sämre långsiktiga akademiska karriärmöjligheter. Med denna bakgrund argumenterar författarna för att det finns ett behov av att reformera karriärstrukturer i universiteten.

Studien som redovisas i PNAS utgår från en internationell kontext. Det skulle vara väldigt intressant att göra en liknande undersökning i Sverige som också omfattar medicin och hälsovetenskap. Ser vi liknande tendenser här? I så fall, vad beror det på och vad kan vi göra åt det?

Ett intressant perspektiv i den här diskussionen är vilken roll finansiering av forskning spelar och då främst om balansen mellan basfinansiering och extern finansiering. Generellt gäller att en högre andel basfinansiering rimligen skapar bättre förutsättningar för långsiktighet och kontinuitet.

Konstruktiv debatt

Jag tror att en svensk undersökning skulle kunna initiera en konstruktiv debatt om forskningens förutsättningar, om finansiering och om karriärvägarna vid de svenska lärosätena.

Under paneldiskussionen på onsdagsmorgonen föreslog jag V&A skulle genomföra en sådan studie – och efter vad jag förstår så togs förslaget emot positivt. Jag är övertygad om att vi alla som arbetar som ansvariga inom forskningssektorn skulle ha stor nytta av mer kunskap kring hur forskarna ser på forskningen som yrke och vad som talar för eller emot sektorns attraktionskraft – och förmåga att behålla sina kompetenta medarbetare också längre än fem år.

En sak är klar: Kärnverksamhetens förutsättningar, finansiering och karriärvägar kommer att vara viktiga punkter i KI:s nya Strategi 2030.


Nu har Karolinska Institutets nya etikråd haft sitt första möte. Det är ytterligare ett viktigt steg på vägen mot att stärka etikens ställning och position inom hela KI:s verksamhet. Etikrådet och verksamhetens värdegrund kommer att få en central plats i KI:s nya Strategi 2030.

I mars 2016 beslutade dåvarande KI:s tillförordnade rektor Karin Dahlman-Wright (numera prorektor) att “genomföra en systematisk inventering på KI för att identifiera eventuella brister som behöver åtgärdas”. Ungefär samtidigt beslutades också att KI:s uppdrag för det dåvarande etikrådet skulle ses över bland annat med hänvisning till att arbetet med forskningsetik vid KI “behöver klargöras”.

I praktiken innebar detta att det dåvarande etikrådet upplöstes.

Tre huvudområden

I september samma år lade rektor fram ett förslag till åtgärdsplan, som senare på hösten godkändes av KI:s styrelse, konsistoriet. Planen byggde på tre huvudområden:

  • Den interna kulturen och ledarskapet vid KI
  • Kvalitetsfrågor inklusive regelefterlevnad
  • Organisationsfrågor, inklusive gränssnittet mot Karolinska Universitetssjukhuset

När jag tillträdde som rektor vid KI i augusti 2017, var arbetet med åtgärdsplanen i full gång. I början av 2018 hade det kommit så långt så att jag kunde utse ett vetenskapligt ombud, med uppgift att bland annat ge etiska råd och vägledningar till enskilda forskare eller forskargrupper. Det vetenskapliga ombudet har även i uppdrag att verka för att kunskapen om forskningsetiska koder, lagar, föreskrifter, regler och riktlinjer är god, informera om nya regler och viktigare principiella avgöranden för den vetenskapliga verksamheten och på andra sätt verka för en god etisk nivå inom KI.

Beslut av konsistoriet

Dessutom ska ombudet leda KI:s etikråd och under våren arbetades fram strukturer och ramar för detta. Efter beslut av konsistoriet (KI:s styrelse), sattes målet att ha ett nytt etikråd i funktion under hösten 2018.

Där är vi nu. I torsdags, 6 december, hade etikrådet sitt första och inledande möte och jag är mycket nöjd och glad över att vi nu har ett råd med ytterst kompetenta ledamöter. Etikrådets uppdrag innebär i första hand att det ska:

  • verka för att en diskussion om etik förs inom KI, i första hand forskningsetik och medicinsk etik,
  • vara en kunskapsbank och informera sig om utvecklingen inom området internationellt och nationellt,
  • verka för att KI:s hantering av etiska frågeställningar står i god överensstämmelse med omvärldens värderingar och de som råder, eller ska råda inom KI.

Rådet har en avsevärd frihet att själv besluta om vilka frågor man vill ta upp och behandla. Just detta med etikrådets fristående ställning är en viktig poäng i sammanhanget – det ska inte vara ett organ som ska arbeta på universitetsledningens eller rektors uppdrag – dock kan jag i vissa lägen be rådet om ett yttrande i frågor av mer generell karaktär.

Andra perspektiv

Etikrådets fria ställning, kombinerat med att hälften av dess ledamöter kommer från externt håll (de är alltså inte är kopplade till KI) ska bidra till att garantera att vi får in andra och relevanta perspektiv på etiska frågor än vad som annars kanske hade varit fallet.

En av de lärdomar KI har dragit av Macchiarini-ärendet är just det faktum att vi måste ha in fler perspektiv för att inte riskeras att drabbas av intern förblindelse.

Jag vill passa på att önska KI:s nya etikråd välkommet och önska det lycka till i dess ytterst viktiga arbete framöver.

Närmare presentation av etikrådet och dess ledamöter finns på KI:s webbplats, där det också finns en artikel om nya etikrådets första möte. Läs gärna också KI:s öppna redovisning av åtgärdsplanen efter utredningar om Macchiarini-ärendet.

Jag kan också tillägga att KI:s vetenskapliga ombud, Anders Ekbom, i och med att etikrådet nu är igång i full skala, kommer att dra sig tillbaka från just denna roll. Rekrytering av nytt vetenskapligt ombud pågår i detta nu. Det finns således anledning att återkomma i frågan.

Behov av etisk reflektion

Min vision är att KI ska spela en ledande roll i debatten om de svåra men också mycket intressanta frågorna som uppstår när ny teknik och nya behandlingsmetoder ska fasas in i samhället. I mötet mellan teknik och individ skapas ett behov av kritisk och etisk reflektion och en stor potential för både forskning och debatt.

Här måste KI vara med.

 


Landstingsfullmäktige i Stockholm har nu fattat beslut om budgeten för 2019 och jag kan med glädje konstatera att frågor av stor betydelse för Karolinska Institutet nämns särskilt i beslutsdokumentet. Jag tänker då i första hand på att det skapas goda förutsättningar för samverkan kring utbildning och klinisk forskning. Detta är något som bara måste fungera för att vi ska realisera ambitionerna om en hälso- och sjukvård i världsklass. Jag har tidigare tagit upp de här frågorna till offentlig diskussion.

Ledande forskningsregion

Budgetbeslutet innehåller flera besked som visar på den politiska ledningens vilja att garantera en fortsatt bra samverkan. Bland annat skriver man att Stockholmsregionen inom fem år vara vara en av Europas fem ledande regioner inom forskning som syftar till bättre hälsa. Det är en utmärkt målsättning och man konkretiserar detta genom att utlova att möjligheterna för kliniska prövningar ska förbättras genom bland annat att garantera en svarstid för intresseanmälningar på maximalt tio dagar och sätta målet att antalet kliniska prövningar i regionen ska öka med 50 procent fram till 2022. Dessutom framhålls det nära samarbetet med lärosätena och man lovar också att ta fram en långsiktig life science-strategi.

När det gäller samarbetet kring den patientnära verksamheten, vill den politiska ledningen att alla vårdgivare, både den egna och de privata, ska delta i utbildning och forskning. Särskilt pekas primärvården ut i detta sammanhang. Den beskrivs som “navet i invånarens kontakt med sjukvården”. Med en närmare och bättre utbyggd kontakt mellan hälso- och sjukvården och forskningen, ska patienter snabbare kunna ta del av nya behandlingsmetoder.

Kompetenshöjning

Region Stockholms ledning aviserar också en satsning på kompetenshöjning och vidareutbildning av vårdpersonalen. I denna utveckling ser jag det som självklart att också berörda lärosäten finns med i både planerings- och i genomförandestadierna.

Jag ser fram mot mer konkreta samtal med regionledningen om hur riktlinjerna i budgetbeslutet gällande utbildning och klinisk forskning nu ska genomföras i praktiken. Som jag tidigare sagt: KI är berett att aktivt vara med i den diskussionen.


The Nobel Prize and the Nobel week are about progress – how excellent research and excellent achievements bring us forward. It is when we see all the Nobel prizes in context that we get a glimpse of Alfred Nobel’s insight and hopes when he crafted his will just before the 19th century ebbed out.

This year’s Nobel Prizes attest to the power of basic research, to the power of interdisciplinarity, and to the power of compassion, empathy and concern for the individual human being. I’ve been a keen observer of the Nobel Prizes for decades and rarely have I seen such a timely and complementary set of awards.

I had the pleasure of providing the opening statement and welcoming remarks for the Nobel lectures in Physiology or Medicine last Friday, by James P. Allison and Tasuku Honjo. The lectures were given in our beautiful Aula Medica which was filled to capacity.

A chronic disease

If there is one remark that lingers in my mind after these lectures, it is this: cancer is about to become a chronic disease. I am not sure if these were Honjo’s exact words, but this was his message. With the new treatments – including those honored by the Nobel Prize this year – a growing proportion of cancer patients will experience remissions that last for a lifetime – essentially converting an acute and often deadly malady into a chronic one.

For decades we have been used to seeing improvements in cancer treatment as rather modest right shifts of the survival curves. Now we are exposed to curves that level off a few years after disease onset, indicative of long term survival for those that respond. So far, the new treatments have proven efficient only for a limited number of cancer diseases. But progress is being made and hope is instilled for a better treatment of some of the most serious cancers that we as humans can fall victim to.

Fundamental research

Being a basic scientist myself, I was intrigued by the emphasis that Allison and Honjo placed on fundamental research and the long term merits thereof. Certainly, the identification of the “brakes” that normally prevent immune cells from effectively attacking tumors is a result of curiosity driven research of the highest quality. Through the lectures we saw how insight gained from basic research gradually translated into disruptive changes in cancer treatment. Translation takes time. The story behind this year’s Nobel Prize to Allison and Honjo “for their discovery of cancer therapy by inhibition of negative immune regulation” highlights the importance of basic research, the need for long term funding, and the value of stamina and courage on the part of those engaged in medical science.

“A creative use of nature” was a concept that came up time and time again during the mingling after the lectures. An apt concept indeed. Instead of killing the cancer cells directly, by radiation or drugs, Allison and Honjo let nature do the job. In his speech at the Nobel banquet yesterday, Honjo paid tribute to the immune system and to acquired immunity specifically. Well deserved: it is the evolution of this system that now allows “disinhibited” T-cells to attack cells that are malignantly transformed.

Recurrent theme

Harnessing the power of nature and evolution for the benefit of health can be seen as recurrent theme for this year’s Nobel Prizes. The chemistry prize awarded scientists that made use of enzymes and antibodies for a greener chemistry and more sophisticated diagnosis and treatment. The physics prize honored researchers that utilized the power of light in a way that has hugely benefited surgery and medicine at large. Even the economy prize can be seen in the context of health: we know that climate change threatens the health of our planet and through this the health of the individual human being.

Finally: this year’s peace prize has everything to do with health. Denis Mukwege and Nadia Murad have made tremendous efforts to protect victims of wartime sexual violence. Their achievements and personal histories make us see health in the broadest of contexts. Their work instills hope.

We live in the most dynamic of times. Collectively the 2018 Nobel Prizes tell us how progress is made, through science, through creative use of nature, and through compassion and empathy for our fellow human beings.

More information about the Nobel Prize in physiology or medicine can be found at KI’s web site. Video of the Nobels lectures are availiable througt this site. There is also an article on the Nobel lectures in Aula Medica at KI’s website (in Swedish, an English version will be published soon).

 

Tasuku Honjo

James P. Allison

All photos: Erik Cronberg


För en vecka sedan skrev jag ett inlägg här på bloggen som handlade om att studenter har stora möjligheter att påverka. Min poäng vara bland annat att studenter – och lärosäten – inte bara passivt  ska anpassa sig till hur samhället och arbetsmarknaden förändras; Vi ska vara drivande i förändringen.

Med den bakgrunden kändes det därför extra roligt och inspirerande att läsa DN Debatts huvudartikel i måndags morse: “Vi kräver klimatansvar av våra framtida arbetsgivare“. Studenter från olika universitet och högskolor runt om i Sverige, däribland Theodor R Ohlsson på KI:s läkarprogram, kräver att landets arbetsgivare ska ta en större och mer aktiv roll i omställningen mot ett mer hållbart samhälle. De menar bland annat att den generation studenter som nu finns på våra lärosäten på ett helt annat sätt än tidigare är medvetna om den utmaning vi står inför när det gäller hållbar utveckling och hotet från klimatförändringarna:

“Vi är övertygade om att företag som tar en ledande roll i omställningen kommer vara mest framgångsrika i att rekrytera denna generations studenter. Vi hoppas och tror att våra framtida arbetsgivare lyssnar på oss och tar vår oro på allvar”, skrev de bland annat i DN-artikeln. Läs mer i Läkartidningen, som också intervjuat KI-studenten Theodor R Ohlsson.

Studentmanifestet

Undertecknarna har tagit initiativ till “Studentmanifestet“, ett upprop riktat till landets studenter “för ett ekologiskt uppvaknande”. Ursprunget är ett franskt initiativ, där omkring 20 000 studenter skrivit under ett motsvarande manifest. Totalt har nästan 27 000 studenter anslutit sig att underteckna manifestet, bara i Sverige har sedan i måndags cirka 2 000 studenter skrivit på.

Det här studentinitiativet är ett utmärkt exempel på det som jag gav uttryck för i torsdags. Dagens studenter ska inte sitta still och passivt anpassa sig efter trender i samhället eller på arbetsmarknaden. Det ska inte heller högskolor och universitet göra. Tillsammans tar vi fram ny kunskap och det är faktiskt vår plikt att utifrån vetenskap och evidens i möjligaste mån påverka samhällsutvecklingen; att vi tillsammans stärker ett långsiktigt hållbart samhälle utifrån FN:s Agenda 2030.

Utmärkt initiativ

Studentmanifestet är med andra ord ett utmärkt initiativ. Jag skulle till och med vilja uppmana studenterna att gå ännu längre: Ställ också krav på lärosätena! Det är min övertygelse att världens universitet i framtiden inte enbart kan förlita sig på att rekrytera toppstudenter genom att prestera excellent utbildning och forskning. Det måste också till andra skäl. Bland dem är att ett lärosäte har en uttänkt strategi för hållbarhet.

Det är bland annat utifrån detta perspektiv som KI nu intensivt arbetar med vår nya Strategi 2030. Målet är att vi ska kunna fatta beslut om denna i början av nästa år. Det blir ett oerhört viktigt steg på KI:s väg mot att skapa en sammanhållen och genomtänkt agenda för en hållbar hälso- och sjukvård.

Hälsofrågornas viktiga roll

I detta sammanhang vill jag återigen lyfta hälsofrågornas viktiga roll. 2015 års Lancet-kommission Health and Climate Change betonade att “tackling climate change could be the greatest global health opportunity of the 21st century”. Läs gärna också en kommentar i British Medical Journal (BMJ Global Health) om universitetens viktiga roll i arbetet med hållbarherhetsmålen: It is time for academic institutions to align their strategies and priorities with the Sustainable Development Goals.

Låt mig även påminna om det kommande arrangemanget lördagen den 30 mars nästa år som KI genomför tillsammans med Göteborgs Universitet, Chalmers och Kungliga Vetenskapsakademien: ”Rethinking Higher Education: Inspired by the Sustainable Development Goals”. Konferensen kommer att hållas här i Aula Medica på Solna campus. Save the date.– mer information kommer!

 


This post is partly based on my speech at the inaguration ceremony today, Friday

Today is a historic day at Karolinska Institutet. On this very day we inaugurate Biomedicum – our new research center for world-class biomedical science. Here our researchers will unravel the fundamentals of life. Here our researchers will work across disciplines in pursuit of new ideas and breakthroughs. Here our researchers and staff will reach out to other research environments in the Stockholm region and beyond. And here we will live up to what a university is all about: the creative meetings between generations, between teacher and student, between mentor and mentoree. Biomedicum is about research, but also about education.

On a personal note: the Biomedicum project is one of the reasons why I took up the position as president of Karolinska Institutet – one of the reasons why I came here in the first place. The potentials of this project were persuasive. I have travelled to many campuses across the world, and in few if any places have I seen potentials and possibilities on a comparable scale. Obviously, the potentials and possibilities reside in the layout of the building and in the quality of the infrastructure, but first and foremost they reside in the competence of those that work and study here.

Proximity counts even in the digital age

What attracts lies not only in what Biomedicum contains, but in what surrounds it. In our digital age, it is paradoxical how much proximity counts. Proximity is important, because ideas develop and grow when and where researchers meet. Physical encounters matter even when colleagues are only keystrokes away. Biomedicum enjoys a proximity to SciLife lab, a proximity to the new building for comparative medicine – and Solnavägen is the only gap that separates Biomedicum from the clinical research environments in Bioclinicum and Campus North. Now we need to make Solnavägen even narrower, and this is what the skywalk shall help us do.

Collaborative partners within short distance

If we look further beyond we realize that Biomedicum is within short distance of two leading universities – Stockholm University and KTH. This is important. We must be humble enough to realize that we – as a medical university – need access to the humanities, to the social sciences, and to technology. The complexity of modern medicine is such that our own discipline must be complemented by insight offered by others. Medical research and education must be seen in the widest of contexts. We cannot allow new medical technologies to be introduced to societies that are ill-equipped to handle them.

Improving human health

Biomedicum will facilitate interaction, collaboration and the sharing of experiences, ideas and technologies across scientific borders. The vision is to be a catalyst for ground breaking medical science, aiming at improving human health. With this new laboratory building now in place and a new hospital building close by, and with a matching development of the Flemingsberg campus, I see few regions in the world that surpass ours when it comes to prospects for just this – improving human health.

The largest project

The inauguration of Biomedicum marks the end of an eventful year in the history of Karolinska Institutet. In the course of 2018, 60 percent of our personnel and approximately 80 percent of our experimental research activity have moved into new buildings. It has been a pleasure to see how our personnel has conquered new premises at Flemingsberg and new buildings at either side of Solnavägen. Biomedicum is by far the largest project in KI’s major infrastructure programme. With an area of 44,000-plus square metres, this laboratory building accommodates five KI departments with a capacity for 1600 employees. Apart from research laboratories, Biomedicum contains offices and meeting spaces for conferences and other large gatherings.

Benchmarking with the best

The new infrastructure – at Solna and Flemingsberg – represents major investments for the future. For these investments to bear fruit we must benchmark with the best.

A few days ago I engaged in a telephone conference with Sir Paul Nurse, director of Francis Crick Institute in London. In many ways, the Crick Institute is an ideal benchmarking institution for Biomedicum. Like Biomedicum, it brings disciplines together in the realms of basic research. Like Biomedicum, it promises to deliver breakthroughs for the benefit of human health. In our telephone conference we agreed to exchange visits on an annual or biannual basis. I do hope that there will be an interest in this. These visits could be coupled to top level lectures as nodal points for a broader discourse and sharing of experiences between twin institutions.

Speaking of lectures, time should now be ripe for establishing a lecture series more locally, alternating between Bioclinicum and Biomedicum. I know that initiatives already have been taken in this direction, and I appreciate this. Such lecture series could promote the much needed interaction across Solnavägen and facilitate translation and implementation of new results and ideas.

Seamless movement of ideas

The most important thing about Biomedicum is not the building itself, but what happens within. The architects have beautifully designed a building that encourages interaction – that inspires people to move between quarters and between floors. If there is any common denominator of successful research institutes it is exactly this: the smooth and seamless movement of people and ideas across disciplines and departmental borders. The recipe for success is removal of constraints. Academic freedom has a physical connotation.

We have much to build on

Past performance bodes well for success. The researchers that now have moved into Biomedicum have excelled in gaining external funding, in sharp competition nationally and internationally. Many have been awarded prizes and honors, many have extensive international networks, and many have developed their research into innovations or products. In the period 1995 – 2010 – the last period for which we have complete statistics – more than 3300 patents were filed by KI researchers. Close to 40 percent of these emanated from the five departments that now inhabit Biomedicum. A number of extant enterprises and companies build on discoveries that were made by Biomedicum researchers. We have much to build on.

My visions

Based on past performance, there are all reasons to predict that Biomedicum will constitute a hub in what will emerge as a vibrant life science cluster in the Stockholm region. My vision is exactly this: that our new infrastructure will form the core of a world leading life science cluster. This ambition is aligned with the ambition embedded in the political program of the new Stockholm County government. This program states that by the year 2023 the Stockholm region should be among the top five life science regions in the world. Rest assured: we will help our politicians realize this ambition.

I have talked about Biomedicum in the context of research and education. My vision is that Biomedicum will contribute significantly also to the so-called third task; public outreach. Space has been allocated to a visitors’ center. Let us make this space into a dynamic meeting place between excellent science and those that are curious to know what excellent science is all about. Trust in science is paramount, and trust in science is something that must be gained by hard work. It does not arise all by itself.

Thanks

Many are those that deserve our thanks and gratitude on this occasion: C.F. Möller Architects; Nyréns Arkitektkontor; Akademiska Hus; Skanska; our Property Department and Facility Management. Biomedicum was completed within budget – in fact, the costs incurred were more than 350 million SEK less than budgeted. We should also thank all the individuals inside and outside of KI that have been involved in this groundbreaking project from the early planning stage until its completion. I cannot mention them all.

The hurdles of transition

“It hurts when buds are breaking” as Karin Boye famously wrote. “It hurts for that which grows and that which bars.” Indeed, the transition into Biomedicum has not been without its trials and tribulations. First and foremost for the personnel in the Biomedicum itself, but also for KI at large. I know that the Facility Management does its utmost to reduce the pain and hurdles of transition – and I can assure you that the university leadership will continue to keep a keen eye on how Biomedicum develops. That Biomedicum will flourish is beyond any doubt.

More about Biomedicun on this blog (in Swedish). Read also about the nomination of Biomedicum as the “Building of the year” (Årets bygge).

 

Foto: Stefan Zimmerman

 


I dag, torsdag, är jag inbjuden att delta i en diskussion på temat “Investera i morgondagens utförare”. Det är Saco:s studentråd som sammanställt en rapport med samma titel och med tillägget: “För en bättre matchning på vägen in och ut ur högskolan”.

Högskolors och universitets relation till det omgivande samhället är av avgörande betydelse och ni som följer mig här på bloggen vet att det här är en sak som jag ofta tar upp och diskuterar. Ett universitet kan aldrig leva sitt eget liv. Det måste interagera med sin omvärld. Det är en självklarhet, men förtjänar ändå att påminnas om då och då.

För Karolinska Institutet är intensiv samverkan med vår omgivning helt nödvändigt av många skäl. För att vi ska hänga med i den allt snabbare förändringstakten i arbetsmarknaden, krävs att vi har tentaklerna ute och deltar aktivt. Det gäller såväl den allt snabbare utvecklingen av kunskapsläget inom life science som för den viktiga frågan om morgondagens behov av kompetens inom vård och omsorg.

Första jobbet

På KI finns omkring 6 000 studenter. Nybörjarprogrammen är basen i utbildningsutbudet. Här finns omkring tre fjärdedelar av helårsstudenterna och KI utbildar inom de allra flesta professioner som finns inom hälso- och sjukvården. Efter examen studerar en del vidare eller går in på  forskningsbanan. Men många söker sig till arbetsmarknaden och tar sitt första jobb inom vården. Vår uppgift som medicinskt universitet är att de är väl förberedda för sina uppgifter. De ska ha den kunskap som krävs för att säkert och skickligt kunna utföra sina jobb med ett etiskt och kritisk förhållningssätt.

KI;s viktigaste samverkanspartner är tveklöst Stockholms läns landsting. Tillsammans med dem planerar vi för och gör vad vi kan för att säkerställa dagens och framtiden kompetensförsörjning inom vården. Det är en kärnuppgift för KI. När jag nyligen diskuterade det här med företrädare för SLL i samband med ett större internt möte här på campus Solna, var detta just en av de saker som företrädare för landstinget betonade; Vikten av att KI fortsätter att utveckla och satsa på sina utbildningar, så att vården i Stockholmsregionen även i framtiden försörjs med välutbildad, kompetent och skicklig personal.

Fortsatt stort behov

Det är ingen tvekan om att detta behov kommer att vara fortsatt stort inom överskådlig framtid – och en stor utmaning. Här har vi en viktig gemensam uppgift och detta inkluderar politikerna på både regional och nationell nivå. De måste ge oss tillräckliga resurser och vettiga planeringsförutsättningar för att vi ska kunna fullfölja detta uppdrag.

När jag fick frågan från Saco:s studentråd om att vara med i dagens debatt, skickade de med en diskussionspunkt:

“Hur tror rektor att högskolan bäst förbereder studenter för morgondagens snabbt föränderliga arbetsmarknad?” 

Det är en högst motiverad fråga. Det enkla svaret hittar vi i det jag resonerar om här ovan – vikten av ett universitets förankring i omvärlden och betydelsen av att vi som lärosäte får de resursmässiga förutsättningarna för att kunna ge studenterna bästa tänkbara utbildning.

Annan aspekt

Men i min mejldialog med studentrådet valde jag att ta upp en annan aspekt på frågan: Studenterna egen påverkansmöjlighet. Det är våra studenter som aktivt ska vara med och forma morgondagens arbetsmarknad. De ska inte passivt sitta vid sidan av och anpassa sig efter arbetsmarknadens förändringar. De kommer ut med nya kunskaper, engagemang och entusiasm. Och förhoppningsvis har de också fått med sig en rejäl dos av kritiskt och etiskt tänkande längs utbildningens väg.

Mitt svar blir därför att högskolor ska utbilda studenter som kan ta initiativ, kommunicera, tänka kritiskt och se de stora sammanhangen. De ska utbildas till en flexibilitet som kvalificerar lika bra för det fjärde jobbet som för det första. Kunskapsutvecklingen går allt snabbare. De måste lära att lära.

Där har vi en av högskolans viktigaste uppgifter i dag.

De stora sammanhangen 

Jag skrev ovan att studenter måste se ”de stora sammanhangen”. Den bästa ingången till de stora sammanhangen är FN:s hållbarhetsmål – Sustainable Development Goals. Det är utifrån dessa som ni studenter i dag och i morgon kan bidra till att förverkliga de viktiga och helt nödvändiga förändringar som krävs för att skapa en hållbar värld. Det behövs större insikt i  och kunskap om hur klimatförändringar och energianvändning är kopplade till social bärkraft och till ekonomi. Och speciellt viktigt är detta för de som utexamineras från ett medicinskt universitet: Det behövs insikt i hur hälsa skapas – och drabbas – i alla sektorer och i alla politikområden. Hållbarhetsmålen kräver av oss att vi ser hälsa i vid kontext. Att vi ser de stora sammanhangen.

Så jag vill redan nu puffa för ett större arrangemang som vi kommer att anordna här i på Solna campus i Aula Medica den 30 mars 2019: ”Rethinking Higher Education: Inspired by the Sustainable Development Goals”. Det är en endagskonferens som vi anordnar i samarbete med Göteborgs Universitet, Chalmers och Kungliga Vetenskapsakademien. Syftet är att se hur vi kan ta ansvar for – och låta oss inspirera av – FN:s hållbarhetsmål i vår undervisning och forskning.  Det kommer mer information om konferensen längre fram.

Kan också tipsa om att New York Times i går publicerade en intressant artikel om relationen mellan klimat och hälsa – som i sin tur bygger på Lancets projektrapport “The 2018 report of the Lancet Countdown on health and climate change: Shaping the health of nations for centuries to come“. Intressant läsning!

Ps. Rapport “Investera i morgondagens utförare”, lanseras alltså i dag och kan studeras närmare på studentrådets webbplats.


English version below

Vi på KI är inriktade på att utbilda och forska kring att bota och hela. I de sammanhangen fokuserar vi ofta på molekylerna, cellerna, organen- allt som bygger den mänskliga kroppen.

Det är begripligt och helt logiskt. KI är – och ska vara – i världsklass inom grundforskningen.

Medicin handlar om molekyler, celler och organ, men först och främst handlar det om människor. I takt med kunskapsutvecklingen har vi fått tillgång till tidigare oanade möjligheter att behandla sjukdomar och skador betydligt mer träffsäkert och på en djupare och spetsigare nivå. Årets nobelpris i fysiologi eller medicin säger allt om detta. Allt talar dessutom för att vi bara är i början av denna kunskaps- och behandlingsrevolution. Den här utvecklingen ger oss nya etiska utmaningar och åtskilliga värderingsfrågor som behöver besvaras. Ett aktuellt exempel är de ännu obekräftade uppgifter som finns om en kinesisk forskare som säger sig ha genmanipulerat två tvillingfoster via den teknik som kallas CRISPR-Cas9. Reaktionerna har varit omfattande världen över och flera KI-forskare har uttalat sig i medierna om det här. Se exempelvis KI:s Emma Frans som intervjuades i SvT::s morgonstudio.

Se medmänniskan

Något som jag ofta återkommer till i min roll – inte bara som rektor för KI utan också som forskare och lärare – är att se medmänniskan bakom sjukdomen. Medicin handlar om att vårda våra medmänniskor – och då menar jag inte bara den strikt medicinska vården. I ett medicinskt universitet är det viktigt att utveckla värdegrunden för att vara i framkant av  teknologiska och medicinska framsteg. Vi måste kunna diskutera etiska dilemma som uppstår med nya teknologier – som med CRISPR-Cas9. Och detta måste vi göra proaktivt – så man gör rätt när vägval tas.

Just nu arbetar vi på KI med en ny vision och det vi kallar Strategi 2030. Som en del av denna process utvecklar vi vår värdegrund.

Värdegrunden

Vad är det vi vill stå för som medarbetare och studenter på ett medicinskt universitet? Vilken syn på vetenskap, utbildning, omvärld och medmänniskor bär prägla oss på KI? Vad ska vara vägledande när vi forskar fram ny kunskap eller utbildar nya människor inom olika medicinska yrkesområden? Vilken människosyn vill vi förmedla till våra studenter och till de forskare som är verksamma inom KI:s väggar? Vi måste se hela människan – och alla människor. Detta är självklart och tydligt förankrad i vår nya vision.

Vår värdegrundsdiskussion börjar inte alls från noll. KI har redan en gällande text som bland annat betonar vikten av hög kvalitet, etik, kreativitet, gott ledarskap, jämställdhet, mångfald och att KI ska bidra till en hållbar utveckling. Det är en utmärkt grund att stå på. Men precis som samhället utvecklas så måste våra värderingar utvecklas över tid. Vi behöver se över vår värdegrund med jämna mellanrum – och vad som är ännu viktigare: Vi måste se till att agera och handla utifrån den.

Viktiga perspektiv

I den nu pågående utvecklingen av värdegrunden, som alltså sker i anslutning till Strategi 2030, vill jag framhålla några perspektiv som jag personligen brinner för:

  • KI:s unika mångfald, vi är det universitet i Sverige som har den största andelen högskolenybörjare med utländsk bakgrund
  • Alla människors lika värde och det fullständigt självklara i att ett universitet aldrig någonsin ska tolerera rasism eller diskriminering
  • Att vi som forskare och studenter vid ett medicinskt universitet alltid ska se hela medmänniskan – inte bara molekylerna, cellerna och organen
  • Universitets roll som samhällsaktör och som en kritisk och demokratisk röst
  • Vikten av att vi alltid måste vara proaktiva när det gäller etiska frågeställningar

För mig är det självklart att KI ska arbeta för att erbjuda en attraktiv studie- och arbetsmiljö, som är fri från diskriminering och som ger lika möjligheter och samma rättigheter och skyldigheter för alla. Det gäller oavsett genus och könsidentitet, etnicitet, religiös övertygelse (eller frånvaro av densamma), funktionsvariation, sexuell orientering, ålder eller andra relevanta variationer. KI bejakar mångfald och pluralism. Det är just denna mångskiftande miljö och perspektivrikedom som så starkt bidrar till att utbildning och forskning på KI håller en världsledande nivå.

KI:s värdegrund är en viktig punkt när vår styrelse, konsistoriet, har möte nu på måndag.

We are more than molecules

We at KI “strive towards better health for all”. This is what is stated in our new vision.

In pursuit of this vision we often focus – as I do in my own research – on molecules, cells, and organs; the elements that build the human body.

This is understandable and perfectly logical. KI is at the international forefront in basic research and should remain so.

Medicine is certainly about molecules, cells and organs, but first and foremost it is about our fellow human beings. We are now in the midst of a true transformation when it comes to the treatment of some of the most serious diseases that we as humans can fall victim to. This year’s Nobel Prize in Physiology or Medicine says everything about this. The recent KI symposium on CAR T-cell therapy offered another example. This rapid development spawns new ethical challenges. One current issue is the still unconfirmed data about a Chinese scientist who claims to have genetically engineered two twins via CRISPR-Cas9 technology. Many have reacted to this, and several KI researchers have duly voiced their concerns.

The human being behind the disease

Something that I often return to in my role as university president, researcher and teacher is the need to see the person behind the disease. We must be attentive to our core values, and we must be able to discuss ethical dilemmas that arise with new technologies – such as  CRISPR-Cas9. We must do this in a proactive fashion – to guide progress and to avoid mistakes. Right now we are developing our new Strategy 2030 and as part of this process we are revisiting and rethinking the values on which our research and our teaching are based.

Our values

The current strategy plan emphasizes the importance of quality, ethics, creativity, good leadership, gender equality, diversity, and sustainable development. This is a sound platform for our activities. But just as society evolves over time, so must the discussion of our core values. We need to review our values on a regular basis – and what is even more important: We must act on them.

I would like to highlight some perspectives that I personally find to be of paramount importance:

  • KI’s unique diversity: among Swedish universities, KI admits the largest proportion of students with foreign background
  • A university shall never tolerate racism or discrimination: discrimination runs counter to everything a university stands for
  • We should nourish the role of the university as a critic and conscience of society
  • KI shall be proactive in ethical issues

Every university should strive to provide an attractive study and working environment that is free from discrimination and that provides equal opportunities for all. All employees and students must be entitled to the same rights, opportunities and obligations regardless of gender, transgender identity or expression, ethnicity, religion or other belief, disability, sexual orientation or age.

KI thrives on a richness of perspectives – as does any university.

KI’s core values will be an important point on the agenda when the Board meets on Monday next week.



English version below

Det har varit en lång resa – från planering och byggstart, anslutningen till Bioclinicum och öppet hus. Nu kan vi äntligen se fram emot invigningen och firandet den 30 november. Det är en historisk händelse, men också en historisk investering för Karolinska Institutet – och absolut nödvändigt. Om vi ​​vill att KI fortsätter att leverera utbildning och forskning i världsklass måste vi se till att KI:s infrastruktur och lokaler moderniseras och anpassas till nuvarande och framtida behov. Vi måste också ge anställda, forskare och studenter en säker och god arbetsmiljö.

Denna investering är kostsam och betalas genom hyra. Detta är oundvikligt. Under 2015-16 genomfördes en intern utredning om hur systemet med interna hyror kunde utvecklas på ett rättvist sätt. Ett system baserat på differentierade hyreskostnader genomfördes fullt ut i år. Förflyttningen till nya lokaler, med den medföljande förändringen i hyran, har emellertid orsakat problem såväl på KI:s campus Solna som på campus Flemingsberg. Vi har också en del tomma utrymmen som driver upp den totala kostnaden för universitetet och som vi behöver hitta en ekonomisk lösning för.

Mildra negativa konsekvenser

Därför beslutade konsistoriet, på förslag från mig, i oktober att mildra några av de negativa konsekvenserna, underlätta övergången och ge bättre ekonomiska förutsättningar för det kommande verksamhetsåret.

Enligt den ursprungliga planen skulle hyrorna ha ökats med 100 kronor per kvadratmeter 2019, men de kommer att förbli på samma nivå som 2018. Vi har också ändrat systemet så att alla gemensamma utrymmen, oavsett om de ligger nära laboratorier eller någon annanstans, nu har en faktor på 1,0. Det betyder lägre hyresnivå för grupper verksamma i våra laboratorielokaler. Dessutom har jag beslutat att centralt täcka kostnaderna för vissa gemensamma områden i Biomedicum, ANA 8 och NEO år 2019 (till exempel FM-arealen i Biomedicum plan 2). Även kostnaden för de tomma lokaler som kan delas upp för uthyrning till externa intressenter kommer att täckas. Dessutom kommer de gemensamma utrymmena på plan 10 i Biomedicum att bli tillgängliga för alla på KI och därför finansieras med centrala medel år 2019.

Långsiktig struktur

Sammantaget innebär detta att kostnadspressen för våra verksamheter kommer att underlätta något redan från början av nästa år. KI måste ha en långsiktig hållbar struktur för rimliga och rättvisa kostnadsnivåer för lokaler, logistik och infrastruktur. De outhyrda ytorna är relativt stora och jag hoppas att det snart som möjligt kommer nya hyresgäster här. Vi kan inte bära dessa kostnader på lång sikt.

De beslut som nu är fattade gäller 2019 och innebär ett stort ingrepp i de centrala medel som finns på KI. Vi vill med detta underlätta övergången till de nya lokalerna och de nya faciliteter som finns på KI, som är en stor satsning inför framtiden. Det måste dock likväl erinras om att vad vi än gör så är hyreshöjningar inför 2020 nödvändiga. Omfattningen av dessa vet vi ännu inte, och de ska klarläggas under första delen av 2019 så att de är kända, men de måste likväl komma.

Vi har utsett en arbetsgrupp som ska arbeta med att lösa frågan om tomma utrymmen. Gruppen ska bland annat titta på KI:s totala ytor, potentiella hyresgäster och vilka andra hyresavtal på campus som kan avbrytas före planerade slutdatum och som kan leda till en minskning av den totala hyreskostnaden för KI. Vi har kontakt med SLL för att undersöka möjligheterna att hyra ut lokaler till landstinget. Vi träffar regelbundet Akademiska hus för att undersöka olika möjligheter till lägre kostnader. Vi undersöker också möjligheten att hyra vissa lokaler till företag.

Det finns mer; Konsistoriet har gett mig i uppdrag att granska KI: s interna hyresmodell. Detta arbete kommer att påbörjas så snart som möjligt och förhoppningsvis vara klart senast till påsk 2019.

Samma villkor

Det är min ambition att den kommande översynen ytterligare ska förbättra kostnadsstrukturen. Utgångspunkten är att villkoren ska vara desamma, vare sig man befinner sig i Flemingsberg eller Solna. Det är också fullt rimligt att vi totalt sätt måste betala något mer för uppdaterade och moderna lokaler som ger en säkrare och bättre arbetsmiljö och som är funktionellt utformade för dagens forskning och utbildning.

Det är också bra att känna till att de ovan beskrivna ändringarna och justeringarna görs utöver de investeringar som redan har täckts med centrala medel:

  • 20 miljoner kronor per år till en experimentell forskningsfond (beslut 2018)
  • 15,4 miljoner kronor för att täcka uthyrda gemensamma utrymmen (2017)
  • 44,7 miljoner kronor för att täcka kostnader för infrastruktur och utrustning (2017)

Slutligen; Det är viktigt att komma ihåg varför KI började den här moderniseringsprocessen och vilka resultat vi hoppas uppnå. Biomedicum kommer att bli en central katalysator för banbrytande forskning:

  • Ett centrum för världsklassvetenskap och ny teknik som syftar till att lösa grundläggande biomedicinska frågor och förbättra människors hälsa
  • En plattform som underlättar interaktioner, samarbeten och delning av erfarenheter, idéer och teknik över vetenskapliga gränser
  • En rik och dynamisk vetenskaplig miljö med en flexibel organisation och kostnadseffektiv administration

Utmanande

Förändringar kan vara svåra.

Att flytta experimentell forskning från fem avdelningar i flera byggnader och integrera dem under ett tak är utmanande. Nu är det viktigt att vi fortsätter att fokusera på våra mål och fortsätter att satsa på det här moderniseringsprojektet. Projektet Biomedicum handlar primärt om människorna, forskningen och den utbildning som genomförs här.

 

Biomedicum: A center for world class research and for its researchers

It has been a long journey. Now we can finally look forward to the inauguration of Biomedicum on November 30. The inauguration will celebrate one of the most significant investments ever made by Karolinska Institutet. KI´s investments in new buildings are warranted. Thus, world-class education and research depend on a good working environment and on a modern infrastructure that is adapted to current and future needs.

Expenses incurred must be covered through rental costs. This is inevitable. A system based on differentiated rental costs was fully implemented this year. The relocation to new premises, with the accompanying change in rent, has strained the economy of research groups at Solna as well as Flemingsberg. Parts of the new buildings stay empty – this drives up the total cost for the university and is an issue that must be duly attended to.

Ease the transition

On this backdrop and on my initiative, the university board decided in October to mitigate some of the negative consequences, ease the transition and improve economic conditions for the coming fiscal year.

According to the original plan, rents would have been raised by 100 SEK per square meter 2019, but consequent to the board’s decision rents will now remain at the 2018 level. We have also changed the system so that all common spaces, whether located near laboratories or elsewhere, will now be given a factor of 1.0. This means lower rents for many. In addition, I have decided to centrally cover the costs of certain common areas in Biomedicum, ANA 8 and NEO in 2019 (for example the Facility Management area in Biomedicum level 2). Even the costs of the empty premises that can be partitioned off for rental to external stakeholders, will be covered. Furthermore, the 10th floor in Biomedicum is being reclassified as “President’s Space”. It will be available to everyone at KI and will be financed centrally in 2019.

All in all, this means that the cost pressure will ease somewhat already from the beginning of next year.

These decisions are for 2019 and will draw on a substantial proportion of the central funds available at KI. This is justified by the fact that the new infrastructure – at Solna as well as at Flemingsberg – represents major investments for the future. However, it must be remembered that whatever we do, rental costs will increase in 2020. We do not yet know to what extent as this will be clarified during the first part of 2019.

Long-term perspectives

KI must have a long-term plan for reasonable and fair cost levels for premises, logistics and infrastructure. The rented premises that now stand empty must find suitable tenants. We are not able to carry these additional costs in the long run.

We have appointed a working group that is tasked to fill the empty spaces. This group will also seek to identify rental contracts that can be cancelled in advance of their scheduled end dates so as to decrease the total rental cost for KI. We are in contact with SLL to investigate possibilities for hiring out premises to them. We have also scheduled regular meetings with Akademiska hus to investigate possibilities for lowering the costs. They are open for collaboration.

Karolinska Institutet’s University Board has asked me to review KI’s internal rental model. This work will begin as soon as possible and will hopefully be completed by Easter next year.

Same conditions

It is my ambition that the forthcoming review will further improve today’s cost structure. This structure should be the same for Flemingsberg as for Solna.

The above changes in rental costs come on the top of previous investments in the new infrastructure for experimental research:

  • 20 million crowns per year for an experimental research fund (decision made in 2018)
  • 15,4 million crowns to cover un-rented common areas (2017)
  • 44,7 million crowns to cover equipment and related costs (2017)

These investments duly emphasize the strategic importance of the new buildings.

At Solna, Biomedicum will catalyze groundbreaking biomedical science aimed at improving human health. Biomedicum is poised to develop into:

  • A center for world class science and cutting edge technology aiming at solving fundamental biomedical questions
  • A platform that facilitates interactions, collaborations and sharing of experiences, ideas and technologies across scientific borders
  • A rich and dynamic scientific environment with a flexible organization and a cost-effective administration

Difficult

I know change can be difficult.

In the case of Biomedicum, the move of experimental research from five departments into one building has proved challenging. There are issues concerning working environment and accessibility, communication and costs. However, I am confident that there will be substantial gains in the long run. We must not let these prospective gains be eclipsed by present-day glitches.