English version below

Det har varit en lång resa – från planering och byggstart, anslutningen till Bioclinicum och öppet hus. Nu kan vi äntligen se fram emot invigningen och firandet den 30 november. Det är en historisk händelse, men också en historisk investering för Karolinska Institutet – och absolut nödvändigt. Om vi ​​vill att KI fortsätter att leverera utbildning och forskning i världsklass måste vi se till att KI:s infrastruktur och lokaler moderniseras och anpassas till nuvarande och framtida behov. Vi måste också ge anställda, forskare och studenter en säker och god arbetsmiljö.

Denna investering är kostsam och betalas genom hyra. Detta är oundvikligt. Under 2015-16 genomfördes en intern utredning om hur systemet med interna hyror kunde utvecklas på ett rättvist sätt. Ett system baserat på differentierade hyreskostnader genomfördes fullt ut i år. Förflyttningen till nya lokaler, med den medföljande förändringen i hyran, har emellertid orsakat problem såväl på KI:s campus Solna som på campus Flemingsberg. Vi har också en del tomma utrymmen som driver upp den totala kostnaden för universitetet och som vi behöver hitta en ekonomisk lösning för.

Mildra negativa konsekvenser

Därför beslutade konsistoriet, på förslag från mig, i oktober att mildra några av de negativa konsekvenserna, underlätta övergången och ge bättre ekonomiska förutsättningar för det kommande verksamhetsåret.

Enligt den ursprungliga planen skulle hyrorna ha ökats med 100 kronor per kvadratmeter 2019, men de kommer att förbli på samma nivå som 2018. Vi har också ändrat systemet så att alla gemensamma utrymmen, oavsett om de ligger nära laboratorier eller någon annanstans, nu har en faktor på 1,0. Det betyder lägre hyresnivå för grupper verksamma i våra laboratorielokaler. Dessutom har jag beslutat att centralt täcka kostnaderna för vissa gemensamma områden i Biomedicum, ANA 8 och NEO år 2019 (till exempel FM-arealen i Biomedicum plan 2). Även kostnaden för de tomma lokaler som kan delas upp för uthyrning till externa intressenter kommer att täckas. Dessutom kommer de gemensamma utrymmena på plan 10 i Biomedicum att bli tillgängliga för alla på KI och därför finansieras med centrala medel år 2019.

Långsiktig struktur

Sammantaget innebär detta att kostnadspressen för våra verksamheter kommer att underlätta något redan från början av nästa år. KI måste ha en långsiktig hållbar struktur för rimliga och rättvisa kostnadsnivåer för lokaler, logistik och infrastruktur. De outhyrda ytorna är relativt stora och jag hoppas att det snart som möjligt kommer nya hyresgäster här. Vi kan inte bära dessa kostnader på lång sikt.

De beslut som nu är fattade gäller 2019 och innebär ett stort ingrepp i de centrala medel som finns på KI. Vi vill med detta underlätta övergången till de nya lokalerna och de nya faciliteter som finns på KI, som är en stor satsning inför framtiden. Det måste dock likväl erinras om att vad vi än gör så är hyreshöjningar inför 2020 nödvändiga. Omfattningen av dessa vet vi ännu inte, och de ska klarläggas under första delen av 2019 så att de är kända, men de måste likväl komma.

Vi har utsett en arbetsgrupp som ska arbeta med att lösa frågan om tomma utrymmen. Gruppen ska bland annat titta på KI:s totala ytor, potentiella hyresgäster och vilka andra hyresavtal på campus som kan avbrytas före planerade slutdatum och som kan leda till en minskning av den totala hyreskostnaden för KI. Vi har kontakt med SLL för att undersöka möjligheterna att hyra ut lokaler till landstinget. Vi träffar regelbundet Akademiska hus för att undersöka olika möjligheter till lägre kostnader. Vi undersöker också möjligheten att hyra vissa lokaler till företag.

Det finns mer; Konsistoriet har gett mig i uppdrag att granska KI: s interna hyresmodell. Detta arbete kommer att påbörjas så snart som möjligt och förhoppningsvis vara klart senast till påsk 2019.

Samma villkor

Det är min ambition att den kommande översynen ytterligare ska förbättra kostnadsstrukturen. Utgångspunkten är att villkoren ska vara desamma, vare sig man befinner sig i Flemingsberg eller Solna. Det är också fullt rimligt att vi totalt sätt måste betala något mer för uppdaterade och moderna lokaler som ger en säkrare och bättre arbetsmiljö och som är funktionellt utformade för dagens forskning och utbildning.

Det är också bra att känna till att de ovan beskrivna ändringarna och justeringarna görs utöver de investeringar som redan har täckts med centrala medel:

  • 20 miljoner kronor per år till en experimentell forskningsfond (beslut 2018)
  • 15,4 miljoner kronor för att täcka uthyrda gemensamma utrymmen (2017)
  • 44,7 miljoner kronor för att täcka kostnader för infrastruktur och utrustning (2017)

Slutligen; Det är viktigt att komma ihåg varför KI började den här moderniseringsprocessen och vilka resultat vi hoppas uppnå. Biomedicum kommer att bli en central katalysator för banbrytande forskning:

  • Ett centrum för världsklassvetenskap och ny teknik som syftar till att lösa grundläggande biomedicinska frågor och förbättra människors hälsa
  • En plattform som underlättar interaktioner, samarbeten och delning av erfarenheter, idéer och teknik över vetenskapliga gränser
  • En rik och dynamisk vetenskaplig miljö med en flexibel organisation och kostnadseffektiv administration

Utmanande

Förändringar kan vara svåra.

Att flytta experimentell forskning från fem avdelningar i flera byggnader och integrera dem under ett tak är utmanande. Nu är det viktigt att vi fortsätter att fokusera på våra mål och fortsätter att satsa på det här moderniseringsprojektet. Projektet Biomedicum handlar primärt om människorna, forskningen och den utbildning som genomförs här.

 

Biomedicum: A center for world class research and for its researchers

It has been a long journey. Now we can finally look forward to the inauguration of Biomedicum on November 30. The inauguration will celebrate one of the most significant investments ever made by Karolinska Institutet. KI´s investments in new buildings are warranted. Thus, world-class education and research depend on a good working environment and on a modern infrastructure that is adapted to current and future needs.

Expenses incurred must be covered through rental costs. This is inevitable. A system based on differentiated rental costs was fully implemented this year. The relocation to new premises, with the accompanying change in rent, has strained the economy of research groups at Solna as well as Flemingsberg. Parts of the new buildings stay empty – this drives up the total cost for the university and is an issue that must be duly attended to.

Ease the transition

On this backdrop and on my initiative, the university board decided in October to mitigate some of the negative consequences, ease the transition and improve economic conditions for the coming fiscal year.

According to the original plan, rents would have been raised by 100 SEK per square meter 2019, but consequent to the board’s decision rents will now remain at the 2018 level. We have also changed the system so that all common spaces, whether located near laboratories or elsewhere, will now be given a factor of 1.0. This means lower rents for many. In addition, I have decided to centrally cover the costs of certain common areas in Biomedicum, ANA 8 and NEO in 2019 (for example the Facility Management area in Biomedicum level 2). Even the costs of the empty premises that can be partitioned off for rental to external stakeholders, will be covered. Furthermore, the 10th floor in Biomedicum is being reclassified as “President’s Space”. It will be available to everyone at KI and will be financed centrally in 2019.

All in all, this means that the cost pressure will ease somewhat already from the beginning of next year.

These decisions are for 2019 and will draw on a substantial proportion of the central funds available at KI. This is justified by the fact that the new infrastructure – at Solna as well as at Flemingsberg – represents major investments for the future. However, it must be remembered that whatever we do, rental costs will increase in 2020. We do not yet know to what extent as this will be clarified during the first part of 2019.

Long-term perspectives

KI must have a long-term plan for reasonable and fair cost levels for premises, logistics and infrastructure. The rented premises that now stand empty must find suitable tenants. We are not able to carry these additional costs in the long run.

We have appointed a working group that is tasked to fill the empty spaces. This group will also seek to identify rental contracts that can be cancelled in advance of their scheduled end dates so as to decrease the total rental cost for KI. We are in contact with SLL to investigate possibilities for hiring out premises to them. We have also scheduled regular meetings with Akademiska hus to investigate possibilities for lowering the costs. They are open for collaboration.

Karolinska Institutet’s University Board has asked me to review KI’s internal rental model. This work will begin as soon as possible and will hopefully be completed by Easter next year.

Same conditions

It is my ambition that the forthcoming review will further improve today’s cost structure. This structure should be the same for Flemingsberg as for Solna.

The above changes in rental costs come on the top of previous investments in the new infrastructure for experimental research:

  • 20 million crowns per year for an experimental research fund (decision made in 2018)
  • 15,4 million crowns to cover un-rented common areas (2017)
  • 44,7 million crowns to cover equipment and related costs (2017)

These investments duly emphasize the strategic importance of the new buildings.

At Solna, Biomedicum will catalyze groundbreaking biomedical science aimed at improving human health. Biomedicum is poised to develop into:

  • A center for world class science and cutting edge technology aiming at solving fundamental biomedical questions
  • A platform that facilitates interactions, collaborations and sharing of experiences, ideas and technologies across scientific borders
  • A rich and dynamic scientific environment with a flexible organization and a cost-effective administration

Difficult

I know change can be difficult.

In the case of Biomedicum, the move of experimental research from five departments into one building has proved challenging. There are issues concerning working environment and accessibility, communication and costs. However, I am confident that there will be substantial gains in the long run. We must not let these prospective gains be eclipsed by present-day glitches.


Det är tio år sedan Dr Åke Olssons stiftelse för forskning inom haematologi instiftades och nu på tisdag, den 20 november, högtidlighåller vi detta genom ett jubileumssymposium i Wallenbergssalen på Nobel Forum här på Karolinska Institutets campus Solna.

Stiftelsen syfte är att stödja forskning inom haematologi (blodsjukdomar), främst myelom- och leukemisjukdomar. Haematologiforskare vid Karolinska Institutet, som befinner sig i ett viktigt men tidigt skede av sin forskning, kan söka stöd från stiftelsen och under de år som gått är det många som på detta sätt fått möjlighet att bedriva och utveckla sin forskning. Den långsiktiga ambitionen är att bidra till uppbyggnaden av ny kompetens inom området haematologi.

Förstärka forskningen

Det handlar också om att medverka till att säkerställa en fortsättning och en förstärkning av KI:s internationellt framgångsrika forskning.

Dr Åke Olssons stiftelse är ett utmärkt exempel på hur enskilda initiativ av den här karaktären verkligen kan göra skillnad. Kirurgen och alumnen vid KI, Åke Olsson (1920-2006), var verksam vid Nacka och Södertälje sjukhus. Han testamenterade en stor summa pengar till bildandet av stiftelsen. Detta är vi tacksamma för.

Michel Sadelain

Jag känner mig hedrad att få hälsa alla inbjudna gäster välkomna till symposiet nästa vecka. Särskilt är det en gäst som jag ser fram mot att både träffa, lyssna till och diskutera med: Michel Sadelain, världskänd forskare vid Center for Cell Engineering, Memorial Sloan Kettering Cancer Center, New York City, är inbjuden för att prata under rubriken “CAR therapy: the CD19 paradigm and beyond”.

Även ett flertal andra ytterst kompetenta talare kommer att delta under symposiet. Jag ser verkligen fram mot en spännande, inspirerande och lärorik eftermiddag och kväll!

Intresserad att delta på symposiet? Anmäl dig här. I skrivande stund finns det några platser kvar i Wallenbergssalen. Först till kvarn…

Michel Sadelain, MD, PhD. (Director, Center for Cell Engineering) photographed at Memorial Sloan Kettering Cancer Center. Photo: Karsten Moran for MSKCC

 


Last Friday in the Blue Hall of Stockholm City Hall we celebrated KI’s new doctors. This ceremony in the beautiful Blue Hall was a recognition of several years of diligent work and hardship. Our new doctors are to be congratulated on their achievements. With their KI diplomas in hand they are poised to make an impact on human health, not only in the Stockholm region, not only in Sweden, but in the world at large.

I speak of my own personal experience when I say that the conferment ceremony is the conclusion of a time full of rewards, but it is also the conclusion of a time replete with trials and tribulations, of a time littered with failed experiments, of a time full of ideas that led nowhere.

Wasted time? No. I embrace the American philosopher and poet Ralph Waldo Emerson who said the following: Bad times have a scientific value. These are occasions a good learner would not miss. Each hurdle is a learning experience.

Unpredictability

This is what I find so fascinating with science. Its unpredictability. Its rollercoaster-like ups and downs. The American Astronomer Carl Sagan once said: Somewhere, something incredible is waiting to be known. This mind-set has inspired and encouraged me through my own career. And I trust it will do the same with many of those who participated at the celebration last Friday: The exhilarating feeling of stumbling across something entirely new – of gaining insight nobody has had before you – is a driving force for science and for society.

Science thrives on a richness of perspectives. Just a few hours before the celebration, I returned to Stockholm from a trip to the University of Washington. Our KI delegation travelled to Seattle with the aim of bolstering the collaboration between our two institutions. Through three intensive days we identified new avenues for future collaboration, based on shared interests and complementary expertise. We discussed basic science, we discussed epidemiology, we discussed implementation research, and we discussed nursing science and education. The discussions were energized by the shared and overriding goal of improving human health. This goal is now firmly embedded in KI’s new vision, as part of our new strategy that will be passed through our board – the consistorium – in February next year.

Better health for all

Our brand new vision says that we should advance knowledge about life and that we should strive towards a better health for all. The small word “all” is key, It tells us that we – as a university – must work across geographical and generational borders; for equity and sustainability in health, in Sweden and worldwide. Our new strategy has 2030 as time horizon – the same time horizon as UN’s new agenda with its 17 sustainable development goals. This match is not coincidental. It is well thought through and points to the obvious: that the complexity of the challenges ahead is such that universities must contribute across all disciplines and across all domains.

Indeed, the contribution of universities is essential. The 17 sustainability development goals tell us in no uncertain terms that we need to broaden our perspectives of health. Health is inextricably intertwined with climate, with demography, with the quality of our institutions, with the socioeconomic disparities that continue to haunt us into the 21st century, We – as a medical university – must be attuned to the fact that health is created and impacted by decisions made in all political arenas – not only in the health care sector. We – as a medical university – must educate leaders that can grapple with the social and political determinants of health.

Break new ground

Karolinska Institutet is one of the world’s leading medical universities. As such, we must see health in the widest of contexts. We shall break new ground in basic science, to significantly benefit health in the long run, and we shall break new ground in clinical research, to significantly benefit health in the shorter run. In doing so we need to take advantage of the proximity between basic and clinical science in all our campuses. In few other biomedical campuses in the world – and I have been to many – do we see such a close proximity between basic science and clinical science as we do in Solna and Flemingsberg. It is up to us to draw advantage of this unique opportunity and the new infrastructure. The gains are many. And the gains are substantial.

When travelling abroad I am struck by the high standing of Karolinska Institutet. Our research and education are held in high esteem internationally. In a recent ranking we were placed number five in the world in the field of public health. We make an impact. With a diploma from Karolinska Institutet our new doctors will make an impact.

Health inequities

In my speech on Friday I addressed the new doctors: Your impact on health is sorely needed. Non-communicable diseases are on the rise the world over, and health inequities are profound and prevalent even in parts of our own country. There are enormous challenges ahead of us. We have an ageing population, we are facing diseases coupled to unhealthy lifestyles and governance dysfunctions, and we are seeing how resistant microbes are breaking through the defenses of current antibiotics. Despite large gains in health over the past few decades, the distribution of health risks and access to health care remain extremely unjust. To illustrate this, five billion people or about two-thirds of the world’s population, have no access to safe, affordable surgical and anaesthesia care when needed. These inequalities must be attended to. Medicine is certainly about molecules and cells, but first and foremost it is about our fellow human beings.

To our new doctors: Congratulations. Your future contributions to health will be most welcome, be it in the realms of basic or clinical science, in industry, or in the public sector.

This text is based on my opening speech at the conferment ceremony on Friday 9 November 2018.

 

From the celebration at Stockholm City Hall last Friday. Photo: Erik Cronberg 

 


October 31st I wrote about the governmental internationalization report which presents a number of suggestions aiming to strengthen and increase international involvement, exchange and cooperation at Swedish universities.

For Swedish universities this is a report of great importance. Currently Sweden can hardly be said to be at the forefront of academic internationalization. Therefore, it is excellent that we now have in our hands a proposal for a comprehensive national strategy that aspires to meet the growing international competition and to exploit new opportunities.There is a lot of potential here.

Work on daily basis

At Karolinska Institutet internationalization is very much in evidence in our education as well as in our research, and we work on a daily basis to be even more visible on the international scene.

A couple of weeks ago I was honored to award a number of international students from outside of EU the KI Global Master’s Scholarship. It was a great opportunity for me to meet these students.

Watch the video

You can get to know them and learn about their thoughts, dreams and goals by watching their portraits in this video, made by KI Digital Ambassadors Rahul and Mariam.

Specifically you may be interested in their response to the key question: Why did you choose to study at KI?

You can find out more about KI’s Global Master Programmes on our web site.

And don’t forget that the last day to apply is January 15th!


För ganska exakt hundra år sedan, den 11/11 kl 11 – “i den elfte timmen” – avslutades första världskriget officiellt efter mer än fyra års tidvis våldsamma och grymma strider. Hur många som dog på grund av kriget finns det olika uppfattningar om, men en uppskattning som ofta nämns är att det rörde sig om cirka 20 miljoner personer, de allra flesta i Europa men även i andra delar av världen. En obegripligt hög siffra.

De flesta stupade inte på krigsfältet. Istället blev de offer för de sjukdomar och andra umbäranden som följde i krigets spår. Sönderslagen infrastruktur, brist på mat och rent vatten, dålig hygien ledde till massiv spridning av infektioner och andra smittsamma sjukdomar.

Spanska sjukan

Till råga på allt inleddes en av de svåraste pandemierna världen upplevt under krigets sista halvår. Spanska sjukan hade ett första utbrott redan våren 1918, men mattades senare av för att återkomma med obändig kraft under hösten samma år. Influensan härjade i ett Europa där människor redan var försvagade och extra sårbara efter de gångna årens förödande krig.

Pandemin kom tillbaka i en tredje våg 1919 och de sista fallen konstaterades 1920. Totals uppskattas denna influensaepidemi ha kostat minst 50 miljoner människor livet. Alltså betydligt fler än de som dog som en direkt följd av kriget

Nu hundra år senare är det svårt att föreställa sig under vilka villkor befolkningen i de värst utsatta delarna av världen levde. Och även om varken Sverige eller mitt hemland Norge deltog i kriget, kände även invånarna i våra länder av den hårda tiden på många sätt.

Vetenskapliga genombrott

De enorma hälsomässiga utmaningarna för 100 år sedan ledde till ökat fokus och forskning kring sjukdomar, medicinsk behandling och läkemedel. Det var runt den här tiden som det togs många initiativ som senare skulle leda till stora vetenskapliga genombrott och en bättre förmåga att skydda människor från dödliga smittsamma sjukdomar. Alexander Fleming tjänstgjorde under första världskriget som läkare inom militären, men kunde samtidigt ägna sig delvis åt forskning. Hans verksamhet ledde till att han tio år efter krigsslutet, 1928, upptäckte penicillinets antibakteriella egenskaper – något som helt förändrade våra möjligheter att behandla bakteriologiska infektioner. Fleming fick så småningom Nobelpriset i fysiologi eller medicin för sin historiska upptäckt.

Även på Karolinska Institutet började man titta aktivt framåt i samband med fredsåret 1918. Redan året efter tillsattes en kommitté av sjukbyggnadssakkunniga, vars arbete så småningom ledde fram till beslutet att flytta KI från dåvarande lokaler från Kungsholmen till Norrbacka i Solna (nuvarande campus Solna), en flytt som sedan inleddes 1940 och var genomförd 1945 – samma år som freden efter andra världskriget slöts. Det var för övrigt också det år som Fleming fick sitt Nobelpris.

Fältläkare

Det är alltså mycket i KI:s historia som kan relateras till krig, konflikter och fred – och då har jag ändå inte berört det faktum att KI:s tillkomst motiverades med att det behövdes fler och bättre utbildade medicinskt kunniga ute på krigsfälten. KI instiftades ju officiellt den 13 december 1810 – ”till danande av skickliga fältläkare”.

Det är nu 204 år sedan som Sverige deltog i ett krig senast (om vi inte räknar med den svenska militära insatsen i Afghanistan som inleddes 2002). KI:s uppdrag är sedan många år betydligt bredare än att utbilda fältläkare. Men det är ändå bra att återvända till historien då och då för att påminnas om vad som faktiskt format den verklighet vi finns och verkar inom i dag.

Antibiotikaresistens

Vi kan också återvända till historien kring Fleming och hans upptäckt. Ungefär samtidigt som andra världskriget tog slut och han fick sitt Nobelpris, 1945, skrev han: “…the thoughtless person playing with penicillin is morally responsible for the death of the man who finally succumbs to infection with the penicillin–resistant organism. I hope this evil can be averted”.

Redan då visste Fleming att mikrober kunde utveckla motstånd och förutspådde att detta kunde bli ett problem. I dag ser vi att han hade rätt. Felaktig och överdriven användning av antibiotika som lett till allt större problem med antibiotikaresistens. Plötsligt kan bakterieinfektioner som vi tidigare kunnat behandla snabbt, enkelt och effektivt, leda till allvarliga hälsohot inte bara för riskgrupper utan för i övrigt fullt friska människor. Mikroberna håller på att ta tillbaka makten.

Precis som för hundra år sedan pekar sådana här nutida hälsoutmaningar på vikten av forskning och utbildning. Här har medicinskt universitet som KI en otroligt viktig uppgift. Ja, jag vill rentav kalla det ansvar. När KI bildades för drygt tvåhundra år sedan var behoven av medicinsk kunskap och färdighet stora. För hundra år sedan stod vi och blickade ut i ett Europa i spillror, med oerhörd efterfrågan på medicinska insatser och utveckling av behandlingar och läkemedel.

Nu är det den 11/11 2018. Det finns fortfarande massor att göra för att förbättra hälsa i världen.

Källor:

”Från läkarskola till medicinskt universitet”, Huldt, Normark och Norrving 2013
”Spanska sjukan – dödligare än världskrig”, artikel i Medicinsk Vetenskap 1/2018
Karolinska Institutets webbplats om KI:s historia

 


English version below

I november förra året skrev jag om #metoo-kampanjen och att jag välkomnade kraften i den. Nu har det gått ett år och vi kan nog vara överens om att kampanjen förändrat såväl samhällsklimatet som samhällsnormen till det bättre. I kölvattnet av alla de berättelser vi kunnat läsa eller höra, har det vuxit fram en ny medvetenhet och en självklar inställning att vi ska verka i en miljö fri från alla former av sexuella trakasserier, övergrepp, förtryck eller mobbning.

Jag är inte naiv. Alla problem försvinner inte på ett år. Men jag är säker på att vi, genom att föra den här diskussionen öppet och tydligt visa att vi inte accepterar diskriminering, har slagit in på en väg som skapar mer jämlikhet, jämställdhet och rättvisa. Ingen ska någonsin behöva vara rädd, ängslig eller orolig för att utsättas för kränkande behandling – och den som känner sig utsatt på något sätt ska inte behöva tveka om att kunna anmäla detta och därmed också få hjälp och stöd.

Min kollega här på KI, prorektor Karin Dahlman-Wright, har närmare beskrivit detta i ett blogginlägg den gångna helgen. Gå gärna in där och läs mer om vad KI gör i den här frågan!

När jag ändå är inne på temat länktips, så har KI:s forskningskommunikatörer plockat ihop en mycket bra och användbar temasida om hållbar utveckling och hälsa – ett ämne som ni som följer denna blogg vet ligger mig varmt om hjärtat. Temasidan ger en utmärkt överblick av vad KI gör när det handlar om bland annat arbetet med Agenda 2030.

Jag har garanterat anledning att återkomma om dessa frågor framöver.

 

#Metoo, sustainability and health

November 2017 I wrote about the #metoo campaign and welcomed the debate in the wake of it. Now a year has passed and there is no doubt that the campaign has changed our society for the better.

There is an awareness of the obvious; that we all should live and work in an environment free from all forms of sexual harassment, abuse, repression or bullying.

I’m not naive. All problems will not disappear in one year. But I am sure that by bringing the discussion on discrimination into the open we have embarked on the right path.

No one should ever have to be afraid, anxious or worried about being subjected to abuse. Those exposed should not hesitate to report for help and support.

My colleague here at KI, Vice-President Karin Dahlman-Wright, has addressed these issues in her blog post this weekend. Feel free to read more about what KI does in this matter.

Talking about links: KI’s research communication team has put together a very good and useful theme page on the web site about sustainable development and health – a topic that I have touched upon in some of my previous blogs.

This theme page provides an excellent overview of what KI does when it comes to Agenda 2030.

I will surely return to these issues in the near future.


Förra helgen blev osedvanligt intensiv för våra kollegor på Karolinska Universitetssjukhuset här i Solna. I söndags skedde nämligen den fjärde och sista flytten av vården 2018. Det innebär att grannen på andra sidan Solnavägen, tillika vår viktigaste samarbetspartner, nu tagit hela den nya sjukhusbyggnaden i bruk. Det har verkligen varit en omfattande och omvälvande resa från projektets start för omkring tio år sedan och fram till i dag. Processen startade dock flera år tidigare. I början av 2000-talet tillsattes SNUS-utredningen (Stockholms Nya Universitetssjukhus), som hade till uppgift att undersöka möjligheterna för att skapa ett nytt universitetssjukhus.

Utvecklad samverkan

Utredningen hade som en tydlig utgångspunkt att den starka samverkan mellan sjukvård och forskning ytterligare skulle utvecklas. Just detta, de nära kontaktytorna mellan Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset i Solna, talade för att en nytt sjukhusbygge skulle placeras i direkt anslutning till det redan existerande sjukhusområdet i Solna.

Under det dryga år jag har varit rektor på KI, har jag sett hur byggnaderna på sjukhussidan färdigställts och hur verksamheter flyttat in. Den 25 maj var jag en av talarna när huvudbyggnaden invigdes. Jag tog då upp vår gemensamma ambition att utveckla samarbetet mellan universitetet och sjukhuset och använde den symboliska bilden att vi tillsammans ska arbeta för att göra Solnavägen smalare. Det handlar helt enkelt om att koppla vården, forskningen och utbildningen närmare till varandra – att den kopplingen fungerar är en förutsättning för ett framgångsrikt sjukhus och för en hälso- och sjukvård i världsklass.

Biomedicum och Bioclinicum

Det här symboliserar också med de nya forskningsbyggnaderna Biomedicum (som tillhör KI) och Bioclinicum (som tillhör universitetssjukhuset) och den gångbro som går ovanför Solnavägen, mellan dessa byggnader. Sammantaget har vi nu gemensamt skapat ett modernt life science-kluster med framtiden för sig. Här skulle jag vilja se fler gemensamma seminarier med fokus på translationell forskning och som växelvis kan arrangeras i Biomedicum respektive Bioclinicum. Jag vet att det redan tagits initiativ till detta.

2018 har varit ett flyttintensivt år för både sjukhuset och för KI. Omkring 80 procent av KI:s experimentella forskningsverksamhet har nu flyttat in i nya lokaler här i Solna och på campus Flemingsberg. Och i november går de sista flyttarna till Bioclinicum.

För några dagar sedan deltog jag på ett symposium på Djurönäset, som samlade alla dem som nu flyttar in i ANA8 på Flemingsberg. Det var en trevlig upplevelse. Många goda visioner om hur denna byggnad kan stärka forskning, utbildning och innovation. Det var speciellt spännande att höra hur byggnaden nu är utformad för att säkerställa en tät koppling mellan utbildning och forskning.

En omställning

Att flytta kan upplevas både positivt och negativt. Det är helt klart en omställning för medarbetare, studenter, forskare och patienter och ibland kan en omfattande flytt kännas som en belastning. Det är dock både min förhoppning och övertygelse att både sjukhuset och KI på sikt kommer att se tillbaka på de här åren präglade av flyttbestyr som något i grunden positivt. Båda parter, landstingets sjukhus och KI, har nu fått tillgång till moderna, säkra, funktionella och ljusa lokaler som är bättre anpassade till dagens arbetsmiljökrav och till de behov som finns för avancerade laboratoriemiljöer och högspecialiserad vård. Det gäller nu att hålla fast vid de långsiktiga perspektiven och inte låta sig överväldigas av de akuta problem som alltid dyker upp i en flyttprocess.

Kan fokusera

Karolinska Universitetssjukhuset är ett av Europas största sjukhus och har en central och helt avgörande roll i samverkan mellan Karolinska Institutet och landstingets hälso- och sjukvård. När nu inflyttningen i de nya patientbyggnaderna är klar, och även vi på KI är klara med det mesta av flyttarna, innebär det att vi nu gemensamt och med större kraft kan fokusera på att fördjupa och utveckla den translationella forskningen och kliniska utbildningen.

Jag vill passa på att önska patienter, medarbetare och ansvariga på Karolinska Universitetssjukhuset ett varmt lycka till i de nya lokalerna. Med detta som bas kan vi tillsammans utveckla framtidens miljöer för ledande forskning och utbildning.


I dag presenterade regeringens särskilda utredare Agneta Bladh betänkandet för Internationaliseringsutredningen, eller “Ökad internationalisering av universitet och högskolor” som det formella namnet lyder. Slutrapporten “Ökad attraktionskraft för kunskapsnationen Sverige” (SOU 2018:78) innehåller förslag som syftar till att öka internationaliseringen vid universitet och högskolor och stärka Sverige som kunskapsnation. Läs gärna Agneta Bladhs presentation i debattform på sajten Altinget.

För svenska lärosäten är det här en utredning av mycket stor betydelse. Sverige som land kan knappast sägas ligga i framkant som aktör på den internationella arenan för högskolor och universitet, även om det finns flera enskilda lärosäten som arbetar intensivt med det här. Därför är det utmärkt att det nu kommer ett förslag på en samlad nationell strategi för att möta den hårdnande internationella konkurrensen – och de allt större möjligheterna som också öppnar sig – inom utbildnings- och forskningsområdet. Här finns det mycket potential.

Jag ska ta del av utredningens förslag mer i detalj så snart jag hinner, men vill redan nu kommentera några inslag som jag tycker är särskilt hoppingivande.

Mycket positivt

Först och främst ser jag mycket positivt på utredningens tankar om ett myndighetsgemensamt, förstärkt och samordnat statligt stöd till en ökad satsning på internationalisering av de svenska lärosätena. Agneta Bladh föreslår att fem centrala myndigheter inom det här området, Svenska institutet, Universitetskanslersämbetet, Universitets- och högskolerådet, Vetenskapsrådet och Vinnova, skapar en gemensam plattform för internationalisering, där även representanter för andra forskningsfinansiärer och för lärosätena ska ingå. Tanken är att denna samverkansgrupp ska samordna frågor som påverkar internationalisering inom högre utbildning, forskning och forskningsnära innovation.  Här skapas ett fundament med stora möjligheter att bygga en långsiktig och hållbar strategi. De fem myndigheternas olika uppdrag och mandat kompletterar varandra och tillsammans med andra finansiärer och – inte minst – representanter från lärosätena, finns det en bred kompetens och också en omedelbar förankring inom sektorn via den här föreslagna plattformen.

Den här frågan aktualiserades för en tid sedan, då jag tog del av en sammanfattande rapport om hur brittiska universitet nu inför Brexit söker samverkanspartners inom EU för att säkerställa att man har en fot kvar i det europeiska samarbetet. I sammanhanget nämndes länder som Tyskland, Nederländerna och Frankrike. Sverige fanns inte med. Nu är ju förvisso vårt land en relativt liten aktör jämfört med de stora kontinentala länderna – men samtidigt har vi en stark utbildnings- och forskningsposition och flera av våra lärosäten, KI inkluderat, ligger högt uppe på de internationella rakningarna – särskilt om vi jämför oss med övriga Europa. Vi borde alltså vara intressanta samverkansaktörer för brittiska universitet, men som enskilda lärosäten har vi knappast de resurser eller muskler som krävs för att mäta oss med andra och större europeiska kollegor eller konkurrenter. Detta är ett utmärkt exempel på hur ett samordnat agerande med staten som en drivande part konkret skulle kunna öka Sveriges chanser att ta en större plats på den internationella arenan.

Lärosätenas autonomi

Att stärka den statliga aktiviteten på det här området får dock inte innebära att läroanstalternas autonomi begränsas. För mig är det viktigt att det skapas en balans här, mellan det statliga stödet och det rimliga kravet på universitetens och högskolornas eget självbestämmande och akademiska frihet. Skärningspunkten mellan dessa båda fält är avgörande och i den här diskussionen är det viktigt att de statliga företrädarna och de politiska beslutsfattarna lyssnar uppmärksamt på läroanstalternas argumentation. I den diskussionen är Karolinska Institutet självfallet berett att delta aktivt.

I övrigt kan jag konstatera att utredningen föreslår flera åtgärder för att underlätta för utländska studenter att studera i Sverige, bland annat genom förändringar i systemet för studieavgifter. Detta mål är bra. Ett förslag handlar om att universitet och högskolor får fördela om en mindre del av utbildningsanslaget (0,3 procent) för att minska avgifterna för vissa studenter som är avgiftsskyldiga. Det här förslagets konsekvenser, liksom en del andra följder av av förslag som ingår i det omfattande slutbetänkandet, behöver vi analysera närmare

Höjd omvärldsambition 

På KI har vi under senare tid arbetat för att lyfta det övergripande omvärldsrelaterade arbetet. För mig är det helt grundläggande för ett universitet att det finns en koll på vad som sker och på vad som påverkar oss i dag och i framtiden. Även Agneta Bladh tar upp detta som ett särskilt område i sin utredning. Hon pratar om en “ambitionshöjning när det gäller internationell omvärldsanalys och omvärldsbevakning”. De fem nämnda myndigheterna föreslås få specifika uppdrag för detta. Det är utmärkt och en satsning som är efterlängtad och välmotiverad. Men det är också viktigt att hitta fungerande former och kanaler för att denna utökade omvärldskunskap också sprids till berörda på lärosäten och till ansvariga politiker på olika nivåer. Kunskap utan spridning ger inga större effekter.

Utredningen tar även upp att den svenska närvaron utomlands behöver öka. Bland annat resonerar man om ett pilotprojekt med två särskilda utlandskontor för utbildning och forskning. Detta skulle sedan på sikt kunna byggas ut till tio kontor, utplacerade på väl valda strategiska platser i världen. Även detta är en positiv och framåtsyftande idé som jag hoppas ska bli verklighet mycket snart,

Läs gärna också de kommentarer som jag publicerade här på bloggen tidigare i år, om utredningens första delbetänkande.

Sammantaget har Agneta Bladh och hennes kollegor gjort ett gediget och bra jobb och pekat ut ett antal konkreta och viktiga förbättringsförslag. Nu gäller det bara att betänkandet tas upp på den politiska arenan och omvandlas till verklighet. Från KI:s sidan är vi redo att stödja och hjälpa till i denna implementering.

Utredaren Agneta Bladh i samband med presentationen i Uppsala tidigare i dag.

Slutbetänkandet som presenterades i dag till höger.. 

 


Stockholms läns landsting har nu formerat det nya politiska styret under den nu inledda mandatperioden. Dessutom får landstinget från och med årsskiftet också nya ansvarsområden, eftersom man då tar över det regionala utvecklingsansvaret från länsstyrelsen. Det betyder att det blir än viktigare att samverkan mellan Karolinska Institutet och SLL (eller Region Stockholm som jag förmodar blir det nya namnet) fortsätter att fungera och att det fördjupas ytterligare framöver.

Oavsett politiskt styre och organisationsform, är SLL och KI ömsesidigt beroende av varandra. Genom en fungerande samverkan kan vi båda på ett berikande och fruktbart sätt utnyttja varandras särskilda kompetenser och ansvarsområden. Som jag tidigare tagit upp i olika sammanhang, bland annat i en debattartikel, så är en fungerande samverkan med hälso- och sjukvården i Stockholm en förutsättning för att KI även fortsättningsvis ska kunna bedriva utbildning och forskning i absolut toppklass. KI å vår sida bidrar aktivt till att landstinget, dess patienter och skattebetalare, får tillgång till kompetens och personal inom hälso- och sjukvården och att den patientnära kliniska forskningen snabbt kan implementeras och skapa nytta och mervärde.

Ser med glädje

Därför ser jag med glädje att den nya majoritetskoalitionen tar upp såväl kompetensförsörjning som forskning och innovation som viktiga inslag i den gemensamma landstingspolitiska plattform som presenterades för en tid sedan. Förhoppningsvis kan KI, genom att vara en aktiv samarbetspartner, bidra till goda och fördjupade relationer med landstingets/regionens företrädare.

De fem partierna som nu bildar majoritet i landstinget, skriver bland annat följande under rubriken ”En tillgänglig hälso- och sjukvård av hög kvalitet”:

”Forskning och utbildning ska ske i och genom samverkan i hela vårdkedjan, inte minst inom öppenvården. Starkare band mellan hälso- och sjukvården och forskningen ska underlätta nya behandlingsmetoder. Den patientnära forskningen och vårdens förbättringsarbete ska stimuleras i samarbete med akademin, industrin, patienterna och professionen i syfte att Regionens konkurrenskraft inom life science. Alla vårdgivare – såväl regionens egna som privata – ska delta i utbildning och forskning.”

Långsiktig strategi

Vidare skriver partierna att en långsiktig life science-strategi ska tas fram och att det ska genomföras ”ett innovationslöfte och ett forskningslöfte under mandatperioden”.

Detta är utmärkt!

Från KI:s sida vill vi gärna vara med och ge råd till hur utformningen av villkoren ska se ut när det gäller alla vårdgivares skyldighet att medverka i utbildning och forskning. Detta är en mycket viktig fråga för KI. Vi hoppas också kunna samarbeta nära med landstinget/regionen om både innehållet i den kommande life science-strategin och i de planerade innovations- och forskningslöftena.


I slutet av förra veckan deltog jag i ett möte på regeringskansliet i samband  med att dokumentet “Sveriges arbete med global hälsa – för genomförandet av Agenda 2030” presenterades. Det här dokumentet, som jag också har givit inspel till, ska ses som ett komplement till den svenska handlingsplanen för Agenda 2030 som regeringen lade fram i somras.

Det här är en fråga som jag personligen varit engagerad i under lång tid. För några år sedan ledde jag arbetet med “The Lancet – University of Oslo Commission on Global Governance for Health” , som publicerade sin rapport 2014. Det engagemanget tog jag med mig när jag tillträdde som rektor för Karolinska Institutet i augusti förra året. Förutsättningarna för att arbeta med frågor som rör global hälsa känns helt adekvata på ett medicinsk universitet och KI har ju också sedan en mångårig tradition av att arbeta med hälsofrågor på ett gränsöverskridande sätt – både bokstavligt och bildligt talat.

Många involverade

Detta engagemang kan förstås personifieras med Hans Rosling, som ju var något av en symbol för arbetet med global hälsa, men det är många på KI som varit och är involverade i det här arbetet.

Under det dryga år jag varit på KI har vi – bland mycket annat – varit med om att anordna flera större möten och seminarier på det här temat. Bland dem kan nämnas den tvådagarskonferens som KI var värd för i våras och som arrangerades av Svenska Läkaresällskapet: The Swedish Global Health Research Conference samt Almedalssymposiet som KI anordnade under politikerveckan i Visby i somras. Och att KI:s anseende kring frågor som rör detta är starkt manifesteras bland annat genom att KI är på femte plats av alla världens universitet i Shanghairankningens senaste mätning inom området “public health“.

Just nu pågår dessutom förberedelserna inför en stor konferens här i Aula Medica lördagen den 30 mars 2019 om högre utbildning för hållbar utveckling med fokus på hälsa. Konferensen är ett samarrangemang med Göteborgs universitet och Kungl. Vetenskapsakademien. Mer information om detta kommer senare.

Save the date!

Villig att driva på

Det pågår alltså en hel del aktiviteter kring global hälsa och från min utgångspunkt är det utmärkt och en stor fördel att den svenska regeringen är villig att driva på kring det här. Under senare tid har jag deltagit i ett flertal diskussioner om hur arbetet ska utvecklas ytterligare och jag kommer även fortsättningsvis ha ambitionen att engagera mig i detta arbete.

Internationellt finns stora förväntningar på Sverige när det gäller insatser för global hälsa. Därför ligger det bra i tiden när utrikesdepartementets ambassadör för global hälsa Anders Nordström på mötet förra veckan sa att Sverige måste visa slagkraft.  ”Slagkraft” är just det som behövs för att hantera de stora utmaningarna som finns i FN:s hållbarhetsmål och i de stora ojämlikheterna i global hälsa.