In English below

Vi i Karolinska Institutets ledning följer naturligtvis noga de förändringar som sker inom hälso- och sjukvården i Stockholm och vi är också medvetna om de kortsiktiga utmaningar dessa förändringar leder till för den forskning och utbildning som är KI:s ansvar. De flesta strukturomvandlingar och omorganisationer leder till såväl positiva som negativa konsekvenser och av många skäl är det lätt att främst fokusera på sådant som kan ses som försämringar.

Nya utmaningar

Det vi ser är en omflyttning av sjukvårdsuppdraget inklusive specialistsjukvården. Det innebär nya utmaningar för den kliniska forskningen och translationsforskningen, men också när det gäller förutsättningarna för den utbildning som KI bedriver. Vår kärnverksamhet – forskningen och utbildningen – har hamnat i ett svårt läge där befintliga samarbetslinjer bryts och där nya samarbetsformer måste byggas upp. Situationen riskerar att tillspetsas än mer av personalbrist, nya patientflöden, färre vårdplatser, problem med ombyggnation och en organisatorisk vårdstruktur som bygger på andra principer än tidigare.

Behöver gå djupare

Vi för en aktiv och kontinuerlig kommunikation med ledningarna för landstinget och för Karolinska Universitetssjukhuset, och även med de andra stora akutsjukhusen liksom primärvården, om dessa utmaningar. Men vi känner nu ett behov av att gå djupare in i frågorna.

Sedan jag tillträdde som rektor i augusti 2017 har jag tillsamman med resten av ledningen besökt KI:s samtliga 22 institutioner. Jag har haft mängder med mindre och större möten med olika medarbetare inom såväl forskning som utbildning. Alla dessa möten har gett mig mer kunskap och förståelse för de problem och utmaningar verksamheterna står inför.

Nya besök för att lyssna

Med tanke på situationen för KI:s kliniska forskning och utbildning är det dags att ta nästa steg: Vi kommer att planera in nya besök med KI:s kliniska institutioner. Min ambition är att dessa besök ska kunna genomföras före sommaren. Syftet är enkelt: Jag vill lyssna på vad medarbetarna har att säga om de förändringar som nu sker och om det finns något ytterligare som vi i KI:s ledning kan göra för att våra medarbetare ska kunna få så goda förutsättningar som möjligt. Jag vill få en uppdaterad bild av läget och försöka finna en konstruktiv väg framåt både på kort och på lång sikt.

I samband med den nyligen publicerade utvärderingen av de så kallade Alf-medlen, som utfördes av Vetenskapsrådet, fick Stockholmsregionen högsta betyg när det gäller den vetenskapliga forskningens kvalitet. För forskningen kliniska betydelse och samhällsnytta, var omdömet ”god-hög kvalitet”, det vill säga snäppet under. I utvärderingens sammanfattande text konstaterades att ”dock befinner sig flera av aktörerna i regionen i en tidig fas av ett stort omvandlingsprogram där de arbetar tillsammans för att förstärka implementeringsprocesserna och säkerställa att högkvalitativ klinisk forskning får maximal samhällsnytta. Om det lyckas förväntas detta ambitiösa program att ge betydande vinster under de kommande åren”.

Stärkt samarbete

Förändringar innebär utmaningar, men också nya möjligheter. Vi på KI har väl upparbetade och fungerande kanaler till företrädare för hälso- och sjukvården, och samarbetsytan ska stärkas ytterligare genom vår nya organisation. Det är min övertygelse att vi tillsammans kan se till att de pågående förändringarna faller så väl ut som möjligt. Genom de kommande samtalen med våra berörda medarbetare kommer vi att stå ännu bättre rustade i den fortsatta dialogen med vår viktigaste samarbetspartner.

 

Improved dialogue aimed at strengthening clinical research, training and cooperation with the health service

Those of us who work in Karolinska Institutet’s management naturally closely follow the changes taking place within the health service in Stockholm, while at the same time being aware of the short-term challenges resulting from these changes for the research and training that are the responsibility of KI. Most structural changes and reorganisations result in both positive and negative consequences, and it is easy, for numerous reasons, to focus primarily on those changes that are perceived to be for the worse.

New challenges

What we are seeing is a reorganisation of the healthcare role, including specialist medical treatment. It entails new challenges not only for clinical research and translational research, but also with respect to the prerequisites for the training that we provide at KI. Our core activity – research and training – has ended up in a difficult position, with existing lines of cooperation broken and a need to build up new forms of cooperation. There is a risk that the situation will be made even more acute as a consequence of staff shortages, new patient flows, fewer beds, problems with reconstruction and an organisational care structure that is based on different principles to those that existed previously.

Needing to go deeper

We are conducting active and continuous communication about these challenges with the management teams for the county council and Karolinska University Hospital, and also with the other major emergency hospitals as well as the primary care institutions. However, we now feel that there is a need to consider these issues in greater depth.

Since becoming the rector of KI in August 2017, I, together with the rest of the KI’s management, have visited all twenty-two of its departments. I have had numerous large- and small-scale meetings with various employees in both research and training, and all of these meetings have given me a greater knowledge and understanding of the problems and challenges faced by the various operational units.

New visits in order to listen

In view of the situation for KI’s clinical research and training, it is now time to take the next step: We will be scheduling new visits to KI’s clinical institutions. My ambition is that these visits can take place before the summer. The objective is simple: I want to listen to what KI’s employees have to say about the changes that are happening now and to find out if there is anything else that we in KI’s management can do to ensure that conditions for our employees are as good as they can be. I want to get an up-to-date picture of the situation and try to find a constructive way forward in both the long and short terms.

In connection with the recently published assessment of the so-called ALF funding [ALF = Medical Training and Research Agreement], which was carried out by the Swedish Research Council, the Stockholm region received top marks for quality of scientific research. The grading for the clinical significance and social benefit of the research was “good-high quality”, in other words slightly down. The assessment’s summary confirmed that “many of the actors in the region are however in the early stage of a transformational programme in which they are working together in order to strengthen the implementation processes and to ensure that high-quality clinical research has maximum social benefit. If this ambitious programme is successful, it is expected to generate significant gains over the years ahead.”

Strong cooperation

Changes entail challenges, but also new opportunities. We at KI have well-constructed and functioning channels to representatives in the healthcare sector, and our new organisation will result in the further strengthening of the cooperation interface. I am convinced that together we can ensure that the current changes will produce the best possible results. As a result of the coming discussions with those of our employees who are affected, we will be even better equipped in the continuing dialogue with our most important collaboration partner.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

*