Stockholm är en viktig och betydelsefull kunskapsregion med flera stora universitet som placerar sig högt på olika internationella rankinglistor. Samtidigt finns det en hel del insatser som kan göras för att ytterligare stärka regionens ställning som kunskapsnav. En sak som behöver få mer uppmärksamhet, handlar om förbättrade förbindelser till och mellan de regionala lärosätena. Det kan tyckas vara en marginell sak, som bättre cykelvägar eller mer utbyggt bussnät, men för universitet och högskolor som ligger bortanför de stora europeiska vägkorsningarna kan betydelsen av goda förbindelser, kommunikationer och transporter knappast överskattas.

Stockholm kan kompensera för det stora avståndet till utländska lärosäten genom att minska avståndet mellan sina egna.

Goda förbindelser

På fredag är jag en av talarna på ett seminarium som handlar om just detta; Att goda förbindelser är avgörande för akademins samlade framgångar i Stockholm, men också om den viktiga roll universitet och högskolor har som drivkraft och motor för regionens utveckling och innovationskraft.

Det handlar om allt från enklare satsningar som goda möjligheter att enkelt och snabbt kunna ta sig mellan till exempel Stockholms universitet, KTH och KI, till mer strategiska investeringar i digitala och fysiska kommunikationsstrukturer på en global nivå.

Det är i möten – verkliga och virtuella – som idéer och kreativitet föds. Det gäller inte minst för oss som sysslar med utbildning och forskning på hög internationell nivå. Här är utbytet med andra lärosäten och med andra delar av världen helt avgörande för våra egna möjligheter att utveckla vår verksamhet. Digitaliseringen har gett oss alla möjligheter for virtuella möten – men har inte på något sätt minskat betydelsen av fysiska möten.

Våra campus – goda exempel

Det sägs att på medeltiden kretsade byn och staden runt det lokala palatset. Några hundra år senare byggdes tätorten runt fabriken. Skulle vi i dag anlägga helt nya städer, skulle de sannolikt byggas upp runt universitet och högskolor. Faktum är att KI:s båda campus i Solna respektive Flemingsberg är goda exempel på just detta. Både dessa campusområden är centrala nav i den intensiva expansion och byggnation som nu sker.

Professor emeritus i nationalekonomi, Åke E Andersson, publicerade tillsammans med två andra kollegor en studie 1990 om samband mellan kunskapsproduktion (mätt i antal professurer), kommunikationsvariabler och regional tillväxt. De fann bland annat att det fanns tydliga synergieffekter mellan just transportmöjligheter och kunskapsproduktion – och att detta tydligt gynnade regional tillväxt och innovation (Andersson, Å, Anderstig, C., och Hårsman, B. (1990) ”Knowledge and communications infrastructure and regional economic change”. Regional Science and Urban Econometrics, 359-376). Många år har gått sedan denna studie publicerades, men slutsatserna är lika aktuella nu som då.

Gynnar växtkraft

Liknande resultat har gjorts i flera andra vetenskapliga studier om korrelationen mellan just kunskap och regional tillväxt och om förekomsten av antalet högre utbildningsplatser/studenter och antalet sysselsatta. Allt pekar alltså på att universitet och högskolor gynnar växtkraft, näringsliv och arbetsmarknad – förutsatt att det finns en fungerande infrastruktur som underlättar kommunikation och samverkan med omvärlden.

Det här är särskilt viktigt för oss häruppe i norra Europa. Därför måste vi gemensamt arbeta för att transporter, förbindelser och kommunikation fungerar optimalt. Tågen måste gå i tid. Lokaltrafiken måste vara pålitlig. Cykelbanorna måste vara säkra. Det här är ett ansvar och en uppgift som inte minst våra politiker måste ta på största allvar. Investeringar i en väl fungerande och miljömässigt hållbar infrastruktur är en investering för framtida tillväxt, innovation samt idé- och kunskapsutveckling.

 


I förra veckan publicerade Riksrevisionen en granskning om hur effektivt svenska lärosäten använder sina resurser när det gäller lokaler. Granskningen visade att det finns en hel del brister. Hälften av universiteten och högskolorna saknar till exempel en aktuell lokalförsörjningsplan och det finns förbättringar att göra när det gäller kunskap om hur lokalerna kan användas bättre. Även samarbetet med den dominerande fastighetsägaren, Akademiska hus, kan ofta förbättras, menar Riksrevisionen i sin rapport.

Det är förståeligt att man granskar det här området. De svenska lärosätena står för cirka 40 procent av statens sammanlagda hyreskostnader, eller totalt omkring 8,5 miljarder kronor per år. Det handlar alltså om stora belopp. Riksrevisionen rekommenderar de lärosäten som saknar en aktuell plan för lokalförsörjning att ta fram en sådan samt att se över och följa upp all lokalanvändning.

Beslut om ny plan

Mot den bakgrunden är det förstås bra att KI tillhör de lärosäten som har en strategisk plan för lokalförsörjning. Och ännu mer tillfredsställande är det att KI:s styrelse, konsistoriet i går, måndag, fattade beslut om en ny och väl genomtänkt lokalförsörjningsplan. Den ger en samlad bild av pågående lokalprojekt och lokalekonomi och är också ett instrument för att möta framtidens behov. Jag kan konstatera att KI:s framförhållning när det gäller faciliteter och infrastruktur är god och att det i vår organisation finns en stor medvetenhet om att använda våra lokaler så effektivt som möjligt.

Sedan nästan ett decennium har KI investerat i en omfattande uppgradering av våra forsknings- och lärandemiljöer. Satsningen på infrastruktur och förbättrad arbetsmiljö har varit ett prioriterat område – det är investeringar som har varit nödvändiga för att få en långsiktig hållbarhet för både utbildning och forskning. Vi har inte bara byggt utifrån dagens, utan framförallt för framtidens, behov. Det är min bestämda uppfattning att KI nu står mycket väl rustade när det handlar om de infrastrukturella förutsättningarna för att kunna leverera utbildning och forskning av hög internationell kvalitet. För några veckor sedan invigde vi till exempel Neo i Flemingsberg, ett forskningscenter i världsklass.

Konsolidering

Även om det fortfarande återstår en del, så är de stora byggprojektens tid över för den här gången. När vi nu blickar framåt och utformar vår nya strategi – Strategi 2030 – kommer konsolidering och återhållsamhet att vara nyckelorden för lokalförsörjningen.

Låt mig beröra två av de största lokalprojekten – Biomedicum och KM-B – med några ord. Båda kommer att kosta mindre än budgeterat. Det gäller både fastighetsägarnas hyresgrundande investeringar och våra egna investeringar i inredning. Följden blir lägre hyreskostnader än väntat i de båda 25-åriga hyresavtalen.

Sedan föregående lokalförsörjningsplan har den prognostiserade årshyran för dessa båda projekt sjunkit med 24 miljoner kronor. Räknat från genomförandebeslutet för Biomedicum 2012 handlar det om ytterligare 13 miljoner, det vill säga totalt 37 miljoner kronor per år. Samtidigt har de egna investeringarna sänkts, med resultatet att de årliga avskrivningskostnaderna de närmaste tio åren blir cirka 12 miljoner kronor lägre än väntat. De lägre kostnaderna  hyrorna kommer i första hand att användas för att hantera tomma lokaler samt för de övriga kostnader som är förknippade med omflyttningarna. Det är nämligen så att vi samtidigt har en större lokalmässig överkapacitet än planerat, vilket leder till större kostnader. Det här är något som vi i universitetsledningen arbetar intensivt med för att försöka lösa.

Se över internhyressystemet

Jag har stor förståelse för att de ökade kostnaderna på kort sikt är kännbara för våra forskare och lärare. Vi kommer att se över internhyressystemet och olika tänkbara finansieringsmodeller samt andra åtgärder för att underlätta för verksamheten och ge bättre förutsägbarhet. Det ligger i allas intresse att våra verksamheter får så optimala förutsättningar som möjligt och att vi kan koncentrera vår uppmärksamhet på excellent forskning och excellent utbildning.

 


EU-parlamentet antog den 31 maj en resolution som kraftfullt och tydligt tar avstånd från den brist på rättssäkerhet som råder i Iran. Det är ett utmärkt ställningstagande som ytterligare sätter press på regimen. En av många som på rättsosäkra grunder sitter fängslad i Iran är den tidigare KI-anknutne forskaren Ahmadreza Djalali. Anklagelserna mot honom är enligt flera källor, bland annat Amnesty International, helt grundlösa och den dödsdom som utfärdats mot honom är ingen annat än en rättsskandal.

EU-parlamentarikern Lars Adaktusson har drivit fallet Djalali på EU-nivå och i den debatt som föregick beslutet om parlamentets resolution förra torsdagen, sa Adaktusson bland annat att detta ”är ett övergrepp mot en enskild EU-medborgare och det är också en skymf mot människovärde och mot demokratiska värderingar”. Det är en beskrivning jag delar till fullo.

Situationen för Ahmadreza Djalali var också uppe för diskussion i samband med interpellationsdebatt i riksdagen i dag, fredag. Det var riksdagsledamot Amineh Kakabaveh som väckte ämnet och som i debatten bland annat tog upp att Sveriges röst är viktig när det gäller bristen på rättssäkerhet i Iran. Sveriges utrikesminister Margot Wallström slog fast att regeringen och UD fortsätter de konsulära ansträngningarna för stödja Ahmadreza Djalali.

Jag har skrivit om Djalali flera gånger tidigare, senast i slutet av april i år, och är personligen djupt engagerad i kampen för att få honom frigiven. Det är min förhoppning att EU-parlamentets skarpa uttalande, debatten i den svenska riksdagen och UD:s aktiviteter, tillsammans med många andra aktörers agerande, medverkar till att rättssäkerheten förstärks i Iran, att Ahmadreza Djalali dödsstraff inte verkställs och att han får lämna fängelset snarast.

 


Nu på lördag inleds Järvaveckan för tredje året i rad. Det är ett viktigt arrangemang och hade jag inte sedan tidigare varit inbokad på annat håll i världen, hade jag definitivt besökt arrangemanget.

Det anslag Järvaveckan har, som mångkulturell och levande mötesplats för samhällsengagerade individer, civilsamhälle, näringsliv, aktörer och folkvalda, är betydelsefullt inte minst för lärosäten som Karolinska Institutet.

En stor andel av de studenter och forskare som finns på KI har sina rötter utanför Sverige – vi är i verklig mening ett mångkulturellt universitet. Och även om det i sig kan innebära utmaningar att mötas över kulturella, etniska, språkliga eller religiösa gränser, så ser jag varje dag hur perspektivrikedom föder kreativitet, ny kunskap och ökad förståelse om sjukdom och hälsa och därmed stärker båda utbildning och forskning vid KI.

Ojämnt fördelad hälsa

Hälsa och ohälsa känner inga nationsgränser – det vet vi. Samtidigt känner vi också till att hälsan är ojämnt fördelad i världen – och även mellan olika grupper här i Sverige. Vi behöver förbättra kunskapen och initiera debatten om hälsa och inte minst om ojämlikhet i hälsa. Det är just därför som mötesplatser som Järvaveckan tjänar ett så viktigt syfte och jag är glad över att samtliga partiledare har aviserat att de kommer att delta under veckan. Frågor som rör integration, jämlik hälsa och allas lika rättigheter måste finnas högt uppe på den politiska agendan. Och det gäller naturligtvis inte inte bara under ett valår.

Varje dag har tema

Partierna har varsin dag under Järvaveckan. Samtidigt har varje dag ett tema och på onsdag (den 13 juni) handlar det om skola och utbildning. Då kommer representanter från KI:s Student- och karriärsservice att finnas på plats. Vi deltar även indirekt genom att vi är med i kampanjen #Hurvetdudet?, som bland annat arrangerar ett seminarium med Ola Rosling (son till framlidne KI-professorn Hans Rosling) på torsdag kl 17-18.

Stockholm Science City, ett samverkansprojekt som KI är en av sju deltagande organisationer i, kommer också att delta under Järvaveckan och kommer att ha ett eget tält där 12-13 juni för att prata om utbildning, talang och mångfald.

Hela programmet för Järvaveckan finns på deras webbplats. Är du i närheten – passa på att besöka denna mötesplats för samhällsdebatt!

 


On November 28, 2015, the scientific journal Respiration published the paper Autologous Peripheral Blood Mononuclear Cells as Treatment in Refractory Acute Respiratory Distress Syndrome (Respiration 2015; 90: 481-492). The principal author was Paolo Macchiarini, who at that time was employed at Karolinska Institutet. He was fired from the institute in March the following year after a series of gross errors were discovered in connection with his activities at Karolinska Institutet and the Karolinska University Hospital. (For details see KI website.)

After a thorough investigation of the Respiration paper, I decided in January this year that Macchiarini and three of his co-authors should be held guilty of scientific misconduct due to severe violations of ethical standards.

Following the decision, I wrote a letter to the Editor of Respiration and requested that the article be retracted.

Despite a number of notifications, the journal has failed to retract the article in question – an article that may negatively impact clinical practice and cause human suffering. This is why I now choose to publish parts of the dialogue that I have had with the Journal’s editor.

From Respiration (February 6th 2018):

”Dear Professor Ottersen,

We have received a request from the Karolinska Institutet to retract the above article. At the same time, we have been contacted by one of the authors asking us to delay our decision regarding this matter.

The Editors and the publishing house are both of the opinion that it is the journal’s duty  to the scientific community to provide a platform for discussions and a forum for debating. Furthermore, the background of the conflict between the two parties should be transparent to the readers to enable them to form their own opinion.

Therefore, we would like to ask all parties concerned to write a ‘Letter to the Editor’ pertaining to this conflict for simultaneous publication. The maximum length should be 4 manuscript pages with the possibility of supplementary online material. The article in question along with the Letters will be ‘Free Access’ with reciprocal links between the article and the Letters. Deadline for receipt of the Letters is the end of February 2018. Please submit to the Editorial Office as an email attachment.

We sincerely hope that both parties will take advantage of this offer to present their viewpoint.

With best regards,

Linda Haas

Editorial Office ‘Respiration’

My answer (February 23rd 2018):

Dear Editor

Thank you for your letter. We are not interested in engaging in a discussion about this matter. Our request for retraction is based on a formal decision by the Rector/Vice-Chancellor. We uphold our request and look forward to learn about your final decision.

In case you choose not to comply with our request we would like to know your arguments for this.

Best regards

Ole Petter Ottersen

From Respiration (March 10th 2018):

Dear Professor Ottersen, 

Thank you for your reply. 

We would to emphasise that we have taken your request for the retraction of this article very seriously, however, we found it only fair to all parties concerned to offer the option of publishing a letter on this matter in question. 

We believe, that based on the evidence available to the journal, we are not in a position to make a judgement on whether or not to retract this article. We have, therefore, decided to leave it up to our readers to build their own opinion on the matter and decide for themselves with regard to the validity of the conclusions. We do not want to patronize the readers of the journal ‘Respiration’.

Finally, we would like to ask you to reconsider your decision not to engage in any discussion. If you decision remains unchanged, we would like to ask for your consent to publish your retraction request in the journal ‘Respiration’.

Yours sincerely,

Professor Felix J.F. Herth

Editor-in-Chief

Thomas H. Nold

On behalf of S. Karger Publishers

My answer (April 4th 2018):

Dear Editor

Thank you for your mail.

We uphold our claim that the paper be retracted. We would like to be informed about the journal’s policy in such matters. This issue has a bearing on important ethical principles and we are surprised at your response to our request.

In our investigation we have solicited and received comments from all authors, and they have all been informed about our decision. Our decision is final and we see no reason why we should  engage in a further discussion in your journal.

Obviously you are free to publish our report if you so wish.

Sincerely

Ole Petter Ottersen

Surprised and disappointed

I am both surprised and disappointed with the journal’s response. This is an article based on  unethical research that has caused unnecessary suffering for a severely injured patient. The paper has to be withdrawn.

As I see it, editors of medical journals have a collective responsibility for the integrity of the published record. When notified of ethical breaches they have an imperative to act, and when faced with a formal decision on scientific misconduct they should ensure that the paper be retracted or removed. Failure to respond will undermine trust in medical publishing and in medical research at large.  In the case at hand the reader will not even find an expression of concern.

Those who follow my blog will know that earlier this spring we discussed how journals should handle papers that are published with fake identities and fake affiliations – as in the case of “Lars Andersson”. In this case, two out of three journals took responsibility and decided to retract the articles.

To me it is obvious that Respiration should do the same.

 


English version below

Joakim Dillner, professor och verksam vid institutionen för laboratoriemedicin här på Karolinska Institutet, har nu publicerat en studie om ökningen av cervixcancer i Sverige. Som väntat kan alla samband mellan den ökade incidensen och införandet av HPV-vaccination avskrivas.

På senare år har antalet fall av cervixcancer (livmoderhalscancer) ökat i Sverige med cirka 20 procent. Mätt i absoluta tal handlar det om en ökning från omkring 450 årliga fall till 550. Dillner har, tillsammans med tre forskarkollegor, analyserat data från det nationella kvalitetsregistret för cervixcancerprevention för att om möjligt kunna se vad som kan förklara incidensökningen.

Jämförelse 

Eftersom det under våren spritts uppgifter om att införandet av HPV-vaccinationer skulle kunna vara en förklaring till ökningen, något som främst den falske forskaren ”Lars Andersson” kastade fram en teori om, har forskarna gjort en jämförelse mellan data i kvalitetsregistret och data i HPV-vaccinationsregistret. Denna jämförelse visar utan tvekan att andelen kvinnor som fått cervixcancer är betydligt större i gruppen som inte har vaccinerat sig, jämfört med den grupp som har vaccinerat sig.

Här ska dock sägas att en delförklaring till detta sannolikt är att de som väljer att vaccinera sig redan från början har en relativt sett lägre risk för att få cancer. Det är kvinnor som redan har en stor medvetenhet om vilka företeelser (levnadsvanor, livsvillkor, andra preventiva insatser och förutsättningar) som kan leda till ökad cancerrisk.

Endast enstaka fall

Men vad som är helt entydigt är att HPV-vaccination inte kan ha orsakat någon ökning av antalet cancerfall: I den åldersgrupp där vi främst ser ökningen (kvinnor födda 1965-1984) har få tagit vaccinet och bland dem som tog vaccinet var det endast några enstaka fall av cervixcancer.

Vad är då orsaken till den ökande incidensen? En möjlig förklaring skulle kunna finnas i den anmärkningsvärda skillnad i incidens mellan landstingen, som Dillner et al redovisar: ”Detta tyder på att ökningen kan vara relaterad till de regionalt organiserade screeningsprogrammen”, skriver forskarna i artikeln, som publicerades i Läkartidningen i tisdags.

Forskargruppen kommer nu att arbeta vidare med data för att kunna ge en klarare bild av tänkbara förklaringar till ökningen av incidensen för cervixcancer.

 

No correlation between increased cancer incidence and HPV vaccinations

Joakim Dillner, professor at the Department of Laboratory Medicine here at Karolinska Institutet, has now published a study on the increase of cervical cancer in Sweden. As expected, there is no evidence to suggest that the increased cancer incidence is related to the introduction of HPV vaccination.

In recent years, the number of cases of cervical cancer has increased in Sweden by about 20 percent. Measured in absolute terms, there has been an increase from about 450 cases annually to about 550. Dillner and his colleagues have analyzed data from the Swedish National Quality Registry for Cervical Cancer Prevention (Nationella kvalitetsregistret för cervixcancer prevention) to search for an explanation of the increased incidence of cervical cancer.

No support

The claim that the increased cancer incidence could be related to the introduction of HPV vaccination – a claim put forward by the false researcher “Lars Andersson” – finds no support in Dillner’s analysis. Comparisons between data in the quality register and data in the Swedish HPV vaccination register clearly show that the proportion of women with cervical cancer is significantly higher in the non-vaccinated group, compared with the vaccine group.

Those that choose vaccination might have a lower a priori cancer risk than those that don’t. Thus the former group might have a greater awareness of putative risk factors for cancer compared with the latter group. This might have contributed to the differences observed.

Only occasional cases

But what is absolutely clear is that HPV vaccination cannot be responsible for the increase in cancer incidence. In the age group with the most significant increase (women born 1965-1984), few have taken the vaccine and among those who took the vaccine there were only occasional cases of cervical cancer.

Dillner and his colleagues will now perform further analyses in an attempt to better explain the mechanisms underlying the increased incidence of cervical cancer in Sweden.

 


Den 28 november 2015 publicerade den vetenskapliga tidskriften Respiration artikeln “Autologous peripheral blood mononuclear cells as treatment in refractory acute respiratory distress syndrome” (Respiration 2015; 90:481-492). Huvudförfattare var Paolo Macchiarini, som vid denna tid hade en tidsbegränsad anställning vid Karolinska Institutet. Han avskedades i mars året efter, efter att en rad missförhållanden och grova felaktigheter uppdagats i samband med hans verksamhet på Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset. Se en sammanfattning av Macchiarini-ärendet i den tidslinje som finns publicerad på KI:s webbplats.

Efter utredning beslutade jag i januari i år att Macchiarini och tre av hans medförfattare skulle fällas för oredlighet i forskning utifrån innehållet i artikeln. I motiveringen framhålls bland annat att ”Paolo Macchiarini, som huvudförfattare och initiativtagare till forskningsinsatsen, har ett särskilt stort ansvar för den oredlighet som konstaterats. Det var han som hade det huvudsakliga forskningsintresset i den händelseutveckling som föregick artikeln och som fick möjlighet att genomföra experiment av preklinisk natur på en människa”.

I samband med beslutet meddelade jag även i ett brev till ansvarig redaktör för Respiration om bakgrunden till beslutet och begärde att artikeln skulle dras tillbaka. Detta är en artikel som kan leda till felaktig behandling och lidande för framtida patienter. Det är tidskriftens ansvar att den dras tillbaka. Artikeln anger att etiktillstånd finns, när detta gavs betydligt senare och är begränsat till den hantering av personliga uppgifter som skedde flera år efter behandlingen. Den forskning som genomförts på den svårt sjuka patienten saknar varje form av etiskt tillstånd.

Eftersom tidskriften trots ett antal påpekanden fortfarande inte dragit tillbaka den aktuella artikeln, väljer jag här att publicera delar av den dialog jag haft med tidskriftens ansvariga.

Från Respiration (6 februari 2018):

”Dear Professor Ottersen,

We have received a request from the Karolinska Institutet to retract the above article. At the same time, we have been contacted by one of the authors asking us to delay our decision regarding this matter.

The Editors and the publishing house are both of the opinion that it is the journal’s duty  to the scientific community to provide a platform for discussions and a forum for debating. Furthermore, the background of the conflict between the two parties should be transparent to the readers to enable them to form their own opinion.

Therefore, we would like to ask all parties concerned to write a ‘Letter to the Editor’ pertaining to this conflict for simultaneous publication. The maximum length should be 4 manuscript pages with the possibility of supplementary online material. The article in question along with the Letters will be ‘Free Access’ with reciprocal links between the article and the Letters. Deadline for receipt of the Letters is the end of February 2018. Please submit to the Editorial Office as an email attachment.

We sincerely hope that both parties will take advantage of this offer to present their viewpoint.

With best regards,

Linda Haas

Editorial Office ‘Respiration’

Mitt svar (23 februari 2018):

Dear Editor

Thank you for your letter. We are not interested in engaging in a discussion about this matter. Our request for retraction is based on a formal decision by the Rector/Vice-Chancellor. We uphold our request and look forward to learn about your final decision.

In case you choose not to comply with our request we would like to know your arguments for this.

Best regards

Ole Petter Ottersen

Från Respiration (10 mars 2018):

Dear Professor Ottersen, 

Thank you for your reply. 

We would to emphasise that we have taken your request for the retraction of this article very seriously, however, we found it only fair to all parties concerned to offer the option of publishing a letter on this matter in question. 

We believe, that based on the evidence available to the journal, we are not in a position to make a judgement on whether or not to retract this article. We have, therefore, decided to leave it up to our readers to build their own opinion on the matter and decide for themselves with regard to the validity of the conclusions. We do not want to patronize the readers of the journal ‘Respiration’.

Finally, we would like to ask you to reconsider your decision not to engage in any discussion. If you decision remains unchanged, we would like to ask for your consent to publish your retraction request in the journal ‘Respiration’.

Yours sincerely,

Professor Felix J.F. Herth

Editor-in-Chief

Thomas H. Nold

On behalf of S. Karger Publishers

Mitt svar (4 april 2018):

Dear Editor

Thank you for your mail.

We uphold our claim that the paper be retracted. We would like to be informed about the journal’s policy in such matters. This issue has a bearing on important ethical principles and we are surprised at your response to our request.

In our investigation we have solicited and received comments from all authors, and they have all been informed about our decision. Our decision is final and we see no reason why we should  engage in a further discussion in your journal.

Obviously you are free to publish our report if you so wish.

Sincerely

Ole Petter Ottersen

Faller på sin egen orimlighet

Jag är både överraskad och besviken över svaren från Respiration. Det här rör sig om en artikel som är baserad på en konstaterad oetisk forskning som skett utan etisk prövning eller tillstånd och som orsakat onödigt lidande för en svårt skadad patient. En sådan artikel måste dras tillbaka. Att bjuda in till en ”vetenskapligt diskussion” om detta faller på sin egen orimlighet.

Den som följt bloggen vet att vi tidigare denna vår haft en intensiv diskussion om ”Lars Andersson” och om vilken praxis och rutin en vetenskaplig tidskrift bör ha. Handlar det om någon form av fusk, oegentligheter, falsarier eller oredlighet, bör detta också få konsekvenser när det gäller publiceringar.

Ansvaret för forskningsverksamhet och etik vilar tungt på lärosätena, det är vi överens om. Om en prövning av en forskningsverksamhet vid ett universitet leder fram till ett beslut om oredlighet, måste detta också synas och märkas i de publiceringar som skett inom denna verksamhets domäner.

I fallet ”Lars Andersson” har två av tre tidskrifter tagit sitt ansvar och utifrån ett etiskt ställningstagande beslutat att dra tillbaka artiklarna.

För mig är det självklart att Respiration ska göra samma sak.

 


In English below

Efter att Times Higher Education nyligen publicerade sin rankningslista World Reputation Rankings, kan jag konstatera att Karolinska Institutet har en stark ställning jämfört de flesta andra universitet och högskolor i världen.

Times Higher Education har sedan 2004 presenterat världsrankningar för universitet som baseras på en sammanvägd mix av utvalda indikatorer. Dessa rankningar presenteras varje år på hösten. En delparameter bland indikatorerna bygger på e-post-omröstningar där respondenterna ombeds bocka för de universitet som de anser har god renommé.

Uppsala tillbaka på listan

På våren särredovisar Times Higher en top-100-lista baserat på detta underlag under namnet Reputation Rankings. De översta femtio positionerna redovisas var för sig, däröver presenteras resultat i 10-intervall. Nedanför top-100 anses inte värdena tillräckligt signifikanta för att redovisas alls. KI har oftast landat i intervallet 50-70. I år finns KI i intervallet 61-70 och Uppsala universitet i intervallet 91-100. Två svenska universitet – Lunds och Uppsala universitet har ofta figurerat i gränslandet kring top-100, dvs gränsen för att finnas med på listan. Uppsala var med på listan senast 2015. Liknande situation gäller ytterligare ett par nordiska universitet – Helsingfors och Köpenhamns universitet som i år också finns med i intervallet 91-100.

USA:s dominans reducerad

Det finns ett mönster i Times Higher Education rankningar som är värt att belysa. USAs dominans har reducerats något de senaste åren på THE:s rankningar. Det kan ha att göra med metodförändringar, bland annat i hur e-poströsternas geografiska fördelning viktas. När det gäller reputation-parametern är USA:s dominans ännu mer betydande än för flera av de andra parametrarna. Bland de 100 främsta har tidigare ca hälften varit från USA. Nu har de reducerats till dryga 40 stycken och ”delade” placeringar har gjort att ”100-listan” de facto består av 105 universitet. Det har medgivit att några flera universitet från Europa och Asien platsar in på listan.

För fyra år sedan var KI det enda universitetet i Norden på listan, vilket då hos en del opinionsbildare ansågs uppseendeväckande. Men i relation till Sveriges folkmängd var det likvärdigt med t ex Tyskland och många andra västeuropeiska länder. Eftersom resultaten baseras på mycket små skillnader, rent matematiskt, ligger det nära till hands att dra slutsatser som inte står på stadig grund.

Times Higher Education World University Rankings och Reputation Rankings blandas ofta ihop. KI:s aktuella position på den sammansatta världsrankningen är 38, och 15 inom fältet clinical, pre-clinical and health.

 

KI holds a strong position in the World Reputation Rankings

Following the recent publication of the Times Higher Education’s latest World Reputation Rankings, , I can confirm that the Karolinska Institutet holds a strong position compared to most of the world’s other colleges and universities.

Since 2004, Times Higher Education has presented world rankings for universities based on a cumulative combination of selected indicators. These annual rankings are presented every autumn. Some sub-parameters of the indicators are based on email polls in which respondents are asked to put check marks next to the universities that they believe have a good reputation.

Uppsala is back on the list

In the spring, Times Higher publishes a Top 100 list based on this material under the title “Reputation Rankings.” The top fifty positions are reported separately; the rest of the results are presented in 10 point intervals. Rankings that do not make the Top 100 list are not considered significant enough to be reported at all. KI has usually landed in the 50-70 range. This year, KI is ranked in the 61-70 range, and Uppsala University is listed in the 91-100 range. Two Swedish universities – Lund University and Uppsala University – have often been right on the borderline for achieving a Top 100 ranking, i.e., at the lower limit of the list. Uppsala was last listed in 2015. A couple other Nordic universities – Helsinki University and Copenhagen University – are in a similar situation. This year they are also ranked in the 91-100 range.

Decreased dominance by the USA

There is one pattern in the Times Higher Education rankings that is worth highlighting. In recent years, the dominance of the USA in the THE rankings has decreased somewhat. This may have to do with methodological changes, including how the geographical distribution of the email polls is weighted. When it comes to the reputation parameter, US dominance is even more significant than for many of the other parameters. It the past, about half of the top 100 institutions on the list were American. Now their numbers have dropped to just over 40, and “ties” in the rankings mean that there are actually 105 universities on the “100 List.” This has permitted a few more European and Asian universities to make the list.

Four years ago, KI was the only Nordic university on the list. A few opinion-makers considered this to be startling. But in relation to Sweden’s population, the country’s representation in the rankings was equivalent to that of Germany and many other European countries. Because the results are based on very small, purely mathematical differences, it is tempting to draw conclusions that are not firmly rooted in fact.

Times Higher Education World University Rankings and the Reputation Rankings are often confused with each other. KI’s is currently 38th in the comprehensive world rankings, and is ranked 15th in the clinical, pre-clinical and health field.

 


Today, May 31, the 2018 Kavli Prize laureates in astrophysics, nanoscience, and neuroscience were announced. I am chair of the Neuroscience Prize Committee and had the pleasure of presenting the three 2018 neuroscience laureates:

James Hudspeth
Rockefeller University, New York, USA

Robert Fettiplace
University of Wisconsin, Madison, USA

Christine Petit 
Collège de France/Pasteur Institute, Paris, FRANCE

These excellent researchers are awarded the Kavli Prize “for their pioneering work on the molecular and neural mechanisms of hearing”. The announcement was made live from the Norwegian Academy of Science and Letters, Oslo.

The Kavli Prizes recognize scientists in the fields of astrophysics, nanoscience and neuroscience for advancing our understanding of the “biggest, smallest, and most complex”. Each of three international prizes consists of one million US dollars. Laureates are chosen by committees whose members are recommended by six of the world’s most renowned science societies and academies. Winners receive gold medals in Oslo, Norway, in a ceremony presided over by His Majesty King Harald. The ceremony takes place in September..

Here is the speech I gave earlier today, live from the Norwegian Academy of Science and Letters:

“As I speak to you now, you are engaging an incredibly sophisticated sense that we sometimes underappreciate, yet is central to our daily lives: hearing. We can hear frequencies from 20hz to 20,000, discern the pitch of one thirtieth of the difference between two piano keys, and detect signals that vibrate our ear drums by one billionth of a millimeter.

Uniquely among our sensory organs, the ear converts sound – pressure waves in the air –   into electrical activity, and in doing so, transforms sounds into signals that the brain can record and that we can grasp as speech, enjoy as music or disregard as noise.

The three Kavli Prize neuroscience laureates have used complementary approaches to unravel the mechanisms by which the inner ear processes sound, via sensory receptors called hair cells.

James Hudspeth has provided the major framework for our understanding of the transduction of sound into neural signals. Extending from each hair cell is a bundle of fine protrusions that act as sensors. Hudspeth used ingenious methods to reveal how sound-induced vibrations, evoke an electrical response in the hair cells, via a direct mechanical connection between the hair bundle and ion channels. Critical to hearing, his work also revealed how sound signals, which can be very weak, are strongly amplified within the inner ear.

Robert Fettiplace has made fundamental contributions to our understanding of sound transduction, and demonstrated that each hair cell is sensitive to a specific range of sound frequencies. His experiments revealed that hair cells are organized in a pattern that reflects their frequency selectivity. Using sensitive physiological measurements and theoretical modeling, he discovered that this selectivity reflects an intrinsic electrical property of the cell. This is set by the density and kinetics of its ion channels, and induces a resonance at a particular frequency.

Christine Petit has explored the genetics of hereditary deafness in humans, and identified more than twenty genes that are required for hearing and inner ear development. She elucidated the mechanisms through which these mutations cause hearing defects, thus illuminating the unique biology of hair cells. In the clinic, her work has helped improve deafness diagnosis, and subsequent counseling. Several of the genes she identified form major components of the hair cell machinery that converts soundwaves to electrical activity.

Collectively, the breakthroughs made by this year’s Kavli Prize laureates have unveiled the molecular and cellular mechanisms that underlie hearing – and deafness. In doing so, they have shined light on the sense that allows us to hear music and to listen to each other. Their work serves as a sterling example of how concerted efforts across disciplines can revolutionize our understanding of complex neurobiological processes.”

A more detailed description can be found here.

 


I år firar politikerveckan i Visby – Almedalsveckan – 50 år. Den norska motsvarigheten, Arendalsuka, har inte riktigt lika många år på nacken, den arrangeras nu i sommar för sjunde gången. Jag har varit med i många år och har i min tidigare position som rektor för universitetet i Oslo drivit och diskuterat frågor om akademisk frihet, forskningsetik och global hälsa. Almedalsveckan och Arendalsuka är mötesplatser för viktiga sektorer i samhället, där en konstruktiv dialog förs kring viktiga frågor. Det är arenor som universiteten ska finnas och delta aktivt i.

I år är det dags för premiär för min del att närvara under Almedalsveckan i Visby, 1- 8 juli. Jag har naturligtvis hört mycket om denna vecka och jag ser verkligen fram emot resan till Gotland. Det kommer att bli dagar fyllda av möten, nätverkande och intressanta samtal. Att skapa forum och tillfällen för dialog är en avgörande faktor för att framtidens stora utmaningar ska kunna lösas.

Agenda 2030

FN har fastställt 17 globala mål för hållbar utveckling i den så kallade Agenda 2030. Hälsa är tydligt närvarande i ett flertal av dessa mål. Målen är integrerade, odelbara och balanserar de tre dimensionerna av hållbar utveckling: den ekonomiska, den sociala och den miljömässiga. Denna komplexitet i hur målen bör angripas för att uppnå hållbarhet gör sig även gällande i de svårigheter, intressekonflikter och dilemman som ska lösas. Komplexiteten i utmaningarna och målen gör att universiteten förväntas ta ett stort ansvar i arbetet med Agenda 2030, inte minst genom utbildningen.

Detta gäller i högsta grad KI. Vi ser innehållet och hållbarhetsmålen i Agenda 2030 som inspirerande och jag vill att dessa perspektiv ska genomsyra vår verksamhet. Agenda 2030 är till exempel centralt när vi nu tar fram en ny vision och strategi för KI.

KI:s seminarium

För att nå hållbarhetsmålen måste alla bidra och vi måste också tänka nytt, kreativt och innovativt. Det handlar om att skapa samarbeten som överskrider sektorer, discipliner, stater: genom oväntade allianser. Jag kommer därför att leda ett seminarium i Almedalen på detta tema: Vem tar ansvar för världens hälsa? Om hur oväntade allianser kan ge en hållbar värld. Det här blir KI:s enda egna arrangemang under årets politikervecka. Tisdag den 3 juli kl 15.45 kör vi igång, i Wisby Strand och Congress. Är du i närheten, missa inte det här! Jag kan utlova ett spännande seminarium med engagerade och passionerade deltagare i panelen. Se programmet för mer detaljer.

Förutom KI:s eget seminarium kommer KI att som tidigare år vara välrepresenterat i Almedalen. Många forskare och lärare från KI blir varje år inbjudna för att tala och samtala om olika ämnen och så är det även i år. Det är med glädje och stolthet som jag ser hur våra medarbetare samverkar med det omgivande samhället genom att aktivt delta i seminarier, samtal, diskussioner och andra kommunikationsinriktade aktiviteter med forskarkollegor, beslutsfattare, medier och allmänhet. KI har en betydelsefull roll i samhället och därmed ett ansvar i att delta i samhällsdebatten.