In English below

Vid midsommar avslutade vi ett viktigt kapitel i Macchiarini-skandalens efterföljd när rektor fattade sitt beslut i det stora oredlighetsärendet avseende sex vetenskapliga artiklar med 43 författare inklusive Macchiarini själv.

Vilket beslutet än blivit så hade det varit kontroversiellt. Själv har jag lätt att dela de värderingar och de resonemang som kommer till uttryck i rektors beslut. Jag har självfallet inte varit involverad i handläggningen av ärendet men ändå på avstånd kunnat iaktta med vilken noggrannhet och omsorg och stundtals vånda som arbetet har bedrivits.

Beslutet är välskrivet och så långt jag kan förstå mycket gediget. Men det är inte uppskattat av alla. Särskilt de visselblåsare som fälldes eller klandrades är givetvis besvikna. Jag kan förstå det. Ändå måste man hålla isär saker och ting.

Jag lyssnade bland annat på ett inslag i Studio Ett i P1 där rektor diskuterade beslutet med en av de så kallade visselblåsarna. I det radioinslaget framfördes mycket kritik mot KI:s hantering av ärendet på temat;

Vi visselblåsare gjorde en välgrundad anmälan men KI och KS struntade i den. Det här är en fortsättning på de repressalier som vi hela tiden varit utsatta för. Det var vår anmälan som gjorde att fusket avslöjades. Vi har tagit ansvar, och mer därtill, till skillnad från KI och KS som inte tagit något ansvar alls. Ändå klandras vi medan Anders Hamsten slipper både granskning och ansvar. Varför granskar inte rektor honom i stället. 

Individuell prövning

Ja, mycket av det där är i någon mening sant. KI och KS har åtskilligt att skämmas över. Men rektor har – i det här sammanhanget – överhuvudtaget inte haft att bedöma enskilda personers bevekelsegrunder. Han har inte haft att bedöma uppsåt eller nytta. Han har inte haft att bedöma KI:s tidigare tillkortakommanden. Han har inte haft att bedöma visselblåsarnas insatser. Han har inte heller haft att bedöma Anders Hamstens göranden och låtanden.

Han har haft att bedöma sex vetenskapliga fuskartiklar. Det har han gjort. Och han valde inte den enkla vägen att göra en kollektiv bedömning av författarna och likt expertgruppens vid CEPN förslag fälla alla 43 för oredlighet i forskning.

KI:s rektor valde i stället den svårare och längre vägen och gjorde en mer individuell bedömning. Det ledde till att fem medförfattare kunde frias. Sju av forskarna fälldes för oredlighet i forskning medan 31 ansågs klandervärda, dock utan att vara skyldiga till oredlighet.

Jag upprepar gärna mitt djupt kända tack till visselblåsarna för deras insats. Men jag vägrar att acceptera ett synsätt som innebär att den insatsen skulle minska – eller ens påverka – deras ansvar för innehållet i vetenskapliga artiklar under vilka de har valt att sätta sina namn.

Kritiken bygger på felaktig grund

Idag finns en helsidesartikel om rektors Macchiarinigranskning att läsa i Dagens Nyheter. Där beskrivs visselblåsarnas kritik mot att de inte fick yttra sig över rektorsbeslutet innan det fattades och en professor i förvaltningsrätt intervjuas. Problemet är att kritiken bygger på en helt felaktig förutsättning.

Det är självklart att visselblåsarna fått yttra sig under ärendets beredning och innan rektor fattade sitt beslut. De har i själva verket fått yttra sig ett antal gånger. Men visselblåsarna tycks mena att de också borde ha fått ett koncept av själva beslutet på någon sorts slutremiss. Detta är dock varken brukligt eller något krav i förvaltningslagen.

Det torgförs också en anklagelse om jäv i DN-artikeln. Frågan om jäv anhängiggjordes dock av personen ifråga och det gjordes också en ordentlig jävsprövning av våra jurister.

Till det tråkiga efterspelet hör nu de försök som görs för att komma åt universitetsledningen – rektor Ole Petter Ottersen och prorektor Karin Dahlman-Wright – med anklagelser om att de minsann också gjort sig skyldiga till forskningsfusk.

Anmälningar omhändertas och hanteras

Vi fick igår in två snarlika anmälningar och särskilt i den ena blir det övertydligt att saken egentligen handlar om visselblåsarna. Tanken synes vara att om rektor någon gång har gjort fel själv och om han kan beslås med detta så har han också förverkat sin rätt att döma andra.

Ja, nu spelar anmälarnas bevekelsegrunder naturligtvis ingen roll. Anmälningarna ska självfallet omhändertas och hanteras i vederbörlig ordning. Det kommer att ske på följande sätt.

Anmälan mot rektor kommer inte att tas upp av KI. Den artikel som ifrågasätts tillkom långt före det att Ole Petter Ottersen började arbeta på KI och den handlar om experiment huvudsakligen utförda vid Pasteur-institutet i Paris. Följaktligen kommer jag att hänvisa anmälaren dit.

Vad gäller anmälan mot prorektor Karin Dahlman-Wright så gör jag bedömningen att det – även om det inte föreligger något direkt jävsförhållande – vore olämpligt att handlägga den vid KI, det vill säga att rektor ska tvingas utreda sin närmaste medarbetare.

Vi kommer därför att överlämna detta oredlighetsärende för att handläggas vid ett annat lärosäte.

Jag har varit i kontakt med landshövding Cecilia Schelin Seidegård som är min ordförandekollega vid Göteborgs universitet och där rektor Eva Wiberg har förklarat sig vara beredd att ta över handläggningen.

Slutligen beklagar jag att Macchiarini indirekt fortsätter att förpesta vår tillvaro. Oredlighetsärendet kring de sex artiklarna är under alla omständigheter nu ett avslutat kapitel för KI:s vidkommande. KI:s resa fortsätter och jag kan inte nog understryka hur trygg jag känner mig med att ha Ole Petter och Karin som rektor respektive prorektor på den resan.

In English:

I share the reasoning expressed in the President’s decision

Midsummer saw the conclusion of an important chapter in the wake of the Macchiarini scandal, with the President making his decision regarding the major misconduct case relating to six scientific articles published under the names of 43 authors, including Macchiarini himself.

No matter the decision reached, it could not help but be controversial. For my part, I have no difficulty in sharing the values and reasoning expressed in the President’s decision. Naturally, I myself have not been involved in the administration of the case, although I have observed from a distance the thoroughness and care, not to mention occasional anguish, with which this work has been carried out.

The decision is well-written and, as far as I understand, extremely thorough, even it has not been received with universal appreciation. Naturally, those whistle-blowers who have themselves been found responsible of scientific misconduct or blameworthy are especially disappointed – something I fully understand. Nevertheless, distinctions must be made.

Among other things, I listened to an item on the Studio Ett programme on Sveriges Radio’s P1 station, in which the President discussed the decision with one of the so-called whistle-blowers. During this radio item, a great deal of criticism was aimed at Karolinska Institutet’s handling of the case along the lines of:

We whistle-blowers made a well-founded report which KI and KS chose to ignore. This is a continuation of the reprisals to which we have been continuously exposed. It was our report that that led to the uncovering of the deception. We have shouldered more than our share of the responsibility, which is more than can be said for KI and KS who have taken no responsibility whatsoever. And yet, we are blamed while Anders Hamsten has escaped investigation and responsibility. Why is the President not investigating him instead?

Individual examination

Certainly, much of this is to some extent true. KI and KS have much to be ashamed of. However, in this context, the remit of the President has not been to assess the motives of individuals, nor to assess intent or benefit. His intention was not to judge KI’s previous shortcomings, nor the contributions of the whistle-blowers. Neither was it his task to pass judgement on any actions and omissions on the part of Anders Hamsten.

His task was to assess six fraudulent scientific articles. He has done so without choosing the easy path of making a collective assessment and finding all 43 authors guilty of misconduct in research, unlike the CEPN’s expert group for misconduct in research.

KI’s president instead chose the longer and more difficult path of making a more individual assessment, leading to the acquittal of five co-authors. Seven researchers were found responsible for scientific misconduct in research, while 31 were deemed blameworthy although not responsible for misconduct.

I would like to repeat my deeply-felt gratitude to the whistle-blowers for their contributions, although I refuse to accept the view that these contributions mitigate – or in any way affect – their responsibility for the content of scientific articles to which they have chosen to attach their names.

Criticism without foundation

Today’s issue of Dagens Nyheter [2018-07-19] contains a full-page article about the President’s Macchiarini review, describing the whistle-blowers’ criticism that they were not offered the opportunity to comment on the President’s decision prior to its finalisation and including an interview with a professor of administrative law. This criticism is problematic in that it is based on an entirely false premise.

Obviously, the whistle-blowers have been able to express their opinions during the drafting and prior to the President reaching his decision and have in fact been offered a number of opportunities to comment. However, the whistle-blowers seem to feel that they should have been provided with an idea of the decision’s content in some form of final consultation, something that is neither common practice nor a requirement of the Swedish Administrative Procedure Act.

The DN article also peddles an accusation of conflict of interest. The issue of conflict of interest was however raised by the individual in question and a full investigation was carried out by our legal counsel.

These unfortunate repercussions now include attempts to implicate university management – in the form of President Ole Petter Ottersen and Vice-President Karin Dahlman-Wright – through accusation of misconduct in research on their own parts.

Complaints have been received and are being dealt with

We have received two similar complaints, in one of which it is apparent that the actual subject is the whistle-blowers. These appear to promote the idea that if the President has at some time in the past been found guilty of a lapse, he then forfeits the right to judge others.

Of course, the complainants’ motives are irrelevant and the complaints will naturally be duly dealt with in the following manner.

The complaint against the President will not be addressed by KI. The article in question was published long before Ole Petter Ottersen joined KI and deals with experiments primarily conducted at the Pasteur Institute in Paris. Consequently, I will be referring the complaint to the Pasteur Institute.

With regard to the complaint against Vice-President Karin Dahlman-Wright, it is my assessment that – even if no direct conflict of interest exists – it would be inappropriate for this matter to be dealt with at KI, i.e. that the President should investigate his closest colleague. We will therefore be handing over this misconduct investigation to another higher education institution.

To this end, I have been in contact with Gotland County Governor Cecilia Schelin Seidegård, my counterpart at the University of Gothenburg, where Vice-Chancellor Eva Wiberg has indicated that she is prepared to take over the case.

In conclusion, I can but express my regret that Macchiarini continues to blight our existence. In any event, the misconduct investigation into the six articles is now a closed chapter as far as KI is concerned. Karolinska Institutet’s progress continues and I cannot emphasise strongly enough how secure I feel in having Ole Petter and Karin – as president and vice-president respectively – with us on this journey.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


*