Det förekommer lite förändringar på Audionomprogrammet för studenter som läser från och med HT-19, bland annat har ordningen på kurser lagts om så att vissa kurser nu läses tidigare på terminen, dessutom ser de lite annorlunda ut innehållsmässigt. Detta kan ni läsa mer om här

En annan förändring är att bloggen tar ett uppehåll för i år och återkommer igen vid ett senare tillfälle. Jag hoppas att ni har haft glädje och användning av det jag har skrivit kring hur livet som audionomstudent ser ut på KI och kring yrket i stort. Jag är verkligen glad att bloggen har varit så uppskattad. Om ni har några frågor om Audionomprogrammet kan ni kontakta utbildningsansvarig eller studierektor, vars kontaktuppgifter ni hittar här

Hoppas att ni får en fin höst tills vi ses igen!

Finn tre fel på bilden nedan…

Hittade ni något? Egentligen är det inget fel på bilden i sig, det är en bra bild, men däremot är det några saker på bilden som ur ett vårdhygiensperspektiv inte riktigt funkar.

Det är exempelvis inte tillåtet att ha utsläppt hår när man jobbar inom vården, inte heller får man ha långärmat och inga ringar eller smycken på händerna.

Detta är generella regler för vårdhygien. Jobbar man på sjukhus så får man arbetskläder så man har inte sina egna kläder på sig i jobbet. Jobbar man privat, kan det skilja sig lite, man får ofta ha sina egna kläder men det gäller fortfarande att undvika långa ärmar.

Varför finns då de här reglerna? Jo därför att det finns en hel del bakterier och virus man kan råka på i vårdmiljö och därför måste man försöka minimera riskerna för smitta både för personal och patienter på alla sätt man kan, dessa är bara några exempel på vad vi måste ha i åtanke när vi arbetar.

Ja vad är ett audiogram egentligen? Innan jag började på Audionomprogrammet hade jag ingen aning om vad det här ordet syftade på eller att det ens existerade, än mindre vad det faktiskt visade.  Inte så konstigt kanske med tanke på att den vanligaste frågan jag får när jag säger att jag pluggar till audionom är ”vad gör ni för något?” Så jag tänkte att jag visar vad själva basen i vårt yrke utgår ifrån, audiogrammet. Ett audiogram är en fysisk representation av en persons hörsel. Utifrån den kan vi (oftast) avläsa vad det är för problem med hörseln. Nedan är ett exempel på hur detta kan ta sig uttryck:

Detta är ett audiogram för en kvinna i 60-års- åldren. De röda cirklarna visar höger öra. De blå kryssen visar vänster öra. Längst till vänster ser man bastoner, alltså låga toner, och längst till höger ser man diskanttoner, alltså höga toner. Vi undviker dock att säga höga eller låga utan säger istället bas eller diskant eftersom de termerna på ett mer konkret sätt beskriver vad det rör sig om.

Det vi kallar ”normal” hörsel är mellan 0 -25 dB, sedan följer lätt, måttlig och svår hörselnedsättning samt dövhet vid cirka 90 dB. På detta audiogram kan man se att kvinnan har en lätt hörselnedsättning på höger sida i diskantområdet. I övrigt faller hennes hörsel inom normalområdet.  Detta innebär att hon inte skulle ha behov av hörselhjälpmedel. Kan man då dra slutsatsen att hon inte har problem med sin hörsel? Det korta och enkla svaret utifrån endast audiogrammet är, ja, eftersom hennes hörsel endast är påverkad på ena sidan och inte mer än man skulle kunna förvänta för hennes ålder, men det mer komplicerade och nyanserade svaret är faktiskt, det beror på. Audiogrammet i sig kan bara visa en persons hörselkurva men kan inte säga någonting om hur hen upplever sin hörsel eller om personen upplever att det har blivit svårare att interagera med sin omgivning. Detta kan man endast få reda på genom att ta en utförlig anamnes och lära känna sin patient. Så vad kan då ett audiogram säga om hörseln? Svaret är: Väldigt mycket men långt ifrån allt.

Här kommer del 3 av 3 om sommarjobbet och allt jag har lärt mig därifrån. I det här inlägget tar jag upp vad jag tror kommer vara väldigt viktigt för framtidens audionomer att kunna och att tänka på i sitt yrkesutövande.

De flesta i vår patientgrupp är personer som är 50 år eller äldre. Man brukar säga att hörseln försämras gradvis efter att man fyller 25 år, eller enkelt uttryckt, det går utför efter 20, men skämt åsido, att regelbundet undersöka hörseln är lika viktigt som regelbundna synundersökningar.  Det här innebär förstås inte att alla som upplever försämrad hörsel också behöver hörhjälpmedel men för den som gör det är det viktigt att veta vilka valmöjligheter som finns.

Som patient har man möjlighet att antigen välja apparater från landstingets sortiment eller inom det som kallas för fritt val, skillnaden ligger dels i prisklassen men också inom den teknik som erbjuds vad gäller apparaten.

Tekniken utvecklas förstås hela tiden både vad gäller landstiges hörapparater  och apparater inom fritt val, det finns exempelvis  hörapparater som kan kopplas ihop mot mobilen och tvn. Som audionom måste man därför vara lika påläst kring den tekniska som kring den medicinska biten, detta tror jag kommer bli ännu viktigare för framtidens audionomer i takt med att allt blir mer automatiserat och synkroniserat.

En annan väldigt betydande aspekt är att framtidens Sverige statistiskt sett kommer att ha en allt äldre befolkning. Det innebär att det kommer att behövas många fler audionomer än de som jobbar idag redan till år 2028.

Sammantaget kan jag säga att mitt sommarjobb verkligen har fått mig att inse ännu mer än tidigare, hur viktigt och värdefullt audionomyrket är, och jag måste säga att det som gjorde mig allra gladast var att se en leende patient/kund säga hur mycket bättre de tyckte att de hörde med sin nya apparat.

Det här är alltså del 2 av 3 där jag tar upp det jag har lärt mig av mitt sommarjobb. Denna gång ska det handla om skillnaderna och likheterna i audionomens yrkesroll på sjukhus och privat klinik. Eftersom detta var ett sommarjobb och inte en praktik gjorde jag själv inga mätningar men jag fick tillfälle att observera min audionomkollega och noterade några väsentliga skillnader i audionomens yrkesroll och uppgifter på privat klinik i jämförelse med sjukhus.

Audionomens uppgifter på sjukhus

  • Ta emot patienter, ta anamnes
  • Göra mätningar
  • Skriva journal, remittera patient vidare vid behov

 Audionomens uppgifter på privat klinik

  • Ta anamnes
  • Göra mätningar
  • Göra avgjutningar och beställa hörapparater
  • Prova ut hörapparaten med patienten
  • Följa upp med patienten om hen är nöjd med sin hörapparat

 

Detta är förstås lite av en generalisering. Uppgifterna för audionomer som jobbar på sjukhus innefattar även dessa uppföljning och diverse andra uppgifter, men mätning och diagnostik spelar här en central roll.

Audionomens roll på privat klinik handlar minst lika mycket om det uppföljande arbetet, alltså det som vi kallar för counseling, och hur patienten upplever att åtgärderna man har vidtagit har fungerat för de. Man kan säga att patientens upplevelse av vården hen har fått spelar en centralare roll i detta fall.

Vad ställer då det för olika krav på audionomen? Jag har tidigare tagit upp de egenskaper jag anser att en bra audionom bör ha här, dessa anser jag gäller, eller bör gälla generellt oavsett var man jobbar.  En betydande skillnad mellan dessa två arbetsplatser är att; på sjukhuset är audionomen just medicinsk personal vars uppgift det är att ta reda på hur det står till med din hörsel, medan på privat klinik har man även ett större ansvar för patientens psykologiska välbefinnande. Det är förstås alltid viktigt att känna in hur patienten mår, men på sjukhus är detta viktigast innan och under mätning, på privat klinik kan detta vara en stor del av hela rehabiliteringsprocessen.

Hoppas att ni har fått lite mer klarhet i hur vardagen på olika arbetsplatser kan se ut för oss. I sista delen av denna serie inlägg om reflektioner och lärdomar från mitt sommarjobb, så tar jag upp lite funderingar kring vad jag tror kommer vara viktigt för framtidens audionomer att tänka på/kunna.