Ovanstående är nog min mest upprepade mening under hela praktiken. Det var lite som en snuttefilt och jag tänkte alltid att det är bäst att vara övertydlig med att jag fortfarande håller på att lära mig detta, inte för att någon skulle ha antagit något annat i vilket fall som helst. Vi får även en snygg skylt som skvallrar om vår studentstatus. Det är nog bäst att jag faktiskt tar detta från början, veckan börjar som bekant med måndag…

Det är måndag och min första riktiga arbetsdag

08.00:  Arbetsdagen börjar och första patienten kommer om cirka en halvtimme. Innan patienten kommer måste vi ”bocka av” att patienten är här och att vi ska börja mäta, detta gör man genom ett automatiserat system.

08:30:  Jag börjar mäta den första patienten, en ung kvinna på återbesök. Jag är märkbart nervös och glömmer bort att ge patienten knappen som det är meningen att hon ska trycka på. När jag ska sätta på patienten hörlurarna så märker jag att hon blir besvärad och justerar de flera gånger, till slut griper en av mina väldigt snälla handledare in och hjälper till. Mätningen tar en hel timme och efteråt känner jag att jag verkligen kunde ha gjort ett mycket bättre jobb.

12.00- 12.45– Lunchrast – Alla äter tillsammans i lunchrummet

12.45-15.30  -Det kommer ytterligare två patienter på eftermiddagen och jag och en kurskamrat turas om att ta varsin patient fram till det är slut för dagen.

Tisdag och onsdag börjar det lossna lite. Jag känner att jag har kommit i fas och har nu lite koll på rutinen även om jag känner att det tar lite tid att få upp ett tempo. Jag hinner med hela fem patienter under dessa två dagar. Torsdag och fredag är nog mina bästa dagar under hela praktiken, inte bara för att fredag är halvdag för oss utan även för att jag verkligen känner att jag har koll på hela processen under torsdagen och det flyter på.

Sammantaget har jag haft en väldigt lärorik och givande vecka under min praktik, den största utmaningen upplevde jag var att placera benledningslurarna och att mäta hörseln på patienter med tinnitus. Mitt tips är att bara försöka ignorera sina nerver och farhågor så mycket som möjligt och bara köra på tills man hittar sitt flow. Det är förstås även mycket viktigt att känna in patienten och se hur den känner sig just den dagen och anpassa sig därefter, men detta kommer med tid och övning.

 

 

 

Under hela förra veckan så har vi övat på patientbemötande och hur man ska instruera patienter inför undersökning. Det verkar lätt i teorin och när man läser om det så är det väldigt lätt att föreställa sig hur man ska göra, vad man ska säga och hur allt borde gå till.

I fredags hade vi vår officiella introduktionsdag för praktikdelen av Hörselutredning I. Teori och praktik är som bekant inte alltid så lika så istället för att bara rent teoretiskt beskriva hur de skiljer sig så vill jag guida er genom hur en vanlig dag kan se ut. Vi börjar med det allra svåraste….

05:15: ( Ja ni läste helt rätt) Klockan ringer och det är dags att gå upp

05:15- 05:50: Existerar någonstans mellan sömn och vakenhet tills kaffekicken kommer igång

05:50-06:25: Gör mig iordning och går mot bussen

06:50: Går på bussen

06:50-07:20: Framme på jobbet och inväntar de andra studenterna som också ska ha introduktion

07:25-07:35: Byter om till arbetskläder

07:45: Vi börjar för dagen. Första halvtimmen har vi mest introduktion till de olika salarna och till hur utrustningen fungerar, strax efter åtta kommer första patienten. Totalt har vi fyra patienter mellan kl 08.15 och 11.45. Några av oss testar på att otoskopera, alltså titta i öronen på patienten. Efter varje patient är det väldigt viktigt att sprita av både händerna och utrustningen.

Det är otroligt kul att se hur audionomerna jobbar. De jobbar verkligen väldigt snabbt och man känner sig lite ovan som student, trots all övning vi har haft, men vi kommer säkert i fas snart.

12:00 -12:30– Lunchrast. Alla äter tillsammans i lunchrummet

12.30 -14.00 – Vi utför mätningar på varandra och övar på att bekanta oss ytterligare med mätutrustningen Klockan 14.00 är det slut för dagen.

Sammantaget tyckte jag att introduktionsdagen var väldigt lärorik och spännande och ser otroligt mycket fram emot morgondagen och resten av nästa vecka, som ni förstås också kommer att få ta del av!

 

 

Först och främst vill jag be om ursäkt för att jag har varit så tyst av mig under den här tiden. För två veckor sedan blev jag bestulen på några personliga tillhörigheter och har spenderat mycket tid åt att åtgärda problemet och spärra det som spärras måste.

På tal om spärrar så har många av Karolinska Institutets utbildningar vissa kurser som är avgörande för i fall man som student får fortsätta sin utbildning eller inte, så kallade ”spärrkurser”. Man är alltså tvungen att klara kursen i sin helhet för att kunna bli uppflyttad till nästa termin. När det gäller tentor så är regeln detsamma som för alla andra kurser, misslyckas man på första försöket så har man ytterligare två försök på sig under samma termin, men klarar man däremot inte det praktiska momentet så ges inte nödvändigtvis fler försök under samma termin eftersom det är upp till varje enskild praktikplats om de har möjlighet att ta emot en student ytterligare en gång under terminen.

Jag har funderat länge på om det egentligen är mestadels positivt eller negativt med spärrkurser och tänkte att jag listar mina funderingar kring för och nackdelarna nedan.

Fördelar med spärrkurser

  • Man säkerställer en form av ”kvalitetskontroll” på kurserna och att alla studenter som fortsätter vidare faktiskt har förvärvat de nödvändiga kunskaperna inför fortsatta studier
  • Det höjer motivationsnivån en aning extra
  • Det gör att man som student verkligen försöker lära sig allt på djupet

 

 

Nackdelar med spärrkurser

  • Det bidrar med mycket stress till ett redan fullspäckat schema och även om en viss mängd stress kan inverka positivt på lärandeprocessen så är en stor mängd stress kontraproduktiv
  • Det skapar en onödig konkurrens mellan studenterna
  • Det är inte alls säkert att en students misslyckande på en spärrkurs faktiskt reflekterar hur mycket tid studenten har lagt ner på sitt lärande eller hur väl studenten förstått kursmaterialet

 

Jag tror som sagt att en viss mängd stress kan vara ganska positiv och sporra lite extra men om man upplever mycket stress så kan det istället skapa en psykisk spärr som gör det svårare att lyckas med sina studier, därför vet jag inte riktigt om just ”studiespärrar” är den bästa idén, även om någon form av koll på att studenterna kan det de ska kunna förstås måste finnas.

 

Jag har funderat mycket på det här med vad som krävs för att bli en bra audionom och vad menas egentligen med bra? Är det så att man måste ha vissa inneboende egenskaper från början eller kan man förvärva alla nödvändiga kunskaper under utbildningens gång. Finns det någon specifik personlighetstyp som passar bäst som audionom och vad utmärker i sådana fall en sådan personlighet?

Eftersom imorgon är sista ansökningsdagen så tänkte jag försöka besvara denna fråga och kanske även gå in lite på vilka som inte ska bli audionomer.

  • En bra audionom har patientens individuella behov i fokus. Alla patienter är olika och kräver olika mycket från dig som vårdare, ha tålamod, var lyhörd och se patienten som en individ
  • En bra audionom lägger fokus på de viktiga detaljerna men är inte allt för snäv i sitt fokus eller synsätt
  • En bra audionom drivs av viljan att hjälpa andra.

De första två sakerna får man mycket träning i under utbildningens gång, det tredje är den absolut bästa motivationen man kan ha innan man ansöker.

 

Detta är däremot helt fel yrke om du:

  • Har pengar som främsta yrkesmotivation. Som audionom har du cirka 28,000 kr som ingångslön. Man kan diskutera om det här är tillräckligt högt eller inte, men i vilket fall som helst är audionom inte ett yrke där du kan tjäna fett med stålar och bli miljardär, så om just det är din ambition i livet, sök inte till audionomutbildningen
  • Om du är väldigt mån om ditt utseende eller generellt modemedveten är detta inte heller bästa valet. Audionomer får absolut ha smink och ta hand om sitt yttre, vi får däremot inte ha nagellack eller långa naglar och på sjukhus är det sjukhuskläder och inneskor som gäller
  • Bli inte audionom om du är en tävlingsmänniska. Om du är en person vars ambition är att vara den bästa av de bästa i alla lägen är det här kanske inte helt rätt yrke. Det är absolut inte fel att sträva efter att vara bra på sitt yrke och känna stolthet i hur du utför ditt arbete. Det här är däremot inte rätt yrkesval för dig som gärna tävlar med dina medarbetare istället för att samarbeta med de och ta hjälp av varandra.

 

 

Hoppas att det här gav lite mer klarhet i vad audionomyrket innebär och glöm inte att söka senast imorgon!

 

 

Igår började första årets sista kurs. Den heter Hörselutredning I och är precis som namnet antyder en kurs där vi får fördjupa oss i hörselutredning och vad det innebär att utreda hörselproblematik rent praktiskt. Kursen är ungefär 8 veckor lång och innefattar våran allra första helt självständiga praktik! Vi har även avslutat Fysik och akustikkursen. Jag har inte jättehöga förhoppningar att jag har blivit godkänd på den skriftliga tentan på första försöket men vet att jag är godkänd på labben åtminstone, och det är ju ändå något.

Även om det bara är första veckan än så länge så vet jag att jag kommer att gilla den här kursen. Jag trivs med att kunna omsätta teoretiska kunskaper i praktiken och jag älskar att se hur något succesivt byggs upp, exempelvis hur ett tomt audiogram blir en karta över en persons hörsel.

Under den här kursen kommer vi bland annat att få lära oss följande:

  • Hur man mäter luft och benledning
  • Hur man gör och tolkar ett audiogram
  • Hur man instruerar patienter
  • Skillnader och likheter mellan ton och talaudiometri

 

I denna kurs ingår även en obligatorisk VFU period. Under VFUn kommer jag att vara ute på klinik i en veckas tid och för första gången träffa riktiga patienter. Jag ser verkligen fram emot detta och lovar att hålla er uppdaterade under hela processen. Stay tuned!