KI-studenten Bozica

Innan vi dyker in i hela detta scenario ska jag passa på att säga att jag tycker att det är otroligt roligt att få vara den som hjälper och vägleder er in i hur det är att plugga här på Karolinska Institutet, jag hoppas att ni har kul när ni läser de här inläggen och att ni tycker att det jag skriver om här är användbart för era framtida eller för den delen, nuvarande studier. Jag tänkte för enkelhetens och överskådligheten skull berätta att de första fyra inläggen på den här bloggen ganska övergripande kommer att handla om min första tid på KI och kommer alltså att täcka större delen av september, oktober och november. Efter november kommer jag att skriva mer kategoriskt månad för månad. Så med det ur världen, onwards!

Det är den 3 september 2018 och min första dag på Audionomprogrammet ska officiellt börja kl : 9:15. Väckarklockan på mobilen ringer 06:30, alltså infernaliskt tidigt, och informerar mig om att jag måste stiga upp och få i mig mitt morgonkaffe. När jag har fått i mig kaffet och känner mig som en fungerande människa igen, gör jag mig i ordning och går till bussen som ska ta mig till campus Flemingsberg i Huddinge. Såhär långt händer det egentligen ingenting speciellt spännande, på bussen lyssnar jag på musik och låtsats sova för att slippa låtsats att jag inte märker främlingar på bussen.

Väl framme i Flemingsberg går jag rakt mot det ställe som jag tror kommer leda mig till klassrummet där vi ska ha kursintroduktion, det visar sig vara väldigt, väldigt fel. Jag lyckas nämligen ta mig in till sjukhuset istället för universitet, klockan är nu 08:30, och jag spenderar 15 minuter (!) med att försöka hitta någon som kan hjälpa mig klura ut var audionomernas kursintroduktion ska vara. Kan stoltsera med att jag antagligen har Sveriges sämsta lokalsinne och får jag ingen adress att utgå ifrån så går jag sannolikt vilse nio gånger utav tio.  Klockan blir 08:50 och jag lyckas till slut hitta Zanderska huset på Alfred Nobels Alle 23 som jag har blivit informerad om att vi audionomstudenter ska vara i den första tiden eftersom våran institution, som annars ligger på Alfred Nobels Alle 10, håller på att byggas om.

Lektionssalen som vi är i är väldigt öppen och ljus och de allra flesta studenterna har redan kommit och har därför säkerligen inte samma typ av lokalsinne som jag. Jag frågar lite försiktigt om jag har kommit rätt, det har jag lyckligtvis. Jag sätter mig närmast utgången och presenterar mig för studenten bredvid. Alla verkar väldigt trevliga och spända på att börja. Just idag handlar det om att lära känna varandra och bekanta sig med områdena kring campus (välbehövligt).

Våran första kurs blir Audiologi och hörselvård där vi bland annat ska lära oss om hur det är att leva med hörselnedsättning. Mer om kursen och programmets upplägg får ni reda på nästa gång, men för att sammanfatta min första dag så kan jag bara säga, slutet gott allting gott!