Spruträdsla

Jag har varit rädd för sprutor ända sen jag var liten. Kanske är det därför tanken på att bli sjuksköterska inte dök upp förrän förra året. Vem blir ens sjuksköterska som spruträdd? Jo ni, det blir jag, för jag ska bli av med min rädsla.

Min plan:
1. Inse att det bara är något jag är rädd för, ingenting som egentligen är farligt.
2. Utsätta mig för sprutor/blodprov (har faktiskt gått och blivit blodgivare!)
3. Öva på dockor på skolan
4. Se på när andra ger sprutor och tar blodprov på praktiken
5. Prova själv – förhoppningsvis går det bra och sprudrädslan är som bortblåst!

Än så länge ligger jag väll på punkt två.. Efter första fältstudieveckan (där jag nästan svimmade när jag var med en undersköterska som skulle ta ett blodprov på en patient – det var lite pinsamt ja) så bestämde jag mig för att göra något åt detta på en gång. Jag gick och tog ett vaccin mot TBE vilket gick super bra, och anmälde mig för någon vecka sen till att bli blodgivare. Jag har inte lämnat blod ”på riktigt” än utan endast lämnat lite blod där som de gör massa tester på, detta gick dock väldigt bra och jag svimmade inte! (Det är ett litet steg framåt iallafall!)

Jag vet ju att det bara sitter i mitt huvud och att jag kommer komma över det. Sprutor och blodprov är ju något man gör dagligen som sjuksköterska på vissa arbetsplatser, så jag har inte mycket till val. Förhoppningsvis går det bra när vi om några veckor får börja öva på dockor på skolan. Jag lovar att återkomma med ett inlägg om mina (förhoppningsvis) framsteg längre fram.

Hej så länge!

2 kommentarer

Relaterade inlägg