2.0 HJÄLP förändring på ingång!
Varför är förändringar så jobbiga?
En förändring behöver ju såklart inte bli negativ, i många fall skapar det såväl erfarenhet som utveckling, men ändå finns en tendens hos många att förändringar faktiskt är obehagliga att föreställa sig.
Jag tänker först och främst såhär. En förändring är förknippad med osäkerhet. Ibland mycket osäkerhet och ibland lite. Men att göra något nytt skapar en osäker grund för oss. Genom en förändring ska vi på ett eller annat sätt gå från det vi är vana vid – till något nytt.
Förändring och osäkerhet
Vi människor ogillar generellt osäkerhet. Vi kan ha olika hög tolerans för den då det för vissa räcker med en liten osäkerhet som skapar stort obehag medan det för andra krävs mycket osäkerhet för att obehaget ska uppstå, men många har en delvis negativ känsla inför osäkerhet. Det osäkra kan kännas otryggt och att på eget bevåg gå in i en förändring – som skapar osäkerhet – tar bort tryggheten. En trygghet som vi så gärna vill vara i. Att vi vill vara i en trygghet är egentligen inte alls märkligt då det sparar på vår energi och får oss att undvika känslor och tankar som kan vara jobbiga.
Förändring och avslut
Inte nog med att det är osäkert med en förändring. En förändring innebär också att något tar slut. I mitt fall, tiden på KI. Kanske är det som tar slut faktiskt något som vi har trivts bra med och inte helt är redo att släppa taget om.
Så att ogilla förändring eller att ha dubbla känslor till det är egentligen inte alls konstigt. Det trots att en kan se tillbaka på sitt liv och rationellt tänka att förändringar har varit såväl givande som utvecklande. Dessutom är ju dagens vardag något som någon gång var nytt, osäkert och innebar ett avslut på något annat. Att börja universitetet, gymnasiet eller ett jobb kan vara jobbigt, sen blir det ens trygghet och vardag och då är det istället den vardagen som är jobbig att gå ifrån.
Du vet vad du har men inte vad du får
Det tyder på att förändring, trots att den är jobbig i stunden, kan bli hur bra som helst framåt. Kanske en vardag vi trivs mycket bättre med. Men när vi inte har något att jämföra med – så vet vi inte vad vi ska föreställa oss. Det enda vi vet är vad vi har exakt just nu och det kan kännas otroligt jobbigt att släppa det just för att det är det enda vi har i stunden.
Så om det nu är logiskt, hur ska en tänka och vad kan en själv göra för att hjälpa sig själv? Häng med så kommer fortsättningen framöver!
0 kommentarer