Att ändra i sin vardag
Efter fotens lilla skada har vardagen inte riktigt sett ut som den brukar. Dagar som annars är fyllda till bredden, i princip konstans rörelse, mycket energi, jobb, plugg, tunga träningspass och massor av umgänge och skratt. Dagarna har nu istället bestått av sömn, sömn, sömn, hoppa 500 meter, sömn, äta, sömn, äta, sömn, sömn. Ni fattar. kroppen har totalstrejkat och sen i söndags har jag nästan sovit dygnet runt känns det som.
Tycker det är väldigt påfrestande att inte ha energi. Dock vet jag att allt har sin tid och att jag kommer igen snabbare än blixten. Om jag sover 12 h på natten och ändå kan slockna fyra timmar efter frukost – ja då behövs det nog. Så låter kroppen sova, vila, vara stilla som den vill. Plugget, vänner och träningen får komma in mer och mer efter hand. Övar på att det får vara okej så. Inte fasta i måste, borde, alla andra och liknande.
Det är som när en är sjuk. Har feber och ligger däckad. Det är först då som en verkligen uppskattar att vara frisk. Nu inser jag hur extremt mycket min fot är med i min vardag. Klart jag klarar mig utan, det mesta går, men kroppen är ta mig tusan en grym skapelse värd att ta hand om på bästa sätt.
Imorgon har jag som projekt att vara vaken fram till lunch för att se hur det känns. Ska försöka plugga någon timme och på eftermiddagen ska jag få sällskap av mamma och träna lite överkropp på gymmet. Små steg men i alla fall steg och det känns sjukt bra.
0 kommentarer