Att avsluta en patient
Idag avslutade jag min patient som jag haft under hela höstterminen.
Varje tisdag under sjutton veckor har vi setts och jag kan ärligt säga att det kändes lite sorgligt att säga hejdå. Ni som följt mig här vet att jag generellt avskyr avsked och på sätt och vis blir en avslutning av en patient också ett typ av avsked.
Jag har under praktiken såväl som under jobb haft patientkontakt och behandlingar, dock har jag inte haft förmånen att få träffa någon under så pass lång tid och under så pass många timmar.
En känsla av stolthet.
Utöver känslan av sorg så är jag också otroligt stolt över min patient. Personen har gjort stora framsteg och det har varit roligt att vara med under processen.
Såklart hade jag gärna fortsatt träffa denna patient. Dels för att fortsätta knuffa i rätt riktning men också för att få ta del av framtida utveckling. Jag förstår det som att en ofta kommer, speciellt inom regional-vård, ha viss tidspress och släppa en patient tidigare än en själv kanske hade önskat. På ett sätt synd och på ett annat sätt behövligt – för troligen skulle vi annars aldrig sluta då vi människor alltid har något vi skulle kunna jobba vidare med.
0 kommentarer