Att börja ha patienter

Publicerat: 1 december, 2019

Under termin sju börjar vi psykologstudenter ha egna patienter över internet. Givetvis handlett av legitimerade psykologer och givetvis med förutsättningen att alla som sökt om att få vara med som patient hela tiden är medvetna om att det är just studenter som ska föra behandlingen framåt. Så sedan ett antal veckor tillbaka har jag, tillsammans med en behandlingsparter, hjälpt människor med depression, paniksyndrom och social fobi.

Vi studenter har förberett oss för detta, inte minst alla tidigare terminer, utan också specifikt kring behandlingsmanualerna vi kommer utgå ifrån i respektive behandling, med föreläsningar om att ha patienter över internet och med information om hur hela processen skulle genomföras. Vi började dessutom med att göra en diagnostisk intervju på två till tre patienter per person. Detta för se till så att rätt person får rätt behandling och passar till projektet.

Det har varit utmanande, utvecklande och delvis lite stressande. Detta momentet ligger nämligen parallellt med andra kurser som vi läser samtidigt. Det gäller alltså att få in en rutin med att logga in och stötta patienten samtidigt som en ska gå på föreläsningar, tentaplugga och göra inlämningar. I början tyckte jag det blev rörigt men efter någon eller några veckor blev det så mycket mer hanterbart att få rutin på att checka av hur behandlingen fortlöpte för patienterna.

Det gäller också att vara med på att det är patienterna själva som styr en hel del. Absolut att vi gör vår del, reflekterar, hjälper och stöttar på vägen. Dock är det patienterna som gör jobbet och kommer vidare i så kallade moduler längst med hela behandlingen. Det kan därför även bli utmanande för en högpresterande och målinriktad student där det inte riktigt går framåt så fort som hen vill eller där patienter slutar svara eller hoppar av projektet. Det väcker såklart en del känslor. Känslor som är viktiga att reflektera över och fundera kring. En förhoppning jag har är att alla patienter får med sig något – oavsett hur långt i behandlingen de kommit. Det kan vara allt ifrån nya insikter till att ett frö har blivit sått. För så är det ju med oss människor – ibland behövs det mer än ett försök och en knuff. Det är helt okej att det är så.

 

 

0 kommentarer

Relaterade inlägg

Om mig som bloggar

En träningstokig psykologstudent med rötterna i den småländska byn Ramkvilla – det är jag. Mitt namn är Felicia Stålhand och sedan hösten 2016 studerar jag på psykologprogrammet vid Karolinska Institutet.