Att ha praktik utomlands – intervju med Sandra
Under termin åtta är det dags att ge sig ut på praktik. Karolinska Universitetet löser platserna om en vill ha en så kallad klinisk plats – vilket kan innebära utredningsarbete eller behandlingsarbete, individuellt eller i grupp och med barn eller vuxna. Dessa platser väljs efter lottning av turordning. Om en vill jobba inom Arbets- och Organisationspsykologi eller skolpsykologi så får en själv lösa plats eller ha en dialog med ansvarig på KI för att få en plats. MEN – det finns ett ytterligare alternativ. En kan nämligen ha praktik utomlands – precis som Sandra hade. Här får ni en inblick i Sandras praktik och hennes tankar kring detta och är ni sugna – passa på att ta chansen att åka iväg!
Sandra i London.
Var någonstans var du under din praktik?
PICuP, Maudsley Hospital i södra London. Detta är alltså en öppenvårdsmottagning för personer med psykos.
Hur gick du till väga för att få din praktikplats?
Jag skrev ihop ett litet mail där jag presenterade mig själv, förklarade vad jag ville få ut av praktiken, vad jag kunde erbjuda dem samt att jag gärna kunde prata vidare över skype. Sedan mailade jag varje psykolog på mottagningen jag kunde hitta mail till, så det blev en del mail! Men mailen kom till rätt person, som ville diskutera vidare och som erbjöd mig platsen över Skype.
Hur hjälper KI till med processen?
KI är väldigt tillmötesgående! Vi var några stycken som hade bestämt att vi ville utomlands, och KI var snabba på att svara på frågor, träffades gärna i person för att besvara frågor samt var snabba i kontakt med praktikplatsen när den hade hittats. Dessutom hjälpte de till med hur man skulle fylla i olika papper, och förklarade hur man skulle gå tillväga för att söka stipendium.
Vem kan en vända sig till med frågor kring praktik utomlands?
Jag hade mest kontakt med Knut Sturidsson, han var super att ha att göra med!
Hur var din praktik i stort?
Kort sagt väldigt lärorik. Jag trivdes extremt bra med mina kollegor, jag fick ny kunskap jag inte hade fått någon annanstans samt fick testa på att jobba inom ett annat vårdsystem. Den var krävande i omgångar, då vi på KI inte lärt oss något om KBT för psykos, men om man är villig att lära sig, då var detta verkligen stället att lära sig!
Vad fick du göra under din praktik?
Jag fick göra mycket varierande saker. Jag fick sitta med på föreläsningar och seminarier, jag fick göra bedömningar och jag fick vara “co-psychologist” på behandlingar. Jag fick utföra exponeringar och hjälpa till med beteendeaktivering. Jag gjorde mer suicidriskbedömningar än jag någonsin kunnat tänka mig. Jag var del av ett forskningsprojekt där man skulle börja testa använda VR-exponering i klinisk vardag och fick således både leka med VR-glasögon mycket men även testa exponering med klienter.
Skulle du rekommendera andra att göra praktik utomlands? Varför/Varför inte?
Absolut! Jag tror alltid man får otroligt värdefulla erfarenheter av att åka utanför sitt hemland för att lära sig systemet i ett annat land. För min egen del innebar detta att lära mig hur man kan jobba med patientgruppen psykos på ett helt annat sätt än vi hittills tagit upp på utbildningen. En utmaning givetvis, men otroligt lärorikt.
Vad var det bästa med praktiken?
Det bästa var givetvis att få ge sig ut i verkligheten och få testa på det vi studerat i flera år, och att märka att man kan så mycket mer än vad åtminstone jag trodde jag kunde!
Vad var mest utmanande?
Lite kopplat till svaret over, att det kändes som ett stort steg från skolbanken, sa det var rätt läskigt till en början. För min del var även patientgruppen utmanande, för det första en patientgrupp med väldigt mycket lidande, samt en problematik jag inte var van med. Men sjukt givande!
På vilket sätt skiljde det sig åt från Sverige (om du vet det)?
Eftersom psykologutbildningen i Storbritannien ser väldigt annorlunda ut jämfört med Sverige, sa var det svart att förklara på vilken nivå vi är i våra studier (fick exempelvis frågan om jag har läst något om KBT). Så det tog ett tag att hitta rätt nivå! Jag fick mindre behandling än vad många av mina klasskamrater i Sverige fick, vilket givetvis kan ses som en nackdel. Detta har att göra med att alla patienter på PICuP erbjuds minimum på sex månaders behandling, vilket gjorde det omöjligt för mig att ge en hel behandling. Annars jobbar ju PICuP med KBT och är en mottagning med väldigt hög standard, så tror inte det skiljde sig åt mera än hur mycket eget ansvar jag fick.
Andra tips, tricks eller saker som är bra att veta?
Åk utomlands, det var super lärorikt! Tips och tricks kan vara att börja ansöka i tid, det är en del papper som ska in och ge inte upp om det är dåligt med svar på dina mail, jag skickade ut fler mail än jag kan räkna, men fick ju napp till slut!
Blir du lika sugen som jag på att åka iväg av att höra Sandra berätta? Ja men då tycker jag du ska kika in här och scrolla ner och läsa mer. Vill passa på att tacka Sandra för tiden och inspiationen, guld värt för oss andra studenter! Är det fler intervjuer som ni skulle kunna vara intresserade av? I så fall – kommentera nedan eller skicka ett mail till mig. <3
0 kommentarer