Att känna sig vilsen på sin utbildning
Vad fan gör jag här?
Jag ska erkänna. Tanken har slagit mig både en, två och tre gånger under det senaste året. Suttit på föreläsningar och sett mina (otroliga!!) entusiastiska kursare. Sett iver och hunger av att lära mer. Hört att många längtar efter att få komma ut och börja jobba. Sett kursares nedräkning mot att bli klar med utbildningen. Sett deras tydliga plan, mål och framtid.
Första tre åren ÄLSKADE jag.
Det kändes helt rätt. Jag tänkte inte helt på vad som skulle hända längre fram. Sa att jag ville kombinera fysisk och psykisk hälsa. Behövde inte fundera mer på det för jag hade ju så många år kvar ändå. Det sa swisch. Tre år var förbi. Tre år som var magiska. Det var sen som det slog till vad jag faktiskt läste till.
Psykolog.
Det kändes inte helt hundra. I mitt huvud har det bitvis varit kaos. Ett surr av tankar som inte alltid är bekväma. En gruvande känsla i magen som gör sig påmind titt som tätt. Vad gör jag här? Vart är jag på väg? Vad ska jag göra av detta? Hur ska jag ta detta vidare? Har jag valt rätt? Skulle jag valt något annat? Läkare? Lärare? Journalist? Sjuksyrra? Fysioterapeut? Kommer jag ha slösat fem år på något som jag inte vill? När kommer jag hitta dit jag vill när jag inte ens vet vad det är eller hur jag ska ta mig dit?
Tankar och åter tankar. Mycket om vart jag är på väg.
TUR att jag har läst psykologi ändå. Så jag vet att:
1. Vi otroligt lätt hör det som passar in i vår tro. Läs om mitt inlägg om vårt sunda förnuft här. Såklart hör jag även människor som inte vet exakt vart de är påväg eller hur de vill jobba i framtiden. Såklart är jag inte ensam om att ibland känna mig vilsen. Skulle dessutom tippa på att de flesta har kurser eller år på sin utbildning som känns mer eller mindre relevanta.
2. Vi inte ska tro på allt vi tänker. Gosh så lätt det är att låta tankarna dra iväg OCH bli sanna på köpet. Najnaj! Tankarna kan vara snabba och osanna, kom ihåg det.
3. Alla människor har sina tvivel, grubbel och funderingar. Det ser så himla lätt ut för andra – för du har ingen aning om vad som försiggår innanför. Tänker att det är en del av livet att inte alltid ha hundra koll och veta exakt vart en är på väg. Så länge inte livet nu är pest och pina allt för länge – för då bör vi se över vad vi kan och bör ändra.
4. Vi vet aldrig vad som väntar bakom nästa hörn. Så var öppensinnad och se vad som väntar. Dörrar öppnas och dörrar stängs. Så fungerar livet.
Och jag vet ju.
Dels att jag personligen älskar att utforska och förstå mig på människor. Att jag inte kan säga en annan utbildning som hade passat mig bättre. Och att det helt enkelt ingår i livet att vara lite fundersam i perioder. Det kan vara starten till att öppna ögonen och se vägar en innan inte trodde fanns. Trots allt det så ÄR det jobbigt att känna att en står på en plats som en inte helt vet vart den tar en.
Hur känner du?
Är du hundra på vad du vill plugga? Är du säker på vad du vill jobba med? Vet du vilka dörrar som öppnas? Har du haft tvivel gällande val i livet? Funderingar om du står där du vill stå? Berätta!
4 kommentarer