Det blir inte alltid…
…som en tänkt sig. Ibland blir det bättre och ibland blir det sämre. I fredags var det definitivt en kväll som blev snäppet sämre än tanken. En kväll som skulle bestå av glass, grädde och frukt blev till en kväll och natt på akuten.
Skulle bara stänga skrotet och barfota hoppade jag och landade på en kant. Klev sjukt snett och för en millisekund trodde jag att det var lugnt men pang så kom smärtan, svimning och huperventilering. Tack och lov hade jag med mobilen och kunde ringa mamma och även prata med ambulanspersonalen. Tog dock snabbaste lösningen så mamma kom och hämtade upp mig med taxi.
Åkte till SöS och där spenderades en hel del timmar. Men vilken personal! Vilken sjukvård! Wow! Efter röntgen, morfin, läkare, specialister och en ostmacka så fick jag åka med beskedet rejäl stukning och sprickor i ledbandet. Något som kroppen läker av sig själv (hur grym är kroppen?!).
Nu är jag galet trött. Inte sovit så mycket och har en del ont. Ligger i soffan och har inte riktigt energi till att göra något alls. Men så får det vara. Ska ta mig ut och hoppa lite (kryckor var inte lika kul som Felicia 9 år trodde…) men ska vila lite till först.
Kroppen – tack för du läker! Så grymt jobb! Ska ta det lugnt och lyssna in.
0 kommentarer