Efter sju terminer i skolbänken, hur är det att vara på VFU?

Publicerat: 16 februari, 2020

Som rubriken lyder så är det nu, efter sju terminer på psykologprogrammet, som det har varit dags för praktik. Lite har vi såklart testat. Vi har gjort testningar på personer utanför klassen, vi har varit ute och observerat arbetsplatser och förskolor, vi har bedrivit behandling över internet. Men i övrigt har vi inte varit ute på en arbetsplats, som många av de andra programmen på KI gör redan under de tidiga terminerna. Vi har också tidigare varit ute på auskultation men aldrig varit ute och faktiskt praktiserat det vi lärt oss på en arbetsplats. Så hur känns det? Att ha suttit och pluggat något i över tre år och vips vara ute på en arbetsplats? Att ha läst om fall efter fall men inte mött personerna live? Att kunna massor i teorin men faktiskt inte testat så mycket i praktiken?

Efter en vecka är jag väldigt nöjd med min plats. Alla på arbetsplatsen är väldigt trevliga, mina handledare är spot on som handledare ska vara och vi blir väldigt inkluderade. Jag är på ett ställe inom beroendevården och kommer där få hålla behandling, göra neuropsykiatrisk utredning och hålla i grupper. Det känns väldigt spännande och lärorikt att se hur det fungerar och få testa göra saker praktiskt som vi bara har läst om. Såklart lite läskigt men jag känner också att vi har den kunskapen en kan få genom att läsa och att det som nu saknas är att faktiskt göra. Hur läskigt det än känns att ha en första behandling eller utredning så är det just att göra som krävs för att lära sig.

Jag kommer vara ute i tretton veckor och det ska bli spännande att se vad dessa veckor kommer ge. Utöver behandling, grupper, utredning, möten och konferenser tänker jag också att jag ska ta tid att läsa in mig på ämnen som jag under veckor av kurslitteratur inte har en chans att få in. För även om det kommer vara tid då en inte har en specifik uppgift under praktiken så känns det som ett gyllene läge att lära sig något nytt.

Så fint vid vattnet! Lunchlöp på torsdagar på arbetsplatsen jag är på.

Det finns några saker som jag tror spelar stor roll hur en uppfattar sin praktik. Vissa saker som går att styra och andra som en bara får acceptera. Skulle säga att jag har skrivit dessa i omvänd ordning, alla påverkar men den första påverkar minst och den sista mest.

Om du är sugen på kliniskt arbete eller inte. Som tidigare nämnt så kan du välja att ha praktik som Arbets- och Organisationspsykolog, Skolpsykolog eller klinisk psykolog. Jag stod i valet och kvalet att välja kliniskt eller ArbOrg, men efter en höst av kaos och efter att ha landat i att jag ändå ville testa kliniskt arbete under praktiken för att veta mer åt vilket håll jag vill göra min PTP – så blev det just kliniskt arbete för mig. Om en inte alls är sugen på kliniskt arbete kan det säkert kännas mer motigt att ha praktik på ett ställe där det är kliniskt arbete som gäller. Dock kan det också vara som för mig, att det blir en ögonöppnare av att kliniskt arbete kan vara spännande på så många sätt.

Om du hamnat på en plats som intresserar dig. Eftersom det är lite av ett lotto gällande hur en får sin plats så kan en såklart hamna på ett ställe som inte känns optimalt. Jag hade turen att få välja plats tidigt och kunde därför välja en av mina topp tio-platser och är väldigt nöjd med det. Däremot om jag hade fått välja bland de sista i klassen är det inte lika säkert att jag hade fått en plats som hade känts lika bra. Återigen är det dock svårt att säga i förväg hur en praktik blir då det är mer än bara stället som spelar in. Absolut om en har ett specialintresse och vill ditåt – men kanske kan gynna att testa något annat även om det är så? Måste också säga att det är svårt att rangordna platser då det i bästa fall finns en kort beskrivning men i annat fall bara finns ett namn på ett ställe. I mitt fall var min rangordning utefter att jag ville ha ett ställe där jag skulle ha möjlighet att göra en hel del (vilket var en gissning utifrån beskrivningen av platsen, som verkar vara helt rätt!), en bredd på vad en kunde tänkas få göra, en spännande målgrupp och ett läge rent geografiskt som kändes okej.

Om dina handledare är bra på handledning och att engagera. Detta tänker jag påverkar mycket. För det är gynnsamt att ha handledare som är engagerade, intresserade och som tror på en. Mina handledare är över all förväntan och redan första dagen kände jag mig omhändertagen och sedd på ett bra sätt. Vikten av att få bolla olika saker med en handledare är viktig men också det faktum att någon som har jobbat i ett antal år tror på en. Att någon tror på en gör såklart att en själv tror ytterligare mer på sig själv, vilket i sin tur kommer göra att en vågar ta för sig mer.

Om du kan/vill/vågar kliva fram och trycka på att du vill göra saker. Ytterligare en sak som jag tänker påverkar väldigt mycket. Här har du också mandat att kunna påverka. För vad jag har hört från samtliga äldrekursare jag pratat med och som jag känner av att vara ute nu – så spelar det stor roll om du kliver fram, ger förslag, visar vad du kan och står på dig. Det är inte helt lätt alla gånger då vi inte har varit ute, men våga lita på att du kan mycket och våga ta chansen att göra lite mer än just det innanför din comfort zon. Nyttja handledning och nyttja att du har tid att förbereda och diskutera fall.

Fin promenadväg hem från jobbet <3

0 kommentarer

Relaterade inlägg

Om mig som bloggar

En träningstokig psykologstudent med rötterna i den småländska byn Ramkvilla – det är jag. Mitt namn är Felicia Stålhand och sedan hösten 2016 studerar jag på psykologprogrammet vid Karolinska Institutet.