Höga Kusten leden

Publicerat: 18 juni, 2019

Tre dagar efter att ganska omtumlad ha landat i Stockholm så packade jag väskan och åkte till syster i Härnösand. Det som från början var ett alternativ till att mötas upp i Filippinerna blev nu en bra start för att inte hamna i någon form av vardagskaos efter att ha spenderat fyra månader i Australien. Hört många som tycker det är extremt tungt att komma hem och själv vara helt upp och ner medan allt och alla är som vanligt. På gott och ont det där med att komma tillbaka till en lunk. Oavsett så tror jag att det passade mig bra att direkt hitta på saker – så när avslutningen på Australien inte blev Filippinerna så blev det Härnösand. Inte riktigt lika men troligen lika bra.

Så efter tåg och buss så landade jag uppe hos syster. Vi har haft en hel del kontakt under min tid i Australien och är ändå relativt vana vid att en av oss är i ett annat land men såklart himla fint att krama om henne och få några dagar i hennes sällskap.

Denna vistelse i Härnösand var dessutom inte bara sällskap med syster utan också sjukt mycket sällskap med naturen. Vi skulle nämligen gå ettapp ett till sju på Höga Kusten leden. Syster hade planerat upp turen (okej, med hjälp av Högakusten.com – kolla in sidan och få bra tips och en smidig planering) och jag kunde mer eller mindre bara haka på. Kom dock på att vi inte hade tänkt helt och hållet på packning men efter ett besök till affären och ompackning av våra väskor så var vi mer eller mindre helt redo. Liggunderlag, sovsäck, kläder, mat, vatten, trangiakök – tillslut blev väskorna såväl fulla som tunga.

Vi började på torsdag morgon och fick skjuts till starten av etapp ett, nämligen vid Höga Kusten Bron. Så vacker natur redan vid starten! Sen var det bara att följa leden och knata på. Gick en del på en mindre asfalterad väg innan vi kom in på mindre stigar i skogen. Naturen var (och är!) så fantastiskt fin!! Vi gick och gick och gick och kom sen fram till första stoppet där vi fikade och vilade. Efter stoppet vard et inte speciellt långt till Lövvik där ettapp ett tog slut och etapp två påbörjades. Vid Lövvik fanns en stuga vid båthamnen där det också fanns toaletter, kök och möjlighet att boka rum att sova i. Vi stannade dock bara till lite kort innan vi började gå igen. Bestämde att vi även skulle ta en avstickare till Vårdkasen och på så sätt få en perfekt utsikt.

Upp mot Vårdkasen var det ganska tungt att gå, sista biten blev mer och mer likt klättring men tillslut kom vi upp och fick en fantastisk utsikt och en perfekt lunchplats. Dock stukade syster sin fot här, mitt uppe på berget, oturligt nog var det dessutom hon som tog det försiktigt och ändå stukade foten. Tänkte att den ändå var okej så efter lunchen fortsatte vi att gå. Ju längre vi kom desto ondare fick hon dock så efter att ha gått en längre sträcka på stenar vid havet kom vi upp vid en bilväg och fick lifta för att ta oss vidare. Liftade en bit men för att komma till etappens slut var vi tvungna att gå längst med en sjö – där bilar inte kunde köra. Så jag tog all packning och Niko fick hoppa på en fot sista biten. Fram kom vi dock och vi hittade små söta fäbodar som vi skulle sova i under natten. På sovplatsen fanns dessutom en säker källa till vatten samt utedass och grillplats. Vi lagade nudlar och påssoppa och åt middag vid sjön, men ganska tidigt på kvällen gick vi in i vår lilla stuga för att bädda ner oss. Trötta och dessutom ville vi undvika myggen som svärmade utanför stugan.

Nästa dag vaknade vi och syster hade mindre ont i foten. Dock fortfarande ont vilket gjorde att vi fick tänka om i planen om att gå två etapper på totalt 25 kilometer. Vid etapp tre fanns det inget boende så valet blev ganska snabbt att istället gå tillbaka till etapp ett och sova en natt i Lövviken. Sagt och gjort. En mindre sträcka att gå, men desto mer tid till stopp och fikapauser ute vid vattnet. Även om det inte blev som tänkt så blev det ändå väldigt bra! Lagade mat (nudlar och påssoppa igen), spelade spel och pratade med andra vandrare som bodde i samma lilla stuga. En blir nog väldigt trött av att vara ute en hel dag för även denna kväll slocknade vi tidigt och sov gott.

Tredje dagen blev det en vandring tillbaka till etappstart vid Höga Kusten bron. Vi knatade på utan längre stopp och var framme vid bron vid lunchtid. Efter många tappra försök för att lifta hem till Härnösand så fick vi skjuts av en fullpackad bil och landade tillsist i Härnösand. Åt lunch vid vattnet, handlade och knatade hem till lägenheten för att duscha, packa upp och tvätta.

Som sagt – vandringen blev inte som tänkt men blev ändå väldigt bra. Nu fick vi dessutom lite extra tid i Härnösand vilket gjorde att vi kunde köra rolig uteträning, ha två filmkvällar, sitta ute och käka middag och strosa runt i Härnösand (som om vi inte hade gått nog, haha). Oavsett finfina dagar som gav mersmak till vandring och friluftsliv.

0 kommentarer

Relaterade inlägg

Om mig som bloggar

En träningstokig psykologstudent med rötterna i den småländska byn Ramkvilla – det är jag. Mitt namn är Felicia Stålhand och sedan hösten 2016 studerar jag på psykologprogrammet vid Karolinska Institutet.