Hur svårt är psykologprogrammet egentligen?
Har fått lite frågor och mail angående hur svårt programmet är. Vissa som är oroliga inför att inte klara av tempot och andra som undrar hur mycket press det egentligen är. Jag förstår verkligen att ni vill ha ett tydligt svar på det och jag är därför rädd att göra er besvikna. Men det är så otroligt svårt att svara på den frågan. Såhär på termin åtta skulle jag ändå säga att det är mycket plugg och många timmar som jag investerar i mina studier. Så att det är slappt skulle nog ingen i klassen säga. Dock skiljer det sig såklart från kurs till kurs hur intensivt det är. Vissa är mer innehållsrika på tentor och inlämningar och andra mindre.
Många brukar säga att det ökar på med intensiteten över terminernas gång. Men ärligt talat så har jag svårt att jämföra termin ett med termin sju. Rent tidsmässigt minns jag det som att jag la ner lika mycket tid även då. Men då la jag mer tid på saker som jag i dagsläget inte alls kan lägga tid på. Så jag har blivit effektivare i mitt pluggsätt samtidigt som tempot har skruvats upp.
Men det här med hur lätt eller svårt något är. Ja, i ärlighetens namn tänker jag sällan på hur lätt eller svårt något är, utan har fokus på vad som ska göras och när. Ibland är det en bra egenskap men ibland kan det bli lite väl mycket tunnelseende. Såklart märks det skillnad då vissa kurser innehåller kunskap som känns som från en annan planet, typ statistik och experimentell psykologi. Men många andra kurser har också varit helt och hållet nytt men ändå mer känts som en utmaning än orimligt svårt, såsom neurobiologi.
Och okej, när jag tänker efter så tycker jag nog att alla kurser är lite svåra i början. Innan en hittar på kurshemsidan, vet vad som gäller under kursen, har fått koll på viktiga moment och datum och ens vet vad kursen handlar om. Men ha is i magen och häng med så känns det snart lättare!
Så summan av kardemumman. Om du klarar av att komma in på psykologprogrammet skulle jag säga att du klarar av programmet. En del kommer få kämpa mer och en del mindre. Det är svårt bitvis. Ibland vill jag slita mitt hår och tycker det enda jag gör är att andas plugg, plugg, plugg. Men allt som oftast är det utvecklande, utmanande och roligt!
-
Emil skriver:
Hej Felicia!
Jag har sökt in till psykologprogrammet i Lund och tankarna snurrar kring det, haha.
Vårt upplägg är att man tentar av 4 delkurser på en termin, dvs att det är många tentor under terminernas gång. Det är såklart högst individuellt men jag misstänker att det kommer att vara krävande på olika sätt.
Mina frågor är följande;Bortsett att plugga till tentan; är det många uppgifter som också ska göras sidan om, eller dessa uppgifterna är på något sätt kopplat till tentorna?
Hur passt jobbigt är psykologprogrammet rent emotionellt? Jag förstår att man applicerar mycket av den teori man har läst hos sig själv & sin umgängeskrets – men, har man kurser och genomgångar för att hantera detta? Som jag har förstått det, är det en del studenter som hoppar av programmet under ”egen terapin”.
Vänliga hälsningar,
Emil-
kistudentenfelicia skriver:
Hej Emil!
Vad roligt att du skriver! Så spännande frågor!
Det ser nog ganska olika ut från universitet till universitet. Vi har en kurs i taget men den kan innehålla flera parallella moment. Typ en tenta i slutet, något grupparbete och mindre inlämningar eller reflektionsarbeten på vägen. Så skulle säga att det sällan endast är en tenta. Under de första kurserna var det mer tentor (och nu under senaste har många moment varit praktiska) men minns det ändå som att vi under kursens gång hade en del obligatoriska moment. Så som seminarium eller mindre inlämningar, mycket för att en ska hålla tempot och inte halka efter – för att sen kunna klara tentan. Så luddigt svar, men det ser olika ut i olika kurser och med olika lärare. Gissningsvis är det som sagt också olika upplägg på olika universitet.
Vi har haft en kurs som har varit mer ”att jobba med sig själv”. SKF, självkännedom och kliniska färdigheter. Vi fick då arbeta med en egen beteendeförändring. Även under en tidigare kurs har vi fått arbeta med ett eget fall men inte lika djupt som under SKF:en. Annars har vi inte så många kurser i att hantera yrket som psykolog. Vi har haft något seminarium om det och då pratat om stress, press och att lyckas släppa jobbet när en går hem för dagen. På Karolinska har vi inte egenterapi längre, men vet att många andra universitet har det. Hur det är vågar jag dock inte svara på.
Jag har tidigare gått hos flera olika psykologer och ser det som en fördel att ha mött på olika psykologer och att ha testat sitta i den andra stolen. Här har jag skrivit en del om fördomar och hur det är att vara student på psykologprogrammet. Och här står lite om kursen SKF.Hoppas det gav en del svar Emil, annars får du såklart återkomma!!
Lycka till med allt!
Felicia
-
-
Maria skriver:
Hej! Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Jag är 30+ och har redan en karriär i ryggen men har alltid velat arbeta som psykolog, just nu är jag föräldraledig och funderar på att söka in till psykologprogrammet nästa år. Hur vanligt är det med studenter som omskolar sig från andra yrken och/eller är småbarnsföräldrar skulle du säga? Är det för tufft att orka med både familj och studier tror du?
-
Hej Maria!
Vad roligt att du skriver! Och kul att du är intresserad av psykologyrket 🙂
I min klassfinns det absolut de som omskolar sig från ett annat yrke. De finns också de som har familj och barn. Eller båda delar. Tror att upplevelsen av att ha barn och plugga samtidigt är olika. En kille i klassen sa att när han fick barn blev han mer disciplinerad när han väl var tvungen att vara det, för han visste att dottern väntade där hemma. Har nog inte hört något specifikt negativt men kan absolut tänka mig det är extra tufft. Speciellt i VAB-tider och liknande. Min (väldigt mycket!!) gissning är att det löser sig. Såklart skönt om det finns ett nätverk som du har runt dig men tänker att du annars klarar det fint. Kanske du sollar bort att engagera dig i saker på universitetet och att jobba extra om kvällarna – som en del annars gör.De flesta i klassen är runt 20-30 när det börjar skulle jag säga, men som sagt – vi har flera stycken som idag är över både 40 och kanske till och med 50.
Om du vill kan jag se om jag kan koppla ihop dig med en eller flera som har barn/har skolat om sig om du vill ställa frågor?
Bästa hälsningar
Felicia-
Teresa skriver:
Hej Maria.
Jag skulle också vara väldigt intresserad av att veta både hur studenter med barn/äldre studenter som omskolar sig upplever studierna.Skulle gärna komma i kontakt med/ ta del av dessas svar.
Vänligen/
Teresa-
Hej Teresa,
Gissar att det är till mig kommentaren är? 🙂
Ska kika med flera i klassen som har barn/är äldre och sen skriva ett inlägg angående detta 🙂
Bästa hälsningar,
Felicia
-
-
-
-
Elvira skriver:
Hej!
Ungefär hur många timmar per dag/vecka är schemalagda i skolan? Kan man eller får man studera hemma om man vill?-
Hej Elvira!
Tack för din fråga!
Hur många timmar en är schemalagd i skolan ser väldigt olika ut från kurs till kurs. Här kan du läsa lite om mina tankar kring det. Ofta får du plugga på egen hand, men vissa föreläsningar är obligatoriska 🙂
Jag gillar att vara på föreläsningar och går hellre än att plugga på egen hand, men alla är såklart olika!
Hoppas det blev lite tydligare, även om det är olika otydligt beroende på kurs till kurs 🙂
-
-
Mia skriver:
Hej,
Jag funderar på att söka in till psykologprogrammet och undrar om man under utbildningens gång väljer inriktning och fördjupar sig mer inom ett visst område? Jag är själv intresserad utav kriminalpsykologi. Jag undrar även om du har någon vetskap om vad lägsta antagningspoäng brukar ligga på, förstår att det varierar beroende på universitet och år, men på ett ungefär.
Med vänlig hälsning,
Mia-
Hej Mia,
Vad roligt att du skriver!
På KI läser alla studenterna fem år sammanhängande, så ingen inriktning längst med vägen. Under termin sex kan en läsa valbara kurser och då kan en välja kurser utefter intresse. Annars är det efter studierna som en kan nischa sig. Jag vågar inte svara på hur det ser ut på andra universitet tyvärr.
Här kan du läsa om antagningspoäng på psykologprogram i Sverige. 2019 hade Mittuniversitetet lägst antagning med 20.80 på BI, 21.00 på BII och 1.45 på HP.
Återkom om du har fler frågor!!
Bästa hälsningar,
Felicia
-
-
Moa skriver:
Hej Felicia! Vet du hur vanligt det är att studenter på ditt program jobbar extra? Jag har själv helt slut på CSN och funderar på att läsa på en billigare ort för att få råd, men helst skulle jag vilja läsa på KI. Tack för ett bra blogginlägg!
-
Hej Moa!
Vad roligt att du skriver!! Jag har skrivit lite om det i detta inlägg och hoppas det ger lite svar. Skulle annars säga att en hel del jobbar vid sidan av – en del mer och en del mindre såklart men många har någon form av arbete vid sidan av studierna. Har en kompis som också hade helt slut på CSN, nu kunde hon visserligen bo hemma under perioder vilket såklart underlättade mycket, men det är flera som jobbar för att få det gå runt.
Hojta om du har fler funderingar!
-
13 kommentarer