Känns det länge att plugga i fem år?
Fick en fråga som handlade om det kändes som en lång tid att studera under fem års tid. Något jag faktiskt inte reflekterat över så värst mycket. I valet av program tänkte jag inte på antal år jag skulle plugga utan utgick helt efter intresse och vad som lät roligt att läsa. Så det korta svaret på den frågan är faktiskt rakt av nej. Mest för att jag inte tänkt på det men också då plugg under fem år både känns rimligt och kul. Jag vet att vänner och bekanta ibland har ojat sig för att det är så långt med fem års studier, hur orkar du? Men det blir såväl en vana som rutin som rullar på. En vana som blir väldigt märklig när den väl tar slut.
Även om jag under hösten har tyckt att de kurserna inte varit fullt så nischade åt det håll som just jag vill åt så har jag aldrig känt att det har varit ett slöseri med tid. Jag har oavsett vad lärt mig saker och tagit med mig saker. Sett studierna som något enormt priviligerad jag får göra, men ärligt talat har jag haft svårt att se mitt mål klart och tydligt och svårt att se mig som en klinisk psykolog.
Åter till ämnet om tid. Jag började i alla fall fundera lite när jag fick frågan. Tänkte på hur jag var och vem jag var när jag började och insåg att fem år är ganska lång tid. Insåg hur fort åren har gått och hur nyligen jag var ny. Så nej, det känns inte länge – det känns otroligt fort och det kan skrämma mig. Att livet susar förbi och att jag inte helt hinner med.
På tal om tid är det snart ett år sen jag hade MAGONT för att åka till Australien. Men så otroligt fint det blev! Något som inte är fint nu är dock alla bränder där borta.
0 kommentarer