Mina två grundprinciper inom hälsa

6 september, 2017

Har skrivit det innan men det är definitivt värt att nämna igen. Och igen. Och igen. Och igen. För jag tänker aldrig sluta skriva eller prata om det faktum att a) Hälsa inte ska kopplas ihop med en viss kroppstyp och b) Mat och träning aldrig ska vara något som är sammankopplat till ångest. Kan orimligt ofta frustreras av detta. För jag ser det överallt. Löpsedlar, folks kommentarer, tv-program, reklam – listan kan göras lång. Vad menar jag då mer konkret med dessa faktum?

A) Hälsa ska inte kopplas ihop med en viss kroppstyp
Vissa personer har fått för sig att hälsa ”ser ut på ett visst sätt” och att en ska ha ett visst BMI (Body Mass Index) för att vara hälsosam. Jag skulle säga att det mer eller mindre är helt fel. Absolut, det är en hälsorisk att vara gravt överviktig men en större person kan var betydligt mer hälsosam än en mindre person. Allt syns inte utanpå, det måste vi ha i åtanke. Stress, dåliga sömnvanor och kanske psykiska problem – det syns inte lika lätt men ni tror inte det är liiiite farligare än fem kilo ”för mycket” på kroppen? Ändå är det allt för ofta att fokus (och skuld) läggs på personer som inte har en viss typ av kropp.

Varför har det fått så stor kraft då? Personligen tror jag att det är för att det går att göra extremt stor business på detta. Företag, PT:s, gym och affärer kan sälja genom att spä på folks rädsla för att vara överviktiga. Bara slå upp en hälsotidning och se ett reportage om att vi ska bli lyckliga genom att tappa fem kilo, att vi ska lyckas med en viktnedgång eller att vi ska komma i storlek 38 igen. Bara sök efter PT:s och se hur många som använder före och efterbilder som fokus. Bara gå in i en affär och se att de har utbud för en viss typ av kropp. Det går göra business på folks vilja om att ”passa in”.

Så har vi det här med att vara vältränad. För mig är det inte alls hur du ser ut utan snarare hur du känner dig och hur du mår. Hur känner du dig när du vaknar? Skrattar du under en dag? Orkar du det du vill under dagen? Är din kropp stark nog för att vara igång en hel dag? Är du glad? Kan du sova gott om natten? För hallå, när plockades insidan bort i spektrat hälsa? Varför ska fokus vara på en våg, en bild eller någon strävan bort från sig själv? Det är viktigt att röra på sig, det skriver jag under alla dagar i veckan, men vilket fokus vill vi ha för att få folk att vilja träna? Vilket fokus ska vi ha på hur en är som vältränad? Som jag skrivit innan så är exempelvis styrka för mig så mycket mer än att kunna lyfta tungt.

B) Mat och träning ska aldrig vara något som är sammankopplat till ångest
När jag var på väg in i en allvarlig ätstörning så fick jag en hel del kommentarer i stil med att ”du äter så nyttigt, jag hade aldrig haft motivation till det” och ”vad duktig du är som tränar, jag är för lat”. För mig blir det därför en krock idag av att det till höger och vänster slängs med dessa uttryck. För mig är en inte ”duktig” av att varken hoppa över socker eller att träna sju gånger i veckan. När handlade mat och träning om att vara duktig och bevisa något för någon? När tappade vi greppet om att vi tränar för att må bra, svettas mycket ibland, lite ibland och framför allt att ha kul? När tappade vi greppet om att vi äter för att bli mätta, för att det är gott och för att vi ska orka med det vi vill? Mat är mat. Träning är träning. Punkt.

Så när det börjar pratas om att ”en har slarvat i helgen”, att ”en har unnat sig lite för mycket” (för övrigt ett sjuk uttryck, unna sig?!), att ”en inte tränade igår” eller förklaringar till att det är okej att äta den där bullen som en håller i handen. Då blir jag frustrerad. Visst om du känner att du hade velat få in ett till träningspass eller inte hade behövt äta tre bullar. Jag saknar träning och att svettas om jag inte gör det på någon dag och jag kanske inte älskar att må illa av att ha ätit allt för många tokgoda bullar – men måste inte kommentera det till höger och vänster. Ska du sprida en negativ känsla av mat och träning i form av skuld och skam så ställ dig i ett hörn där inget hör. Ät bullen och njut. Välj vila och se det som återhämtning. Mat och träning är inte på liv och död, okej?

Så får du ångest av att inte träna? Ta det på allvar! Träna inte! Får du ångest av att äta något ditt huvud har benämnt som onyttigt? Ta det på allvar! Ät av det! Gå emot din ångest och inse att den verkligen bara är ett spöke som är fiktivt. Märker du att du har fix idéer om kropp, mat, träning eller liknande – jobba bort det och inte mot det. För din skull, jag lovar.

Så kanske är bubbel, glass och popcorn hälsa? I min värld är det just det. Att inte vara så jäkla brydd utan köra på, känna efter och leva. För vet ni? Träning och mat är inte raketforskning. Det är inte att trycka kosttillskott, optimera träningen på sekunder eller att väga mat. Det är så mycket enklare än så om vi har sunt förnuft och lyssnar in kroppen. Känner mig i nuläget mer hälsosam än någonsin och har aldrig ätit så mycket popcorn och ätit så lite kosttillskott. Kanske tycker en del att det är lätt för mig att säga som ”passar in i normen” och som älskar att träna. Men just därför tycker jag att det är så viktigt att jag också lyfter det. Att när mat och träning för mig var på liv och död och styrdes av ständig ångest var jag mer död än levande. Ju längre bort från det jag kommer – desto mer liv finns det i mig.

Så vad vill jag säga med detta? Jag vill få varenda människa att inse att livet är på tok för kort för att lämna nedvärderande kommentarer om sin kropp. Livet är också för kort för att hoppa över bullen du är så sugen på. Livet är dessutom för kort för att fördomar och föreställningar om människor ska påverka dig och ditt sätt att se och behandla andra. Sist men inte minst är livet också för kort för att inte ta hand om sig genom lagom dos av träning och en balanserad kost. För träning ÄR bra. Mat ÄR bra.