Sista veckan på VFU
Vilken sjuk grej. Tretton veckor har passerat och idag avslutar jag min VFU på Liljeholmsbergets mottagning.
För en som inte alls gillar avsked så känns det väldigt tråkigt att nu lämna praktiken. Har verkligen trivts bra med så fina kollegor, handledare och patientmöten. Så vad tar jag med mig härifrån?
Först och främst erfarenhet av att ha mött patienter.
Såväl genom att ha haft egna individuella och gruppbehandlingar med patienter men också genom att ha fått följa med på allt ifrån SIP-möte, olika typer av gruppbehandlingar och nybesök. Dessutom har jag gjort MINI – en diagnostisk intervju och påbörjat en utredning.
Jag har också genom handledning och diskussioner haft spännande funderingar om stort och smått.
Allt ifrån vad egentligen ADHD och om normen i samhället är för fyrkantig till varför jag aldrig värmer min mat… Jag har både fått handledning externt, med handledning kring utredningar och KBT-behandlingar men också internt av mina handledare som har varit väldigt fint.
OTROLIGT trevliga handledare och kollegor har jag också haft!
Vilken dröm! Är för mig en extremt viktig grundbult och där har jag fått en jackpott! Att en arbetsplats inte endast är jobb och jobbsnack känns speciellt viktigt när jobbet ibland kan vara tungt.
I praktiken förstått att övning ger färdighet.
För satan vilken skillnad det är att läsa och fundera jämfört med att sen gå ut och faktiskt göra. Människor är inte alltid så som det står i boken och det är ofta mer komplext och mer flytande i verkligheten. Så att öva, möta patienter och utmana sig – så kan vi bli bättre. Hur jobbigt det än kan kännas att sättas i en situation utan att ha heeeelt koll på läget så är det allt som oftast det som ger lärdom.
Och så mycket mer!
Jag har traskat till praktiken i solsken, börjat äta utomhuslunch, övat på att skatea, utforskat nya delar av Stockholm där jag vanligen inte hänger. Så summan av kardemumman är jag otroligt nöjd! Så nu är det dags att säga hejdå, eller på återseende!
0 kommentarer