T10 tillika mina faddrar – TAR EXAMEN!
OCH HUR SJUKT ÄR INTE DET?!
På så många sätt känns det som igår. När Alexander och Jonathan vandrade runt och visade mig och min grupp runt på skolan. När vi fick uppstyrda psykologsittningar i MF. När vi hade minisittning med Maya. När det nalkades Harry Potter dag. När ni ihärdigt har skickat exempeltentor. När Andreas har hjälpt till med statistik (okej det var nyligen också…). Men hörni, tiden går och nu har ni som preciiiis nyligen var mina faddrar pluggat på i fem år och är nu redo för praktisk tjänstgöring för psykologer, PTP, innan en legitimation ligger runt hörnet.
Så med detta inlägg vill jag egentligen bara säga STORT, STORT grattis. Fyfasen vad ni har kämpat!
Tio terminer ÄR en lång tid. Fem hela år. I dessa år gissar jag att det har fått plats alla möjliga känslor. För det suger att vara stressad och känna att en inte hinner med. Det är svintungt att ta tag i plugget under vissa perioder. Matköerna i Jönsan känns ORIMLIGT långa ibland. Föreläsningarna kan kännas snurriga. Det kan vara fyllt med massor av oro inför, under och efter examinationer. Tentaångest är inte alltid att leka med. Å andra sidan är det också ASHÄFTIGT och fantastiskt att lära sig saker en inte visste innan. Det är otroligt fint att lära känna människor och umgås nära med människor under så pass många år. Det är spännande att utvecklas både inför ett kommande yrke men också personligt. Det är magiskt att klara av utmaningar. Att gå ut från en salstenta. Att klicka på lämna in när en är klar med en hemtenta. Det kan till och med kan sitta fint med en kaffe från Jönsan lite då och då.
Nu har ni genomgått alla de känslorna. Och kanske en rad fler.
Tio terminer och fem år senare står ni alltså här. Kanske med andan i halsen av slutspurten för uppsatsen. Kanske med sorg i hjärtat över att inte få examen som den skulle ha varit (på KI firas alla examensstudenter digitalt på grund av omständigheterna av Covid-19, kika på #kigrad20) Kanske med en enorm lättnad över att plugget är klart. Kanske med en oro över att kliva ut i arbetslivet och lämna skolans trygghet.
Ni får känna VAD NI VILL – så länge ni också känner er förbaskat stolta.
Bästa, bästa faddrar och bästa, bästa framtida psykologer – STÖRT bra kämpat och stort grattis till examen!
0 kommentarer