Talar du illa om dig själv? Tänk på det budskap du sprider.
Diskuterade det här med hur vi påverkar våra medmänniskor med Sofie i veckan. Hur mycket det faktiskt gör med oss. Hur det smittar och sätter spår. Sprider sig likt ringar på vattnet.
Nu pratade vi just om hur vi väljer att prata om våra kroppar. Att det är sorgligt att så många ser ner på sig själva och högt uttrycker missnöje. Först och främst tänker jag såhär. Vad ger det dig att säga dina missnöjen högt? Kanske säger någon att det inte stämmer. Kanske känns det för stunden lite bättre. Sen då? Vad händer då? Själv tror jag mest att det skapar en ond cirkel av att fler får komplex över sig själva. I någon annans ögon är troligen det du är visar missnöje med något eftersträvansvärt.
Missförstå mig rätt. Det handlar så mycket om hur en säger det, var en säger det och i vilket sammanhang. Självklart ska en kunna prata om saker som uppriktigt känns jobbiga för en. Dock sitter så mycket i huvudet och så, så lite i själva kroppen.
Det faktum att många vill vårda sin kropp genom träning är absolut bra. Träning är – till en viss gräns – superbra för oss. Dock missar vi en viktig bit. Insidan. Klyschigt – jag vet men jag tror att alla som jobbat som PT kan skriva under på att många, många har mer än träningen att ta itu med. Ibland kanske träningen egentligen är helt sekundärt att lägga fokus vid.
Kroppen är inte bara ett skal. Kroppen har en mitt. Kroppen har ett innehåll. Så varför vårdar vi det inte bättre? Varför kastar så många elaka ord? Varför finns inte förståelsen över människans anatomiska olikheter som en grundbult inom oss? Varför finns ens ideal och någon form av norm?
Tror säkert att det till stor del handlar om klimatet vi vuxit upp i och vad vi är vana att höra – detta kan vi dock inte enbart skylla på. Alla har ett eget ansvar. Vill vi ändra något så är det smart att först gå till oss själva. Vi kan skylla på media, på tv-bolag, på reklam eller vad som. Men vad tjänar vi på det? Det är oss själva som vi måste börja med. Precis som med allt annat.
Själv jobbar jag aktivt med just detta. Det är inte alltid lätt. Alla har väl dagar när en vill dra ett täcke över sig. Dagar jag inte vill vara med på kort för jag får en chock för min spegelbild. Men på riktigt. Vem ser det? Jo jag. Insikten att det så mycket sitter i huvudet finns i bakhuvudet. Får absolut påminna mig själv och bli påmind av andra. Dock är det så slut på att snacka skit om kroppen. Inte högt och inte lågt. Kan vi inte bara enas bakom det? Kroppen är så fantastiskt skapad att vi bara måste vårda den. På ett sätt som vi innerligt vet är bra.
1 kommentarer