Tentabubbla
Har traskat in i en tentabubbla (kombinerad med en till förkylning – VARFÖR SÅ NÄRA INPÅ OPERATIONEN OCH SJUKSKRIVNINGEN?! Längtar lite maniskt mycket efter att vara hundra). Men. Tillbaka till tentabubblan. Det går minsann framåt. Har suttit med Greta och Sandra i veckan och tragglat, gått igenom, funderat och druckit kaffe. Nu är det sannerligen inne på sista rycket. På fredag 9-13 skriver vi och sen är det välbehövlig helg och snart än mer välbehövlig julledighet.
Är en spännande och begriplig kurs vilket såklart underlättar pluggandet. Dock längtar jag väldigt mycket tills sista punkten är satt på fredagens tenta. Så en sista dag med plugg innan det är dags. Och läget? Ja det känns stabilt. Känner ändå lugn inför det hela vilket är skönt.
Trots att jag längtar tills själva tentan är skriven så gillar jag tentapluggande. En kan sitta i mjukisar, hänga (eller ja, plugga men hjälpas åt) med fina vänner och planera upp det hela själv. Hela veckan har känts som bra, effektiva dagar av plugg och det tar jag med mig in på fredag. Att jag har gjort vad jag kunnat. Lagt ner tiden som jag anser ska räcka. Legat i fas (om en nu någonsin är i fas i plugget, men någorlunda😅). Hängt med genom hela kursen.
Så. Fredag. Jag är redo. En liten torsdag mellan bara. Eller inte så bara. För Rasmus kommer hem från Asien. Ska se ett luciatåg. Det är en dag närmare Niko kommer hem. Ska boka in en kul grej inför nästa vecka. Håller morgonklass med fint gäng på Skrotet.
Hur det kan se ut mitt i plugget 😉
En lugn promenad med förkylningen, fina Stockholm!
-
Anna skriver:
Hejsan, snubblade över din fina blogg här på wordpress när jag sökte information om psykolprogrammet. Min dröm är verkligen att komma in på detta program (som jag har försökt!!). Jag har inte betygen som krävs men jag har skrivit högskoleprovet 4 ggr nu med 1.0 som högsta resultatet. Varje gång har poängen ökat lite i taget. Men problemet är att folk (familj, folk som bryr sig) börjar bli otåliga och frågar om jag verkligen ska hålla fast vid denna dröm eller om jag faktiskt ska ändra drömmen till att bli socionom, som jag har chans att komma in på (testde programmet men vill verkligenverkligen gå psykoloprogrammet så jag hoppade av efter 3 terminer). 4 högskoleprov är totalt 2 år kämpande. Jag vet ju att 1.0 är en stor uppoffring så varför ska jag sluta nu? Men jag är så rädd att göra närstående besvikna när min process tar så lång tid. Hur brukar du tänka kring yttre press? Press som kommer från andra än en själv och vilka strategier fungerar för dig i sånna här lägen?
-
Hej Anna! Vad kul att du hittat hit så alla har en olik väg och en olik lång väg de har gått. Vissa har bytt fram och tillbaka, andra har jobbat i massor av år och en tredje kanske då kom direkt från gymnasiet.
Så med yttre press mer konkret – det är svårt att säga – men alla har olika väg och så får det vara, vissa kämpar på i flera år och andra inte. Men det är ditt val <3 Kanske kan prata med dina nära och kära och be att få stöttning? Förklara hur du känner och be att få förståelse? Men i grund och botten håller jag fast vid att det är ditt val oavsett vad omgivningen säger. Kanske försöka blunda för den inställningen om att det skulle vara slös och hitta någon som tycker det är grymt (som jag <3).
Hur låter det? Och hur går dina tankar framåt?
-
-
Hejsan, snubblade över din fina blogg här på wordpress när jag sökte information om psykolprogrammet. Min dröm är verkligen att komma in på detta program (som jag har försökt!!). Jag har inte betygen som krävs men jag har skrivit högskoleprovet 4 ggr nu med 1.0 som högsta resultatet. Varje gång har poängen ökat lite i taget. Men problemet är att folk (familj, folk som bryr sig) börjar bli otåliga och frågar om jag verkligen ska hålla fast vid denna dröm eller om jag faktiskt ska ändra drömmen till att bli socionom, som jag har chans att komma in på (testde programmet men vill verkligenverkligen gå psykoloprogrammet så jag hoppade av efter 3 terminer). 4 högskoleprov är totalt 2 år kämpande. Jag vet ju att 1.0 är en stor uppoffring så varför ska jag sluta nu? Men jag är så rädd att göra närstående besvikna när min process tar så lång tid. Hur brukar du tänka kring yttre press? Press som kommer från andra än en själv och vilka strategier fungerar för dig i sånna här lägen?
-
Hej Anna! Vad kul att du hittat hit så alla har en olik väg och en olik lång väg de har gått. Vissa har bytt fram och tillbaka, andra har jobbat i massor av år och en tredje kanske då kom direkt från gymnasiet.
Så med yttre press mer konkret – det är svårt att säga – men alla har olika väg och så får det vara, vissa kämpar på i flera år och andra inte. Men det är ditt val <3 Kanske kan prata med dina nära och kära och be att få stöttning? Förklara hur du känner och be att få förståelse? Men i grund och botten håller jag fast vid att det är ditt val oavsett vad omgivningen säger. Kanske försöka blunda för den inställningen om att det skulle vara slös och hitta någon som tycker det är grymt (som jag <3).
Hur låter det? Och hur går dina tankar framåt?
-
4 kommentarer