Patienter och keratometri
Hej!! Sist jag skrev här hade vi ännu inte träffat patienterna och många av oss var väldigt nervösa inför patientpassen. All in all gick det bra! Patienterna jag träffade var jättegulliga. Som min vän uttryckte det ”patienten lugnade ner mig mer än jag lugnade hen.”
Nu i efterhand kommer man på vad man kunde ha gjort bättre, vad man missade och framförallt hur man ska prata till patienten. Det är en skicklighet man måste träna upp… Oftast övar vi med varandra i klassen och vi vet allt som pågår så då tänker man inte riktigt på att berätta vad det är man undersöker. Visst kör vi lite rollspel ibland för att öva på dialogen, men fortfarande är det inte samma sak som med en som inte har vår utbildning. Jag är bra på att berätta instruktionerna men inte varför jag gör vad jag gör. Jag hade till och med skrivit det som en notis till mig själv innan patientpasset, ”berätta för px vad du gör” – ändå glömde jag! Måste.bli.bättre.
För övrigt har vi haft två praktiska prov under veckan varav keratometri, dvs. manuell uppmätning av hornhinnans kurvatur. Att veta hornhinnans kurvatur är viktigt vid flera olika tillfällen, t.ex:
- i samband med refraktiva operationer
- vid kontaktlinstillpassning
- vid misstanke av keratokonus (ett sjukdomstillstånd där hornhinnan gradvis blir kupigare och förtunnas)
Andra provet var ett vi hade första året, nämligen retiniskopi, åter med skärpta regler (framförallt vad gäller tiden) just för att vi ska snygga till skickligheten.
Nästa vecka väntar det tredje praktiska provet där vi ska göra en hel synundersökning på kortare tid med extra inslag såsom undersökning av gömda skelningar och vergensen av ögonen. Veckan därefter är det t e n t a.
1 kommentarer