5 utmaningar för nya läkarstudenter

Läkarprogrammet är en utmaning på flera sätt. Antagningskraven är höga, utbildningen är lång, innehållet är omfattande. Med snart 4 år av utbildningen avklarade kan jag konstatera att de största utmaningarna kom i början av programmet. Här är 5 utmaningar jag stötte på som ny läkarstudent: 

  1. Vänja sig vid tempot. Jag började plugga på läkarprogrammet direkt efter att jag hade tagit studenten. Något jag slogs av vad hur snabbt vi plöjde igenom kursmaterialet och hur stor omfattningen på kurserna var. Något vi skulle ha tagit en vecka att gå igenom på gymnasiebiologin behandlades på en föreläsningstimme. För studenter som pluggat på högskolenivå tidigare kanske det inte är en lika stor omställning.
  2. Inte få prestationsångest. De höga antagningskraven till läkarprogrammet innebär att nya studenter ofta är vana vid att få högsta betyg, vara bäst i klassen och få beröm av sina lärare – det händer inte på läkarprogrammet. Eftersom alla läkarstudenter är akademiskt högpresterande är det svårt att sticka ut i mängden och det händer lätt att man känner sig otillräcklig och sämre än sina klasskamrater. Du som är ny student kommer spara mycket tid och känslomässig kraft på att släppa på prestationskraven du sätter upp för dig själv och låta bli att jämföra dig med dina klasskamrater.
    1. Tips: Det finns bara Underkänt och Godkänt som betyg på läkarprogrammet. Strunta i att jämföra antal poäng med dina klasskamrater, ingen behöver veta vad du har för betyg förutom du och CSN.
  3. Lära sig prata med patienter. Det är en ganska konstig upplevelse att prata med en patient i rollen som vårdgivare för första gången. Hur formell ska man vara? Tänk om man säger något fel? Kan man skämta överhuvudtaget? Redan någon månad in på termin 1 får läkarstudenter träffa sina första patienter på vårdcentral. Första vårdcentralsdagen och första patientmötena är definitivt utmanande. Läs mina tips på hur man hanterar det här, här och här.
  4. Våga ta plats på praktiken. Även om man är utåtriktad och framåt i vanliga fall, är det svårt att hävda sig som helt färsk läkarstudent på praktiken. Har man otur hamnar man på praktik med handledare som inte har speciellt mycket intresse av att handleda vilsna nyblivna studenter, så då gäller det att kunna ta ansvar för sitt eget lärande, vilket inte alltid är helt lätt. Det här går jag igenom lite mer i mitt inlägg ”Så får du mest ut av din praktik”.
  5. Stå ut med alla frågor från släktingar och bekanta. Så fort du börjar på läkarprogrammet så kommer din icke-medicinska umgängeskrets se dig som deras (obetalda) privata husläkare. De kommer att be om din expertis så fort de stöter på en artikel om medicinsk forskning, de kommer rådfråga dig om de är osäkra på pillren deras faktiska betalda husläkare skrev ut, de kommer be dig klämma och känna på deras leder för att avgöra om det är artros eller reumatism. Det kan vara kul att få visa upp sin kunskap från studierna, men det är faktiskt inte ditt ansvar att ta hand om deras krämpor. Utmaningen är alltså att lära sig att säga ”Nej, det där kan jag inte hjälpa dig med även om jag har läst 3 veckor på läkarprogrammet och hunnit gå igenom grundläggande medicinsk etik”.
    1. Tips: Be dina bekanta fråga sin husläkare, gå till vårdcentralen, eller ringa Sjukvårdupplysningen istället. Är deras medicinska bekymmer någonting som är allvarligt på riktigt kan sjukvården som faktiskt är i tjänst hjälpa dem mycket mer än vad du som läkarstudent och anhörig utanför tjänst kan.

Mer om att gå från gymnasiet till läkarprogrammet kan du läsa här. Funderar du över andra utmaningar på programmet? Hör av dig till mig i kommentarerna eller mejla mig!

0 kommentarer

Relaterade inlägg

KI-studenten Isabelle

Intresserad av att plugga till läkare?

Sugen på att veta mer om Karolinska Institutet från ett studentperspektiv? Förtjust i torr humor och ordvitsar?

Grattis! Då har du hittat rätt!

På den här bloggen skriver jag om mina studier på Karolinska Institutet, studentlivet, medicinvetenskap och annat smått och gott.

Frågor tar jag gärna emot i kommentarsfältet eller via sidan ’Fråga mig!’.