Nålskräck: det första sticket

na%cc%8alskra%cc%88ck-1Jag har redan avslöjat tio överraskningar på KI:s läkarprogram, men något som kom mer som en chock än en överraskning var att vi redan nu på första terminen skulle lära oss att ta blodprov. 

När jag var liten var det nästan omöjligt att ta blodprov på mig. Inte nog med att mina vener var ganska väl dolda bakom ett tjockt lager fett – jag var dessutom extremt bångstyrig. Jag minns inte varför, men vid något tillfälle när jag var 5 eller 7 år gammal behövde jag ta ett stick i fingret på vårdcentralen. Jag var motvillig för att jag tyckte att sjuksköterskan var sur, höll för hårt i mig och hade fult läppstift, så när sticket precis hade gjorts ryckte jag undan mitt finger. Sjuksköterskan lyckades inte samla upp något av mitt blod, men jag tänkte inte låta henne sticka mig igen, inte ens när jag fick välja det finaste glitterklistermärket i leksakslådan. Mina föräldrar bestämde sig för att skicka dit mig en annan dag, men jag vägrade också den gången, trots att den andra sköterskans läppstift såg helt okej ut.

Vårdcentralen gav upp och jag fick åka till barnsjukhuset istället. Där trodde man att jag kanske skulle tillåta ett stick i armvecket istället. Där trodde man fel. Jag fick både ett vaniljhjärta och ett löfte om en ny Barbie-docka inför provtagningen, men jag kämpade ändå emot. Trots det fick jag Barbie-dockan efteråt, och jag tror att det var mitt dåliga samvete för att jag hade fått belöning för något som jag inte hade klarat av, som till sist ledde till att jag gick med på att ge ett blodprov. Fjärde gången gillt.

Med åren har jag kommit över den värsta rädslanMina vener är fortfarande skyddade av rejäla mängder fett, men jag är åtminstone inte aktivt bångstyrig längre, och jag dömer inte heller provtagarna efter läppstift. Ändå har jag ända fram tills alldeles nyligen inte klarat av att titta på nålarna utan att få hjärtklappning, vilket går an om jag är blodprovsoffret. Om jag däremot är förövaren är det mindre hållbart, så jag har bestämt mig för att bli kvitt min nålskräck.

Fortsättning följer… (imorgon)

2 kommentarer

KI-studenten Isabelle fyller 1 år! – Isabelle, student på Karolinska Institutet

KI-studenten Isabelle fyller 1 år! – Isabelle, student på Karolinska Institutet

[…] Nålskräck-serien – Mitt magnum opus. Skriven frenetiskt under en kall decembernatt då jag inte kunde sova för att jag hade druckit för mycket kaffe. Är en medryckande och målande men samtidigt verklighetsnära och rå skildring av hur jag i barndomen utvecklade en skräck för nålar och vulgärt läppstift, men sedan kämpat för att besegra mina rädslor och rädda världen – ett nålstick i taget. Pricken över i:t är de träffsäkra ordvitsarna i inläggstitlarna. […]

Relaterade inlägg

KI-studenten Isabelle

Intresserad av att plugga till läkare?

Sugen på att veta mer om Karolinska Institutet från ett studentperspektiv? Förtjust i torr humor och ordvitsar?

Grattis! Då har du hittat rätt!

På den här bloggen skriver jag om mina studier på Karolinska Institutet, studentlivet, medicinvetenskap och annat smått och gott.

Frågor tar jag gärna emot i kommentarsfältet eller via sidan ’Fråga mig!’.