KI-studenten Isabelle

Hur kombinerar man sitt filmintresse med sina läkarstudier? Man tittar på filmer som handlar om läkarstudier! Eller åtminstone är lite vagt relaterade till det.

Precis som många andra tycker jag om att titta på TV och läsa böcker. Skojade bara, jag lever i slutet av 2010-talet – här är det video-on-demand och läsplatta som gäller! Tyvärr är det lätt att känna att detta stjäl tid från plugget. Inte för att det får mig till att läsa eller streama mindre, bara med lite mer dåligt samvete. Men det här dåliga samvetet försvinner om jag hittar en film som innehåller tillräckligt mycket vetenskap för att jag ska känna som om jag lär mig något utan att det känns som att plugga. Detsamma gäller skönlitteratur och TV-serier, som jag också kommer ge tips på. Men låt oss börja med filmer.

Så här kommer mina rekommendationer på filmer som är vetenskapligt relevanta. Det innebär antingen att de innehåller mycket korrekt vetenskap eller är tankeväckande, eller både och. Eller bara är så himla bra att man inte kan ha dåligt samvete över att ha sett dem. 

• Gattaca (1997) – Utspelar sig i en framtid där så gott som alla barn ”skräddarsys” genetiskt åt sina föräldrar, vilket inte alls är orealistiskt. I nuläget har forskningen faktiskt kommit så långt att det här skulle vara möjligt, även om vi inte har total kontroll över alla detaljer på samma sätt som de har i filmen. Filmen väcker många etiska frågor kring genteknik och hur mycket vi faktiskt styrs av vårt genetiska arv.
• Memento (2000) – En man med anterograd amnesi försöker lösa mordet på sin fru. Problemet är att hans tillstånd gör det omöjligt för honom att skapa sig nya minnen, alltså klarar han inte av att överföra upplevelser från korttidsminnet till långtidsminnet. Filmens framställning av mannens minnesförlust är väldigt realistisk och vetenskapligt korrekt (till skillnad från så många andra filmer om minnesförluster). Interstellar (2014) av samma regissör är också känd för hur faktabaserad den är.
• The Martian (2015) – En astronaut fastnar på Mars och måste överleva i väntan på hjälp från jorden. Mycket research gjordes i samband med berättelsen (som hämtades från en bok med samma titel) för att den skulle vara trovärdig. Så gott som alla delar av vad som krävs för att överleva på en öde planet tas upp. Filmen lyckas vara både biologiskt och astrofysiskt korrekt, vilket inte är en dålig bedrift. Cast Away (2000) är också en bra och hyfsat realistisk överlevnadsfilm, även om den öde ön inte är lika exotisk som Mars.

Det här är bara början på min lista av rekommendationer – ja, jag tittar mycket på film. Resten av listan hittar du i det här inlägget.