Tråkigt nog så drar KI ned mer och mer på den lärarledda träningstiden (när det har visat sig att vissa elever hoppar över träningstiden som inte är obligatorisk), främst då vid det vi kallar för ”metodik” när vi övar fysioterapeutiska åtgärder, praktisk undervisning.

Dessa moment är bland de svåraste i kursen då man måste lära sig hur någonting ska kännas rätt, rätt handlag, rätt drag i rätt riktning osv. I anatomikursen använder man sig av s.k. ”tutorer” som är äldrekursare på fysioterapi eller läkarprogrammet som finns till hands under grupparbeten och instudering.

Tidigare i år så var vi några som började prata om att detta borde vi även införa under fysioterapikurserna och där väcktes idén till fysiofaddrar!

 

Så nu skriver vi historia med att förhoppningsvis införa en ny tradition på Fysioterapiprogrammet vid Karolinska Institutet!

 

Än så länge är vi en Facebookgrupp som alla som har tackat Ja till sina platser vid fysioterapiprogrammet kan gå med i. Gruppen heter KI-Fysiofaddrar och när du går med i gruppen kan du läsa mer om riktlinjer för medlemmar.

FYSIOFADDRAR

Visionen med Fysiofaddrar är att skapa ett rikare studentliv och en starkare sammanhållning mellan årskullarna samtidigt som vi erbjuder möjligheten att testa våra kunskaper innan vi går ut i arbetslivet!

 

Målet med Faddergruppen är att bistå alla medlemmar i gruppen med följande stöd och utveckling:

  • Undervisningsstöd, ffa under metodiken och under praktiska moment
  • FAQ angående material, program (canvas/pingpong), hjälpmedel, campus etc
  • Stötta och guida nya i stan
  • Repetition & pedagogisk övning/feedback
  • Kunskapsbas: studieteknik & tips inför tentor/nya kurser
  • Lånepool litteratur

Idén är att gruppen ska bli ”självgående” i och med att alla medlemmar kan bjuda in till aktiviteter och har riktlinjerna som stöd för hur vi ska följa visionen för hur gruppen ska fungera. Vem som helst kan annonsera efter en fadder, äldrekursare, som stöd vid praktisk eller teoretiska självstudier. Man får inte betalt för tiden vi ligger ned från KI utan vi hoppas på att genom att hålla detta till ett ideellt engagemang så kommer alla att engagera sig av rätt anledning – att lära sig något nytt!

 

Till hösten, start för årskull ht19, hoppas vi sätta gruppen i praktik och det blir vårt första prov för att se om fysiofaddrar fyller sin funktion!

Igår hade några av klasserna avslutning i Tanto och fysios avslutar såklart på fysio vis…

Stockholm Boogie

Bowspring handstand

Ses om 3 månader!

 

(varning för långt och nördigt inlägg)

I fredags gjorde jag min sista praktikdag på stroke enheten på SÖS.

Det kan låta tungt att jobba på en strokeenhet men för det allra mesta så får vi som fysioterapeuter se dessa patienter bli stadigt bättre med träning. Det tuffaste var att man hade många patienter som kanske låg inne 1-2 dagar tills den medicinska utredningen var klar och sedan skickades de antingen hem med uppföljning av öppenvården, till aktiv inneliggande rehab eller till geriatriken. Och då fick vi ju inte se deras förbättring eller vara med vid uppföljning av den träning vi hade inlett!

Om man får säga så, så hade jag tur att träffa en patient som var turist och som därav stannade inne på avdelningen lite längre så jag fick följa hans utveckling under ca 2 veckor.

Denna patient, vi kan kalla honom Jack, hade varit på kryssning i Stockholm när hans fru märkte att han mumlade och att ena benet inte riktigt ville bära honom.

Jack hade fått en stroke i vänstra basala ganglierna. Basala gangligerna är små kärnor som fungerar som hjärnans sambandssignal med resten av kroppen, en sådan infarkt kan ge parkinsonliknande symtom med svårighet med igångsättning och utförande av rörelser och aktiviteter. Han hade sedan tidigare hjärt och kärlsjukdom med högt blodtryck och förmaksflimmer samt hade haft en lindrigare stroke några år tidigare, allt detta plus att han var 82 år placerar honom såklart i riskzonen för en stroke. Trots sin ålder hade han varit en väldigt aktiv man som utan problem promenerade flera kilometer på en dag utan gånghjälpmedel.

 

Förutom att Jack var en bra kandidat att få följa under mina sista veckor så var det också en bra erfarenhet att hantera kontakten med hans fru och att sköta samtalen på engelska. Jacks fru ”Betty” var härligt amerikansk med hög röst, ytterst optimistisk och nästan övertydligt trevlig…

Till en början sa jag till Betty att det var bra att hon stannade i rummet vid undersökningen då Jack hade svårt att uttrycka sig och förklara vad han hade kunnat göra innan stroken. Allt jag sa, på engelska, till Jack upprepade Betty med lite högre röst och när jag bad Jack att lyfta armen så var hon inne både i mitt och hans personliga utrymme och pekade på armen ”She want you to move this arm, this arm, hunny!”.

Betty var en fantastisk kvinna, men hon var lite för fantastisk så att hon tog över Jacks förmåga att uttrycka sig och koncentrera sig på det jag ville att han skulle visa för mig. Bakom denna positiva och peppande fasad så fanns såklart den oroliga kvinnan som har sett sin make bli drastiskt försämrad och som bara hoppas på det bästa så att de kunde åka hem. Trots det så behövde Betty en tydlig tillrättavisning för att ha lite tålamod med Jack och låta honom få läka i sin takt.

 

När jag först bedömde Jack så hade han drabbats av vad vi kallar högersidig hemipares, han hade nedsatt styrka i höger ben och höger arm. Det fanns även en tendens till ataxi, främst i armen men även i benet vid gång, d.v.s. rörelserna var okoordinerade och armen och benet var lite svårstyrda, han glömde ofta bort sin arm hängande bakom kroppen vid förflyttningar osv.

Ett neurologisk status med bedömning av funktion kan bestå av:

Koordination

Finger-näs: patienten blundar sträcker ut armarna och ska växlande pricka pekfinger mot näsan, upprepas 2-4 ggr

Häl-knä: följer hälen längs motsatt underben från fot upp till knä

Fingerpromenad/fingerspel: formar ett 0 med pekfinger mot tumme och vandrar i följd till långfinger, ringfinger, lillfinger och tillbaka, med båda eller ena handen.

DDK, Diadokokinesi: Handflator i knät, växla mellan vända handryggen ner mot ben och handflatan ned, snabba på rörelsen för att se om det syns en eftersläpning i ena sidan eller om patienten inte klarar att supinera (vända upp) handen.

Häl-tå: Pricka markering eller tänkt punkt med häl och växla till att pricka samma punkt med tårna, ett ben i taget.

Aktiva rörelser

Flexion (armar upp över huvud) och abduktion i axelled, flexion/extension i armbågsled och så vidare. Man tittar på att patienten klarar att röra armar och ben kring sina leder med lika mycket rörlighet eller styrka på bägge sidor. Man kollar alltid aktiv rörlighet innan muskelstyrka (!) och kan samtidigt då se hur koordinationen av båda kroppsdelar ser ut vid samtida aktivering.

Muskelstyrka

Grasset/Armar-framåt-sträck: Vanlig check vid stroke, patienten får hålla armarna rakt fram i axelhöjd/bredd med handflator upp och ska hålla kvar armarna medan hen blundar i 10 sekunder. Syns en sänkning av ena armen eller pronation i handen (vrids inåt/nedåt) så är svaret positivt.

Muskelstyrka mot manuellt motstånd kan anges enligt 0-5 skalan:

0 = ingen aktivitet/ 1 = aktivitet som kan palperas men ingen rörelse/ 2 = rörelse med tyngden avlastad/ 3 = rörelse mot extremitetens tyngd/ 4 = med manuellt motstånd mot rörelse/ 5 = full styrka.

En något subjektiv skala då vad är full styrka? Hur mycket kraft lägger terapeuten som motstånd? Oftast används denna främst för att jämföra med den friska sidan men 4-5 på skalan tolkas ofta ganska olika.

Balans

Mini-best test: klara stå 30 sekunder med fötter höftbrett till att stå med fötterna ihop, öppna ögon

Rombergs: klara stå 30 sekunder med fötter helt ihop, armar över bröstet och blunda – om bryter ange tid + vilket håll falltendens samt om patienten själv tar ett kompensationssteg.

Sittbalans – med/utan falltendens, stabil vid aktiva rörelser av armar/ben?

Förflyttning & gångförmåga

Kan patienten förflytta sig självständigt från liggande eller med stöd, hur mycket stöd? Sittande- stående och sedan bedöms gångförmågan med gånghjälpmedel eller fysisk stöd av person om nödvändigt. Hur långt? Hur länge? Med stöd av vad? Hur ser gångmönstret ut?

Åter till Jack

När jag träffade honom för en första bedömning hade jag sällskap av en arbetsterapeutstudent. När vi tog upp honom för att gå med rollator så lutade han kraftigt mot sin högra, svaga sida, och efter några steg kändes det väldigt osäkert trots att vi var 2 stycken på vardera sida och han höll i rollatorn (han var också ca 185cm lång, jag är 163…). Vi hade tur med en övervakande handledare som hade sett att vi var på väg upp med honom och som kom med en rullstol att gå med bakom honom, ifall han plötsligt blev trött. Med mycket stöd och staplande steg gick han ca 5 meter innan vi lämnade honom i rullstolen.

 

Andra gången jag träffade Jack för uppföljning, efter helgen 4 dagar senare, så har styrkan i hans högra ben blivit bättre och när vi går med rollator så klarar han att gå ca 100 meter utan att vila. Fortfarande drar han åt höger och har svårt att koordinera höger fot som ibland går mot rollatorn.

Betty står och hoppar av glädje när hon ser hans förbättring och han själv visar han väldigt god motivation att fortsätta träna med de övningar han får att utföra i liggande.

 

Varje dag jag träffa Jack under min sista praktikvecka så klarar han lite mer och anstränger sig verkligen för att justera hållningen och jämvikten och han börjar även börja formulera längre meningar från att enbart ha kunnat svara korrekt på ”ja” och ”nej” frågor. Med glimten i ögat så säger jag till Betty att hon kanske får prata lite mindre och ha mer tålamod med Jack för att han ska hinna formulera sig med egna ord, hon tar det på rätt sätt och fnissar åt sig själv.

På frågorna ”kommer han kunna gå i trapporna hemma?” och ”hur lång tid innan han är tillbaka som förut?” kan jag bara rycka på axlarna. Snabb rehabilitering och aktivering direkt efter stroke är väldigt viktigt för att återfå funktion, ”use it or loose it” som det heter.

Vad som gör att vissa blir återställda och andra inte det har jag inte tillräcklig kunskap om än men det har betydelse om man har hållit sig aktiv och fortsatt träna upp i hög ålder för att underlätta för den rehabilitering som man ska orka med efter en stroke, det har betydelse för rekrytering av muskelfibrer och signalhastigheten i hjärnan (myelin). Även att hålla på med hjärngympa som suduko och korsord kan ha betydelse för hjärnans förmåga att bibehålla sin funktion.

 

Innan jag säger hej då till Jack så klarar han att gå utan stöd ca 120 meter med vila halvvägs, han går så rakryggad som han kan (med skolios) och tar lugna steg, som jag fick instruera honom när han var lite för ivrig i början. Han klarar 10 uppresningar utan att tappa balansen och kan utföra fingerpromenad med höger hand, om än lite långsamt !

 

Det viktigaste i fallet Jack var att ta en dag i taget och se att det sakta gick åt rätt håll. Kanske kommer han behöver kämpa med vissa motoriska problem hela livet, att han kommer behöva koncentrera sig mer vi vanliga aktiviteter och kanske ha lite nedsatt finmotorik, men det beror helt på skadas omfattning och hur väl hans hjärna svarar på träningen!

 

Jag kommer alltid bära med mig minnet av Jack, min första egna patient och patient med ett ”happy ending”.

Nästa gång någon frågar mig ”kan man bli frisk från stroke?” så är det hans varma, leende ögon jag kommer se framför mig…

I slutändan tror jag inte att det handlar om att bli som den du var förut utan att med bästa förutsättningar klara av de utmaningar du ställs inför i ditt fortsatta liv, med rätt inställning förändrar du allt.

 

KMT – Klinisk muntlig examen

Alla institutioner på KI har lite olika rutiner för hur de godkänner sina studenter under en praktikperiod. I varje fall märkte jag att det skiljer sig mellan Arbetsterapeuter och Fysioterapeuter som har det närmaste interprofessionella samarbetet på Neurologen. Jag frågade arbetsterapistudenten på min avdelning ”När ska du göra din kmt?” och hon tittade bara konstigt på mig. Arbetsterapeuterna följer istället en lista på kursmål som deras handledare prickar av en efter en.

Så vad innebär klinisk muntlig examen?

KMT är en bedömning av vad du har lärt dig under praktiken i just praktiken rörande hygien, patientkontakt, säkerhet, ergonomi och undersökning/åtgärder osv. Du får först träffa patienten 1-2 gånger för att göra en första bedömning, denna ska du sedan sammanfatta enligt Fysioterapiprocessen och inledande under examinationen har du 10min på dig att redogöra för:

Anamnes:

T.ex 80 årig kvinna, wake-up stroke med vä-sidig svaghet och sluddrigt tal, tidigare sjukdomar, har gått obehindrat utan hjälpmedel, ensamboende i lägenhet 2tr med hiss, 2 vuxna barn.

Status/Undersökning:

Nedsatt styrka i vänster arm + ben (kan beskrivas enligt 0-5 skalan), fingerpromenad klarar ej bilateralt, DDK (diadokokinesi) klarar med höger men ej vänster, klarar stå med stöd + 2 personer, klarar gå ca 10m med gåbord + 2 personer + med rullstol redo bakom.

Problem/Bedöming:

Vänstersidig hemipares (muskelsvaghet- halvsidig förlamning), nedsatt finmotorik bilateralt vänster mer än höger, nedsatt balans med fallrisk åt vänster, okoordinerad gång med dragning åt vänster. Fallrisk föreligger.

Mål:

Klara att utföra flexion i axelled till minst 90 grader samt ta ut full rörlighet i armbågsled. Klara att stå utan stöd. Klara att gå med gånghjälpmedel utan fysiskt stöd och utan fallrisk åt vänster.

(det här är den svåraste biten då vi i slutenvården inte är med och följer upp de långsiktiga målen och målen ska vara specifikt kopplade till våra åtgärder)

Åtgärd:

 Aktivt avlastad styrketräning för övre och nedre extremitet, med fokus på vänster sida. Träna viktöverföring med stöd av  väggräcke samt rollator. Enbenstående med stöd. Gångträning med fysiskt stöd/rollator.

Utvärdering:

Fingerpromenad och DDK. Testa muskelstyrka enligt 0-5 skala. Mini-best test, balans i stående. Gångsträcka med stöd samt gånganalys.

Utvärderingen kan också vara svår att begränsa till antingen standardiserade tester eller till en metod som inte är beroende av att den utförs av samma fysioterapeut.

(Självklart så gör vi mer omfattande undersökningar, här var bara ett exempel på några, en mer utförlig neur-status kommer i ett senare inlägg!)

 

Allt det där ska ta max 10 minuter!

Patientmötet ska hållas till ca 30min

Sen är det dags att gå in till patienten och det som bedöms är såklart hur du utför dina åtgärder som du precis har redogjort för men även följande:

  • Hygien:

    Sprita händerna innan du går in och tar i patienten, spriten måste ha torkat för att inte överföra bakterier, i samma stund som du hälsar på patienten tar du och rycker ett plast-förkläde från behållaren på väggen: nu är du beredd på patientnära arbete.

  • Närvaro och kontakt:

    Lyssnar du på hur patienten mår idag? Bra att också kolla om patienten har varit uppe idag och vad den har kunnat göra då, sköter hen sin egen toalett och påklädning s.k. ADL? Ser du patienten under ditt möte, noterar om någonting smärtar eller om den behöver pausa träningen?

  • Instruktioner:

    Ger du tydliga instruktioner som patienten kan följa så att tester följer bedömningskriterier? Ger du återkoppling till patienten vad du noterar i deras rörelser?

  • Ergonomi och arbetsställning:

    Tips innan du börjar möta patienter på egen hand – träna på hur man ställer in olika sängar! Behöver du hjälpa till mycket vid en uppresning från liggande så ska sängen vara ungefär i din höfthöjd, när patienten sedan sitter på sängkanten måste sängen sänkas och även huvudsidan fällas ned för att underlätta undersökningar.

  • Patientsäkerhet: Vid förflyttningar måste du tänka på att finnas vid den svaga sidan för en patient med hemipares och samtidigt inte dra i den svaga armen. Ta alltid på patienten ett vårdbälte vid stå- och gåträning för att kunna fånga upp hen. Tänk i förväg på vilka gånghjälpmedel som kan behövas, kanske även en rullstol bakom om patienten inte har varit uppe och gått mycket tidigare och lätt blir trött. Börja hellre med fler säkerhetsåtgärder och sedan skala ned än att hamna i en situation där du står med patienten ute i korridoren och deras ben plötsligt viker sig utan någonstans att sitta.
  • Tid:

    Kan du disponera din tid både vid redogörelse och sedan inne hos patienten?

Det kan vara en bra idé att avsluta patientmötet med att prata om patientens mål, om ni redan har diskuterat detta så kan du följa upp med att prata om hur du tycker att det har gått under dagens möte och om patienten har gjort några framsteg sedan tidigare bedömning uppmärksamma dem på att det går åt rätt håll och uppmuntra till fortsatt träning.

 

Min KMT blev väl godkänd, jag fick några följdfrågor vid återkopplingen som jag hade svårt att svara på för att jag var så ”tömd” vid tillfället men min handledare uttryckte att hon var stolt över mig och det var väldigt kul att höra! Det som hade hjälpt mig att pricka in alla områden var att jag efter nästan varje patientmöte hade fått konkret feedback av min handledare och att vi veckan innan hade gjort en ”prov-KMT” som skulle ge mig en idé av hur bedömningen gick till. Där fick jag inringat de områden som jag var svag i eller ibland glömde bort, tex ergonomi och till viss del instruktioner, så hade jag möjlighet att knyta ihop säcken! Personligen tycker jag att den här typen av prov är väldigt uppskattade då det hjälper en framåt i sin professionella roll som Fysioterapeut!

 

Nu väntar bara examination av ett fiktivt patientfall innan vi är färdiga med termin 3!

Jag har fått ortopedi så nästa vecka ska jag askultera, dvs gå vid sidan av  en kursare på hans avdelning och vice versa, stay tuned… 😉

Tidigare i veckan fick jag gå en förmiddag tillsammans med en underköterska s.k. ”uska” under det som kallas för interprofessionell dag som ska ge oss insyn i hos andra professioner på avdelningen.

Klockan 7 möter jag uska:n ”Jan” i personalrummet på en snabb kaffe innan det är dags att orientera sig kring dagens patienter. Det är fortfarande nedsläckt på avdelningen men de flesta patienter är vakna. Det första vi gör innan frukost är att gå runt till våra patienter och ta –

”NEWS” – National Early Warning Score:

Andningsfrekvens – antal andetag/minut

Puls/HF

Saturation/syrgas

Blodtryck

Blodsocker

Temp

Medvetande

Ett högt score betyder att patienten är sjuk, ju lägre score ju friskare är de och dessa checkar ska utföras 6x per dygn var 4e timme under första dygnet, sedan 4x per dygn eller 2x beroende på patientens tillstånd och diagnos.

Jan var så effektiv att jag inte lade märke till om han tog andningsfrekvensen och frågade om det inte nödvändigt om patienten inte hade märkbara andningsbesvär. Då fick jag svaret att han visst tog det medan han låtsades ta puls (pulsen noteras med samma mätare som syresättningen, som sätts på fingret) och detta hade jag såklart lärt mig att man gör för att patienten inte ska anstränga andningen vid tagning men jag hade inte sett att han tog pulsen heller, så snabb var han…!

Hela tiden jobbade han fokuserat trots ”buzz, buzz, buzz”: andet från personsökaren med olika patienter som pockade på uppmärksamhet, utan att låta det påverka hans lugn.

Min handledare hade försäkrat mig om inför den här dagen att min roll inte var att assistera vid omvårdnad så som blöjbyten eller provtagningar om jag inte kände att var bekväm med det, utan främst gick med för att iaktta Usk:ns arbete. Personligen tyckte jag inte att det var några konstigheter med att bistå usk:n som en kollega, hur skulle jag annars få förståelse för arbetet?

Det kändes väldigt positivt att Jan litade på mig att kunna assistera honom lika väl som en kollega så att delta som en usk:a kändes väldigt naturligt. Jag imponerades av hur effektiv han var med alla hälsocheckar och omvårdnadsrutiner samtidigt som han fick patienterna att känna sig bekväma.

 

Vid något tillfälle, vid första blöjbytet, vände jag bort ansiktet ett tag för att hantera lukten samtidigt som jag höll patienten stadigt i sidoläge. Några dagar senare när jag satt på tuben så reflekterade jag över hur annorlunda en ”äcklig” situation kan te sig när det handlar om vård av en medmänniska.

Det som hände på tuben var att några tonårspojkar satt och ”skoj” spottade på medpassagerare, en man mittemot mig flyttade för att slippa dem och precis innan jag skulle gå av kom ett litet stänk som landade på mina jeans. Jag reser mig, stirrar på killen och säger ”Är du 4 år eller?! Äckligt” varpå han svarar förläget ”Nee…” När jag lämnar tåget känner jag mig smutsigare och mer äcklad än jag någonsin kände mig under hela dagen dessförinnan när jag hanterade diaréer, slemsugning och kissprov.

Det kanske låter dumt att göra den jämförelsen, då själva akten att spotta på någon dessutom är förnedrande, men med tanke på att många skulle dra sig för att kliva in i en sjukhusmiljö så kände jag där och då att för mig var en trång tunnelbanevagn så mycket mer ångestframkallande!

 

Undersköterskorna är nog de som har det absolut mest hektiska jobbet på avdelningen samtidigt som de kan delegera medicinska frågor högre upp.

Några av de arbetsuppgifter om åligger en undersköterska:

  • Omvårdnad och ADL (allmän daglig livsföring): personlig hygien, byta blöjor/toalettbesök, tvätta/duscha, byta kläder, mata m.m.
  • Provtagningar
  • Dela ut medicin ordinerad av läkare och utdelad av sjuksköterska
  • Ta dagliga hälsocheckar som NEWS och blodglukos
  • Bistå patienten i förflyttningar, vändningar i sängen eller uppresningar m.m.
  • Lugna oroliga anhöriga
  • Tömningar av katetrar
  • Journalföra intag av föda, vätska och mediciner m.m.

Utöver dessa punkter så tillkommer såklart lite olika rutiner och uppgifter från avdelning till avdelning och ovanstående är enbart baserat på vad jag såg under den förmiddagen som jag skuggade en undersköterska.

 

Om fysioterapeutens roll innebär mycket att analysera och iaktta patienten så är undersköterskorna ”doers”. Och det är nog däri det skulle kunna förekomma missförstånd och misstag mellan våra professioner om kommunikationen inte fungerar som den ska. Det åligger fysioterapeuten att undersöka patientens förflyttning och gångförmåga så att förflyttningar kan ske säkert utan fall. I vissa fall så betyder det att patienten blir sängbunden eller rullstolsbunden en längre tid på avdelningen om inte fysioterapeuten har hunnit göra en bedömning.

Jag förstod också anledningen till varför min handledare ofta hänvisar patienten till uskorna även bara för ett glas vatten eller toalettbesök, då nästan allt ska protokollföras. Idealiskt hade varit om man oftare kunde ronda tillsammans eller göra en bedömning i samband med patientens ADL, då man tittar på olika saker och kan se patientens funktionella rörlighet när de inte är medvetna om att de blir bedömda.

 

Overall är jag grymt imponerad av undersköterskornas roll och kände mig väldigt inspirerad efter en förmiddag med Jan.

Usk:or fy fan va ni e bra!!

 

Idag – måndag 15e april – vid midnatt 24.00 så stänger anmälan till höstens utbildningar!

Är du osäker om du verkligen ska, kan eller vill plugga? Sök ändå! Det går alltid att tacka nej!

Jag sökte 2 gånger – första gången kom jag inte in för att jag saknade Naturkunskap B, jag sökte innan jag hade hunnit gå kursen för jag tänkte att jag kanske skulle hinna gå kursen och insåg inte att resultatet skulle vara inne innan min ansökan kunde tas i beräkning. Jag sökte enbart på gymnasiebetyg, har aldrig gjort högskoleprovet.

Komvux har flera kurser, både  heltid, deltid och distans med varierande 5-10v tror jag är det vanligaste och kurserna går ofta löpande under hela året, även under sommaren.

Mer om programmet och vad som krävs – Läs programsidan här!

Skillnaden på FYSIOTERAPEUT och SJUKGYMNAST? Svar: ingen.

Sedan 2014 har legitimationen ”sjukgymnast” döpts om till Fysioterapeut delvis för att det stämmer överens med den internationella titeln ”physiotherapist” men även för att fokusera på det förebyggande arbete man gör som fysioterapeut, vi jobbar inte bara med det sjuka. Vad som föregick titeln ”sjukgymnast” var de s.k. gymnastikdirektörerna som startade denna behandlingsform under 1800-talet. När de sedan delade upp sig i två grenar, en som arbetade med det ”friska” de så kallade Gymnastikdirektörerna, som startade GIH – Gymnastik Idrottshögskolan, och en som arbetade med att behandla det ”sjuka” så blev de kallade Sjukgymnaster. Historien bakom detta är väldigt intressant, enligt mig, och ganska sneddriven om man ser till anledningen till varför majoriteten av alla äldre sjukgymnaster är kvinnliga:

 

”Pehr Henrik Ling grundade 1813 Kungl. Gymnastiska centralinstitutet (GCI) som var en statlig institution som utbildade sjukgymnaster efter dåtidens forskningsrön. På denna tid kallades sjukgymnastiken även mekanisk medicin och ansågs kunna bota även inre kroppsliga problem som hjärtsvaghet och gonorré. De svenska sjukgymnasterna var på denna tid män som tillhörde samhällets övre sociala skikt, ofta officerare, och de bar ofta titeln gymnastikdirektör. De blev mycket populära runt om i världen och på 1830-talet utgjorde de och sjukgymnastiken en stor kulturell export från Sverige.[1] På ett ungefär samtidigt uppstod en konflikt mellan läkarna och sjukgymnasterna i och med att läkaren Nils Åkerman, Sveriges förste ortoped, grundade ett privat institut, där han bland annat började behandla patienter med en egen utarbetad sjukgymnastik. Detta fick CGI att protestera i form av bland annat tidningsartiklar och riksdagsmotioner eftersom Åkerman med sitt institut utmanade CGI:s utbildningsmonopol. Konfliken löstes först 1864 då CGI fick ensamrätt att utbilda sjukgymnaster men läkarna fick samtidigt insyn i verksamheten. Samma år öppnade även en sjukgymnastikutbildning för kvinnor, vilket var en av de första yrkesutbildningarna i Sverige för kvinnor. Detta ledde på sikt till en statussänkning och på 1930-talet då yrket helt dominerades av kvinnor så ansågs det inte heller ha någon vetenskaplig tyngd. En av de dåtidens största kritiker var Patrik Haglund, förste professor i ortopedi vid Karolinska Institutet som menade att ”riktig sjukvård” skulle utföras av läkare. 1934 beslutade riksdagen att yrket skulle splittras upp i två olika grenar; sjukgymnastik och gymnastik för friska. Utbildningen fortsatte att drivas i CGI:s regi under överinseende av Karolinska Institutet. För att få utbilda sig till gymnastiklärare måste man ha en gymnasieexamen medan det bara krävdes en grundskoleutbildning för sjukgymnasterna. Detta ledde till en än större könsuppdelning där männen blev gymnastiklärare och fick behålla titeln gymnastikdirektör, medan kvinnorna blev sjukgymnaster. Först på 1960-talet började män återigen utbilda sig till sjukgymnaster och 1977 återfick utbildningen högskolestatus.”

Källa:  Eva Lundgren (2008) Sjukgymnastiken – En rafflande historia, GUspegeln, Göteborgs Universitet, nr.4, sid:4-6

 

Några fysioterapeutiska specialistområden

  • Rörelsesystemet (idrottsmedicin och ortopedi)
  • Nervsystemet
  • Andning
  • Cirkulation
  • Psykiatri
  • Psykisk ohälsa
  • Barn och ungdomar
  • Äldre

För att läsa ännu mer om vilka specialiseringar som finns kan man läsa på Fysioterapeuternas förbund under sektioner: Fysioterapeuterna.se

Detta gör en fysioterapeut

  • En omfattande undersökning av patienten.
  • Värderar undersökningen av inspektion, undersökning och tester för att fatta kliniska beslut rörande patienten.
  • Fastställer diagnos.
  • Ger råd och information och avgör när en patient skall skickas vidare till annan yrkesgrupp inom sjukvården.
  • Påbörjar och genomför fysioterapeutiska åtgärder och behandlingar.
  • Fastställer effekten av gjorda åtgärder.
  • Ger rekommendationer om egenvård/hemträning.

”Fysioterapi eller sjukgymnastik är det tredje största vårdområdet efter sjuksköterskor och läkare. Det är en profession som är specialiserad på att efter skada och sjukdom återfå människor i funktionell rörlighet samt aktivitetsförmåga genom rörelse, behandling och hjälp till egenvård.

Inom fysioterapin hjälper den legitimerade yrkesgruppen fysioterapeuter människor att bibehålla rörlighet och aktivitetsförmåga under livets gång eller att återfå den efter sjukdom och skada. Sjukgymnastiken utgår ifrån att det finns läkande krafter hos människor och att dessa kan aktiveras med rörelse och egenvård. Rörelse anses vara grunden för hela människans funktion varför träning är en viktig del av sjukgymnastiken. Inom sjukgymnastiken ingår även manuell eller mekanisk behandling som exempelvis manipulation av rygg och leder, mjukdels- och ledmobilisering, massage och tvärfriktionsmassage. Dessutom används behandlingsmetoder som elektrostimulering (TENS), akupunktur, stötvågsbehandling, laserbehandling, ultraljudsbehandling i syfte att minska smärta och stimulera läkning i vävnader.

Fysioterapin är vetenskapligt förankrad och utgår från gällande forskning. Arbetet innefattar klinisk bedömning och fastställande av diagnos. Dessutom görs bedömning av prognos och målsättning med behandling. Därefter planering och genomförande av terapeutisk åtgärder samt utvärdering av dessa.”

Källa: https://www.skadekompassen.se/behandlingsmetoder/fysioterapi-sjukgymnastik/

 

Efter studierna

Som fysioterapeut arbetar du bland annat på sjukhus, vårdcentraler, inom kommunal vård och omsorg, företagshälsovård, på idrottskliniker, friskvårdsanläggningar och privata mottagningar. Utbildningen ger en god grund för fortsatta studier inom något av fysioterapins specialistområden eller inom forskning.

Läs mer på programhemsidan