Att axla #yrkesrollen som fysioterapeut
Eftersom jag officiellt inte längre är student på KI så kommer jag avsluta denna blogg i slutet av februari. Det har varit fantastiska år och bloggandet har nog också hjälpt till med studiemotivationen! Den som vill fortsätta min vardag som fysioterapeut kan följa instagramkontot: @fysioalumn_ki
#yrkesroll
Helgen mellan att jag tog examen och gick till mitt första jobb som leg. fysioterapeut fick jag frågan ”Hur känns det?” så många gånger att hjärnan blev öm – som ett översentitiserat finger efter nålstick.
Det är en så abstrakt känsla att ta på eller beskriva, det här med att ta ansvar för sin kunskap och agerande. Det är vuxenpoäng om någonting!
Samtidigt tar jag körlektioner en gång i veckan för att köra upp i slutet av mars – en sak som jag lovade min arbetsgivare vid intervjun (”Jag har näästan körkort”). Jag tror att känslan av att jag faktiskt är legitimerad fysioterapeut kommer dimpa ned ungefär i samband med det körkortet…
Nu är jag inne på min andra hela vecka som ny på jobbet (efter första dagen blev jag förkyld i 3 dagar…) och det känns nästan skrämmande hur snabbt jag har funnit mig i mitt nya team!
I neuroteamet är vi 8 st totalt; 3 Arbetsterapeuter, 3 Fysioterapeuter, 1 Logoped och 1 Kurator.
Vi tar emot remisser för patienter som har nytillkomna symtom eller funktionsnedsättningar till följd av en neurologisk diagnos – ofta kommer remisserna till oss efter att patienterna har varit inneliggande på sjukhus och vi besöker dem första gången i hemmet för uppföljning och ev planering av hemrehab.
Diagnoserna kan vara t.ex; Stroke/TIA, Parkinson, MS – Multipel Skleros, ALS – Amytrofisk Lateral Skleros.
Första dagen
Under den lediga helg som jag hade att förbereda mig på arbetslivet så tänkte jag att det skulle bli svårt att särskilja känslan av att bara vara ute på ännu en praktikperiod och att jag faktiskt jobbar på ”riktigt”.
Faktum är att introduktionen till neuroteamet och mina första patienter har gått i mycket lugnare tempo än när man inleder en VFU-period. Då slängs man oftast in och ska både hitta på avdelningen, ta sin första patient-anamnes och skriva journal över 2-3 nybesök.
Nu har jag max kommit upp i 2-3 patienter/dag. I neuroteamet har vi lite lägre produktion än basuppdraget, vi förväntas träffa 4-5 patienter per dag, då majoriteten är hembesök och patienterna har ofta väldigt omfattande rehab behov. Detta kan jämföras mot basuppdraget som ska komma upp i ca 10 patienter/dag… Sen kan vi själva reglera inom teamet om vi tar 6 patienter en dag och har 3 patienter en förmiddag för att kunna flexa ut tidigare t.ex fredagar.
Jag är också glatt överraskad över hur snabbt jag har kommit till rätta i teamet! Jag brukar inte ha några problem med att göra mig bekväm i nya grupper men jag känner mig väldigt mycket mer välkomnad och trygg än vad jag brukar göra i en stor grupp med enbart kvinnor. Tråkigt att säga men jag har lite dåliga erfarenheter av tjejer i grupp… Tror dock att det underlättar mycket när åldersspannet är brett och alla är från lite olika håll.
Självklart så känns det extra betryggande att jag vet att mina kollegor fick möjlighet att delta i rekryteringsprocessen och valde mig till sitt team!
Det är generellt en väldigt öppen och trevlig stämning mellan alla anställda på enheten, vi är 35st. Det känns inte som att det finns några tydliga grupperingar, alla sätter sig blandat vid lunchen och det alla visar intresse av att lära känna mig som nykomling.
Evidensbaserade råd för att vara ”ny på jobbet”
- Baka/köp fika första dagen/veckan
- Ha ett anteckningsblock/post-it som ryms i byxfickan, anteckna punkter för nya rutiner
- Vissa frågor, typ oskrivna regler, är bättre att fråga kollegor om än din närmaste chef.
- Ta inte för mycket från fatet med personalfrukt…
- Ladda upp med lite egen frukost/mellanmål till 3-kaffet och fika inte för mycket.
- Lär dig några namn i taget – börja med dina närmsta kollegor och sedan övriga som du pratar med, snegla på namnskyltar eller fråga om deras namn (som du kan göra ogenerat i början) hellre än att säga ”Du där”.
- Var inte för ivrig, särskild vid längre rehabprocesser som vi i neuroteamet påbörjar så kan man ta tid på sig att lära känna patienten och deras förmåga/motivation innan man slänger på dem för många hemövningar eller instruktioner.
- Bli inte för privat med dina patienter – det räcker att du är medkännande, har du t.ex en familjemedlem eller någon annan nära som har överlevt en stroke så behöver de inte vet att ”du vet hur det är”, det kan vara alldeles för lätt att jämföra sig med någon annans utfall och det är bra att hålla viss distans när du redan är i patientens hem.
- Var transparent med att du inte kan allt, be att få fråga en kollega eller återkomma till en patient om du inte kan svara på en fråga (skriv upp den i ditt block).
- Kopiera journalanteckningar till ny vid återbesök är ett life-hack !
- Ta ut den Friskvård du har, tex en halvtimmes lunchpromenad eller avspänning i slutet av dagen.
Egentligen är det lite samma tips som jag skulle ge vid VFU, med skillnaden att nu har jag typ obegränsat med tid för att lära mig nya saker! Att lära mig av patienter och kollegor. Medan på VFU kan man känna en stress över att suga åt sig så mycket kunskap man kan på några veckor…
Nästa inlägg summerar jag mina bästa tips och inlägg från utbildningens gång. Nästa vecka kommer vi ha en T4 student på sina 2-dagars neuropraktik i vårt team – här är en återblick på min T4-praktik:
Metodik på Rehab Station Stockholm RSS
Och generella tips inför din:
VFU – Verksamhetsförlagd utbildning
KMT – Klinisk muntlig tentamen (termin 3)
Praktiska examinationer (termin 1-5)
Geriatrik och Pediatrik (termin 4)
VFU i termin 5 – 8 veckor i primärvården
0 kommentarer