Dags att gå ut i klinik – VFU!
I termin 1 fick vi testa på 2 dagar i primärvården – dvs öppenvården där man kan söka hjälp hos fysioterapeut utan remiss och ofta går på rehab efter en skada. Vi fick även smaka på slutenvården 1 dag och se fysioterapeuterna i sjukhusmiljö, där de hade lite olika roller beroende på vilken avdelning de gick på. Denna praktikdag har tyvärr tagits bort i de nya programmen, vilket jag tycker är väldigt synd eftersom det var ett ganska annorlunda arbetssätt med många olika roller för en fysioterapeut än de jag hade föreställt mig upp tills dess.
Så nu är vi tillbaka i slutenvården! Jag har blivit placerad på SöS vilket är toppen då det bara är en 5min cykeltur hemifrån och fortfarande snabbt till Solna, där jag håller i capoeira-pass på torsdagar.
Klyschan
Förra veckan avslutade vi med examinerande seminarier och veckan innan det, innan den praktiska tentamen, var vi på NKS – Nya Karolinska där vi fick den första förberedelsen inför vår praktik, det som kallas VFU- Verksamhetsförlagd utbildning eller VIL – Verksamhetsintegrerat lärande (fråga mig inte vad skillnaden är). Förberedelsen bestod i föreläsningar om cirkulation (hjärt och kärlproblem) och andning (både sjukdomar och förebyggande av respiratoriska problem) samt utvärderingsmetoder, träning och instruktioner av hjälpmedel.
De praktiska momenten utfördes i trapphuset och entrén med trappträning, gångträning, muskeltester som tåhävning, axellyft och resningar från sittande. För att simulera patienter fick vi bandagera runt bröstkorgen och andas genom sugrör.
Det absolut svåraste med de här momenten var att hinna ta status på ”patienten” – både att få ett flöde i sina instruktioner inför testet där man även ska komma ihåg att instruera i den s.k. NRS-skalan eller Borgs CR10 där patienten ska förstå hur den ska skatta sin ev. upplevda bröstsmärta och andfåddhet med upplevd ansträngning enligt Borgs RPE. All smärta är subjektiv så vi ska såklart inte påverka patientens skattning men för att den ska bli korrekt måste de få lite referensramar att förhålla sig till, t.ex är en 6-7a på Borgs RPE skala för ansträngning hur det kan vara att sitta upp och 12 är när du börjar komma upp i flås (Borgs RPE går från 6 till 20 och används ofta vid träning för att ställa in rätt motstånd och intensitet för det syfte vi önskar uppnå)… och sedan att hinna ta puls, saturation och blodtryck direkt efter trapptestet utan att ge patienten för lång vila då blodtryck och puls snabbt sjunker.
En stor del av fysioterapeutens roll på slutenvården är att får patienten att börja röra och belasta sina kroppsdelar igen efter operation eller skada – det vi rätt och slätt kallar för ”mobilisering”. Mobilisering kan vara allt från att sätta en patient upp i sängen, utföra lägesändringar, passivt röra på kroppsdelar med avlastning till att komma upp och gång eller trappträna. Det sistnämnda är även test som utförs för att se om patienten är i tillräckligt god form för att åka hem och för att kunna skicka med en status till rehabteamet i primärvården. På detta vis är fysioterapeutens roll väldigt avgörande för när patienten kan avgöras vara redo för hemgång eller ej! Ganska ballt tycker jag!
Av denna anledning önskade jag själv att hamna på Neurologin där man verkligen har en viktig roll i att testa patienternas fysiska och mentala förmåga!
På måndag 8e april landar jag på Neurologen på SÖS och tills dess har vi lite mer förberedelse med förflyttningsträning, analysera patientfall och såklart – HLR träning!
Spännande! Skicka gärna frågor eller kommentera nedan om ni har något särskilt ni undrar om som ni vill att jag ska skriva mer om!
Cheerio
0 kommentarer