KI-studenten Kiki

I mitt allra första inlägg som Digital ambassadör skrev jag om vägen som ledde till att söka Fysioterapeutprogrammet: https://blog.ki.se/kistudentenkiki/vad-gor-jag-har/

Nu har det sagt ”Swish” och så står jag här med knappt tre veckor till examen… så, har mina förväntningar gått i uppfyllelse?

I brevet jag skrev till mig själv i termin 1 beskrev jag min dröm om att jobba med barn, funktionshindrade och kanske kombinera rollen som fysioterapeut med ortopedtekniker. Jag tyckte det verkade spännande att vara med och utveckla nya proteser och hjälpmedel för funktionsvariationer. Förmodligen var jag lite influerad av min mamma även där, som hade varit coach och fysioterapeut för landslaget i Paraolympics.

Jag minns att hälften av klassen räckte upp handen när en lärare frågade hur många som var intresserade av idrottsmedicin under första veckan. Jag tror att även många av de har ändrat åsikt eller breddat sitt perspektiv under resans gång…

Jag drömmer fortfarande om att jobba inom pediatrik men jag är en sån som vill testa på lite av varje innan jag bestämmer mig. Det kändes lite jobbigt att tacka nej till en intervju för barnhabilitering nu när jag har tackat ja till neuroteamet, samtidigt så känns det väldigt tryggt att jobba ihop med ett erfaret team när man är nybakad.

Jag känner mig trygg med att snart titulera mig Fysioterapeut. Jag kände inte likadant innan termin 5. Efter den långa öppenvårdspraktiken fick vi känna på hur verkligheten skulle se ut.

Vad kan vi då vänta oss av 2021 som Fysioterapeuter?

Först och främst så kommer vi få träffa en ny patientgrupp; de som har överlevt och genomlevt Covid-19.

Vissa av dessa patienter träffade jag på Neurologen under fördjupningspraktik i början av den här terminen. Där hamnade de som i samband med insjuknande i Covid-19 hade dabbats av stroke, hjärnblödning eller hjärtstopp ofta till följd av det som kallas ”critical illness” i samband med att de t.ex. har legat i respirator. Dessa patienter skiljde sig från ”klassiska” strokepatienter, framförallt för att de var yngre och därmed hämtade sig på ett annat sätt, framförallt från den neurologiska påverkan.

För dig som Fysioterapeut eller student så finns kunskapsstöd ang Covid-19 samlat på fackets hemsida: Fysioterapeuterna.se

Och på Karolinska Institutets hemsida: Ki.se – Covidportalen

En av mina klasskompisar delade med sig av sina erfarenheter i ett Facebookinlägg:

En fysioterapeuts upplevelse av Covid-19

”Femte maj 2020. För sex månader sedan insjuknade jag i det som i efterhand kliniskt diagnostiserats som covid19. Halsont. Hängig. Extrem huvudvärk. Feber. Andfådd. Stel bröstkorg. Rethosta. Kraftlös andning. Svårt att föra samtal. Skakiga ben. Förlamande muskelsvaghet. Förlamande trötthet. Andnöd. Hög puls i vila. Hög puls i aktivitet. Hjärtklappning. Yrsel. Svårt att fokusera. Brännande hud. Smärta i bröstet vänster sida. Frossa utan feber. Omöjligt med djupa andetag. Pirrningar i ben. Magkatarr. Stryptag runt halsen. Lukthallucinationer. Oklar smärta höger fot. Oro. Ångest. Rädsla. Glömde jag något?

Efter 3 veckors kamp med skola + en förvirrad, sjuk kropp uppmärksammades min dysfunktionella andning av vår handledare på ett zoom-möte. Jag fick frågan om jag hade kontakt med vården. ”Nä, det behövde jag väl inte? Det fanns ju andra som hade det mkt värre.” En tankeställare. Jag sökte vård. (behövde inte läsa upp mitt motiveringsbrev) Jag var tillräckligt sjuk. Besökte en covid-modul. Lungorna lät bra. Hjärtat lät bra. Jag syresatte mig väl. Subfebril. Vid gott mod. ”Hem och fortsätt kurera dig. Vi har inte möjlighet att testa här än.” 

I juni kändes det som att sjukdomskänslan var på väg att lämna. Fastän flertalet symptom var kvar. Skulle jag vara fortsatt isolerad? Var jag smittbärare ändå? Fick hemskickat ett test. Var då negativ. Jag kunde krypa ut ur lägenheten. Med kvarvarande symptom. Ut ur isoleringen. Den fruktansvärda sociala distanseringen. Nykläckt, förvirrad och svag. Hur kunde det vara så långt att gå 100m?

I augusti påbörjade jag covidrehab. Med en del kvarvarande symptom. Sedan dess har det långsamt blivit mycket bättre. Det går sakta. Tålamodssakta. Jag hejar fortfarande på både min kropp och min mentala styrka varje dag. Jag lär mig av egen erfarenhet, av forskning som presenteras och av fantastiska lungfysioterapeutspecialister som brinner för att hjälpa mig och andra i denna pandemi. Och för att göra en lång historia kort. Respektera riktlinjerna. Alla kan drabbas.

Men det viktigaste av allt, HEJA DIG SOM KÄMPAR JUST NU!! Våga se ditt värde och sök den hjälp du behöver. Stöter du på patrull (de finns tyvärr), orka vända dig om och sök vidare. Det kan vara SÅ stärkande att få just den där stöttande bekräftelsen i ett ögonblick när det känns både hopplöst och svårt. Ge inte upp. Prioritera bort. Prioritera ned. Omvärdera tillfälligt. Tänk just nu. Hjälp kroppen hjälpa sig själv. Det finns hopp. 💛Jag väljer att se denna tuffa period som en erfarenhet jag inte hade kunnat läsa mig till. Varje dag har jag tackat mig själv för den kunskap jag besitter från utbildningen och framöver kan jag även tacka mig själv för den kraft jag lyckades samla i en tid där ingen egentligen visste vad det var som hände i min kropp. Jag är övertygad om att allt det här kommer göra mig till en bättre och än mer empatisk och ödmjuk fysioterapeut. Så heja mig med! 💪” Slutcitat

Jag tror att fysioterapeuter kan göra ett enorm insats i sviterna av Covid-19, med att komma igång, komma åter och stötta vid panikkänslor och andningssvårigheter m.m. Att dessutom ha genomlevt en sjukperiod själv gör ju också att man har större förståelse för hur begränsningarna kan variera olika mellan olika individer – våga sök vård! Ett insjuknande i Covid-19 har vi lärt oss att det kan se väldigt annorlunda ut. Även de som inte har vårdats på sjukhus kan ha en väldigt lång och tung rehabilitering framför sig. Vi ska finnas där för er, oavsett svårighetsgrad!

Sist men inte minst…

Det här kommer inte bli mitt sista inlägg även om det låter som det. Jag kommer blogga till slutet av februari, så att ni kan följa med på mina första veckor i arbetslivet!

Nu blev detta ett lite längre inlägg än jag hade tänkt från början, så i ett separat inlägg kommer en julhälsning från fysiostudenterna i termin 2!

En utmaning inför julen ligger också min instagram:

@fysiostudent_ki – Kvasttricket!

Och kom ihåg att dansa hela jullovet!