Första patientfallet – check!
Ok, så denna vecka har varit mycket om förberedelse, komma in i rätt tankesätt och arbetssätt (lära sig att hitta) och en del praktisk träning- men! Vi har också blivit inkastade direkt i nära möten med patienter.
Häromdagen fick jag skugga en väldigt erfaren och effektiv sjukgymnast på ortopeden, då hon mest testade oss i hur vi tänkte inför och efter ett patientmöte som hon ledde helt och hållet. Hon var hela tiden ”på” i sitt sätt att analysera patienterna bara hon såg dem sticka näsan utanför patientsalen, ge dem uppmuntrande ord när de var ute och rörde sig i korridoren – om de så bara hasade sig fram sittande i en rullfåtölj 🙂
Den energin och 100% engagemanget för sina patienter var verkligen en starkt kontrast mot vissa sköterskors uppsyn och stressade intryck. Med det sagt så skyller jag sköterskornas attityd på systemet och tror såklart inte att de vill ha den stilen – det känns helt sjukt att det ska vara så stor skillnad på belastningen mellan två professioner på samma avdelning!
Idag blev det en riktigt nervkittlande uppgift när vi blev inkastade till en riktig patient för att ta inte bara anamnes (intervju/patientbakgrund) utan även status (inspektion och tester av allmäntillstånd). Det var tur att vi alla tre var en timme tidiga denna morgon för vi kunde göra listan lååång på allt vi skulle komma ihåg att fråga om och hur vi skulle ställa så många öppna frågor som möjligt…
Vi delade upp rollerna mellan oss så att en tog den inledande anamnesen, sen tog nästa status och så var jag observatör och tog anteckningar – som vår handledare poängterade så kommer man sen sällan anteckna medan man undersöker patienten, då kanske man missar viktiga detaljer i patientens rörelsemönster och till slut blir det ett flöde. Det viktigaste är att bedöma vad jag som fysio behöver veta om patienten och skadan innan jag tar upp den i stående- till gående. När man sen är ute och går med patienten i korridoren så kan man då få patienten att berätta mer om hur deras livssituation ser ut – så länge de inte är smärt- eller andningspåverkade.
Så – listan var lång, men när vi kom in till patienten så hann min kollega ställa 1 fråga och fick svar på 4 i ett svep. Det var svårt emellanåt att skilja på den information jag skulle anteckna gömt mellan personlig information som inte var relevant att få ner i journalen. Samma sak hände när det var dags att ta status. Patienten var ivrig att få komma upp ur sängen och visade strategin hon hade för att lyfta det stela, opererade benet, ner på sidan och började i stort sett trampa med fötterna självmant. Jättehärligt med så aktiva seniorer men svårt att hänga med det vi vill testa och lite svårt att bromsa aktiviteten när den redan är igång!
Det var ett väldigt positivt möte hela vägen – från handledarens raka vägledning och tips till patientens livsgnista och medgörlighet. Min slutsats blev att våra egna pulser gick upp mer än patientens! Det kändes också väldigt tryggt och stärkande att vår handledare lämnade oss själv med patienten och litade på att vi skulle göra ett bra jobb och ge ett professionellt bemötande – kändes lite som att få sina första hemmanycklar! 😀
Såhär kan en mall för anamnes se ut i stora drag
Något jag har förvånats över och som jag antar att jag kommer få se mer och mer i slutenvården är hur rörliga och aktiva vissa personer över 80 fortfarande är, trots multisjuka eller antal operationer. Svaret tror jag ligger i sin inställning till livet, sjukdomar och motgångar men också att man lever ett aktivt liv – en del gillar inte att träna men de är ute och går varje dag, gillar att promenera i skogen, tar sig ut ur huset för att delta i intresseföreningar eller umgås med bekanta. I grund och botten tror jag det handlar om driv! Sen blir det förstås alltid lättare om man har tränat sedan tidigare för för att bli bättre efter en operation och slippa gångmedel så bara måste man göra ”tråkig” styrketräning och göra alla små övningar för att efter läkning även stärka kroppen – där kommer vår kreativitet in, att utforma övningar som känns vettiga men även roliga/utmanande så att vi inspirerar till att fullfölja sin rehab!
Källa anamnes: Anamnes Journal Lagar Ingrid Dahlman, specialistläkare CMED.
Källa anamnes Akademiskt primärvårdcentrum
0 kommentarer