KI-studenten Kiki

För vi har tagit examen!

Det blir kanske många ”avsked” såhär på slutet av utbildningen men det är ju nu allting summeras och jag kan inte lämna KI utan att ägna några ord till de personer som har burit mig genom denna utbildning:

• Lärarna
• Fysiokollogruppen

och

• Mamman !

GRATTIS till alla lärare som har fostrat klass Fysioterapeut VT18

Avgångsklassen på Fysioterapeutprogrammet delar varje år ut två priser till sina lärare;

Guldgoniometern till bästa lärare och Evidensblomman till bästa föreläsare.

VINNARE HT20:

GULDGONIOMETERN tillägnas Linda Ekenros!

Alla lärare har varit minnesvärda och KI har en imponerande engagerad lärarkår som alla tar sig tid för att lära oss ”Allt de kan”.

Linda har varit otroligt engagerad och har en förmåga att lära ut fysioterapeutisk praktik på ett nyanserat sätt. Hon har blandat klinisk erfarenhet med vetenskaplig evidens och tagit sig an de svåra frågorna utan att ge förenklade svar.

Lindas utveckling som lärare har gått spikrakt uppåt sedan vår första kurs i fysioterapi våren 2018. Hon har vunnit klassens förtroende genom att våga erkänna när hon inte kan svaret på en fråga och har vågat vara öppen med hur hon ser på det hon lär ut utan att nedvärdera behandlingarna eller oss som ställer frågorna.

Nominerade lärare till årets Guldgoniometern: Tony Bohman, Siv Eriksson, Marie Halvorsen, Yvonne Kahlin och Sara Widén

EVIDENSBLOMMAN går till Sara Widén!

Alla nominerade har inspirerat oss och gett minnesvärda lektioner. Att föreläsa för en klass fysios är inte lätt, då alla veta att vi inte tycker om att sitta still.. Vinnaren detta år har lyckats med att trollbinda en klass fysios, hon har nominerats i två kategorier vilket kanske är ett bevis i sig att hennes föreläsningar har konsoliderats i våra minnen…

Saras sätt att, på ett evidensbaserat sätt, bygga upp lärmiljöer med relevant innehåll för oss som fysios är imponerande! Ingen har fått oss att minnas så mycket från en kurs som hon. Hon har fått oss att förstå varför det är viktigt att förstå sig på hjärnan för att i sin tur förstå det kroppsliga.

Nominerade föreläsare till Evidensblomman: Dimitrios Andreou, Nina Brodin, Wim Grooten och Håkan Westerblad.

TACK TILL ALLA LÄRARE!
Vi kommer fortsätta att ifrågasätta allt !

Låt mig presentera – Fysiokollo

Kontakt med gänget: fysiokollo@medicinskaforeningen.se

• 

• 

Fysiokollot skulle kunna kallas en institution på Fysioterapeutprogrammet, det är två dagar med introduktion till programmet och massa massa lek och spex. Ett vanligt år håller kollot till på Barnens ö, därav kallat kollo. Studenterna får komma ut på landet och bara ta in varandra och sin närliggande framtid.

När jag skrev om erfarenheten av att ha varit fysiokolloledare i min portfolio (sista examinerande uppsats i termin 6) så berättade jag om hur gruppen och rollen som kollogeneral har lärt mig att trivas mer i bakgrunden. Vanligtvis brukar jag ta ganska stor plats mitt i centrum, har ofta känt ett ansvar för att lätta upp stämningen och få alla att lära känna varandra, helst direkt! Säkert har det varit en strategi för att inte hamna utanför och sedan har det blivit min naturliga roll, där jag känner att jag har ett syfte.

Min vän Adam bekräftade detta när han berättade om hans första intryck av mig. När jag skulle väljas in i kollogruppen tänkte han ”Hur ska det här gå?” då hans första intryck av mig var hur jag marcherade in på kollogården först av alla och satte ned min väska, som att jag tog rummet i besittning. Han tyckte nog att jag tog lite för mycket plats. Mitt första intryck av Adam var att han var dryg och osäker ;D.

• 

• 

Hans intryck av mig kanske inte blev bättre första fysiokollot ihop som ledare… vi delade rum och jag skrämde honom när han kom tillbaka från duschen, han smällde igen dörren i mitt ansikte. Men vi höll ändå ihop, ingen av oss avslöjade t.ex. för ledargruppen att vi båda hade varit sena till kollobussen (som vi var värdar för) första kollot som ledare.. Adam var ganska hemlig och kaxig när jag först träffade honom men den fasaden smälte mer och mer för varje termin. För mig så spelade Adams personlighet en väldigt stor del för hur dynamiken bland ledarna utvecklades. Han var alltid väldigt rak på sak men kunde också lyfta fram bra egenskaper hos alla och var aldrig blyg med cred. Alla personer som har deltagit i fysiokollogruppen är fantastisk, precis som Adam men varför jag skriver specifikt om denna vänskap är just för att vi var så olika men utmanade varandra och växte som personer ihop. Vi utvecklade en väldigt speciell vänskap under de här intensiva dagarna under 2 år. Idag skulle jag lita på Adam i en storm, det är den högsta betygelse en sjöman kan ge 😉

Förutom vänskaperna så har det mest givande med kollogruppen varit att se hur vuxna människor växer in i olika ledarroller samtidigt som de också blir mer och mer barnsliga, barnsligt avslappnade!

Den stämningen sätter prägel på hela utbildningen. Eftersom vi fysioterapeuter övar behandlingar på varandra och analyserar varandras kroppar, rörelsemönster, inför helklass så måste tryggheten med gruppen skapas redan första veckorna. Det är ett väldigt viktigt uppdrag för Fysiokollogruppen, särskilt då vårt program tar väldigt liten plats i övriga mottagningsaktiviteter på KI.

Flera av de vi har valt in i gruppen har inte varit självklara ledare, dvs de har själva sett det som en utmaning att stå framför en grupp främlingar, men de har alla blommat ut som fantastiska mentorer.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Jag kan inte att föreställa mig en studietid på KI utan fysiokolloledarna, de har varit det stöd och den trygghet jag har behövt för att ta mig igenom utbildningen – och dessutom har gett mig otroliga minnen!

Mamman med stort M

Min fantastiska mamma har ju försökt att bearbeta mig sedan tonåren, för att jag ska gå i henne spår. Inte förrän alla andra alternativ kändes uttömda övervägde jag rollen som fysioterapeut. Jag trodde ju att jag skulle bli nästa Annie Leibovitz. Förutom att vara en extraordinär sjukgymnast så har hon uppfostrat mig till att ingenting är omöjligt. Innan jag hade vidgat mina vyer med långresor i Canada och Uruguay så trodde jag inte att jag skulle bli kvar i Stockholm. Jag tycker fortfarande att huvudstaden är för trångsynt för min smak men har insett att det också finns andra sätt att utmanas och utvecklas….

När jag insåg bredden som fysioterapi erbjuder så föll den rollen sig så naturlig. Jag ville jobba med människor, utveckling, kreativitet, fysisk aktivitet och göra nytta – då svarade fysioterapi på alla mina mål!

Jag minns hur jag ibland, när jag fortfarande bodde hemma, kunde rycka i ärmen på mamma när hon ville stanna till och prata med någon gammal dam och passa på att rätta till hennes kryckkäppar… idag konstaterar jag att det är alla de människomöten som jag har sett min mamma ta sig tid med som har grundat min egen människosyn och en förebild för den fysioterapeut jag vill vara 24/7.

Jag är så otroligt glad för allt min mamma har gett mig och lärt mig. Jag säger som Skorpan: om fler var som Kerstin så skulle det inte finnas några krig <3 Älskar dig mamma, det finns ingen som du!