KI-studenten Kiki

Jag vill starta en ny folkrörelse.

Jag har aldrig varit särskilt politiskt engagerad (var nog peaken när jag som 13 åring skolkade för att demonstrera på Sergels torg mot Irak-kriget, utan att riktigt veta varför bara övertygad om att USA var bovar). Men jag har länge varit föreningsengagerad och jag tror att om man vill förändra samhället så måste det börja med folket.

Innan jag lämnar KI och den här bloggen så vill jag gärna dela med mig av min dröm för jag tror att en vision måste delas med flera, både för att den ska bli verklighet, stöttad och för att andra ska kunna förbättra den med sina idéer och expertis.

På 70-talet startade Friskis & Svettis för att erbjuda träning i vardagen, för alla och med rörelseglädje. Fysisk aktivitet skulle vara opretentiöst, trevligt och socialt. Läs mer om Friskis & Svettis historia. Det blev en folkrörelse med lanserandet av ”Jympa” och träningspass i parker. Friskis skulle vara anpassat till nybörjare, äldre, gravida och skadade medan Svettis anpassades till de mer träningsvana. En ideologi som speglar utvecklingen av sjukgymnastiken i Sverige (Har skrivit mer om det i ett tidigare inlägg) där man gjorde skillnad på det ”friska” och ”sjuka”. ”Friskgymnasterna” lade grunden för GIH – Gymnastik- och Idrottshögskolan och det hette från början GCI där även ”Sjukgymnasterna” utbildades. Under 50-60 talet omformades utbildningen till Sjukgymnastinstitutet och blev en del av Karolinska institutet.

Idag har utbildningen och legitimationen bytt namn från Sjukgymnast till Fysioterapeut, delvis för att det är mer internationellt gångbart men också för att poängtera att vi inte bara arbetar med det sjuka utan även med att förebygga det friska.

”Det rörliga kulturhuset”

Redan när jag var tonåring och jobbade på café så började jag skapa en idé om ett kvälls/nattöppet café med olika temarum. Känslan skulle vara lite som Kulturhuset i Stockholm med ett rum för schack, ett för tv-spel, ett där små barn kunde leka och lattemorsor- och pappor kunde fika samt ett studierum. Tanken var att cafét skulle fungera som en fritidsgård för alla åldrar och att det skulle vara ett center för att överbrygga generationer och kulturella grupper. En plats för alla i samhället att mötas.

Min dröm om det kulturella cafét lades på hyllan som en Plan B om jag i 30-års ålder inte hade en aning om vad jag skulle syssla med…

Nu är jag i 30-års åldern och jag har ju faktiskt äntligen hittat mitt kall. Det gör inte idén mindre aktuell eller förlegad. 

Som de flesta av er har gissat nu så handlar det såklart om att kombinera den fysioterapeutiska ideologin och min egen dröm om att bidra till ett bättre samhälle.

”Det rörliga kulturhuset” är en lek med ord som delvis spelar på den rörelse som jag redan är engagerad i ”Det rörliga kulturarvet” (Sveriges segelfartyg m.fl.) och delvis handlar om målet med rörelsen att sudda ut gränserna mellan generationer, sociala och kulturella grupper. 

Världens bästa kocka Lotta på Gratia 2020

Drömmen blir ju onekligen politiskt influerad hur man än ser på det, jag skulle vilja se ett system som gynnar de fattiga och som finansieras av de rika. Utan att veta mycket om politik så brukar jag kalla mig själv för en social-anarkist mest för att jag tycker att partipolitiken har tappat alla ideal och den enda ideologin jag vill tillskriva mig är humanist. Jag tror också att man måste skapa lite kaos eller åtminstone bryta normer för att åtstadkomma förändring. För att lyckas skapa något nytt måste man lära sig hur man följer lagar och regler men också vara okonventionell annars blir man ju alltid kvar på samma gamla stigar! OK, har jag manat tillräckligt till rebellen för att ni ska sugas in i min dröm nu?

Få se…

Min dröm handlar om ett center (”Det rörliga kulturhuset) som erbjuder meningsfulla aktiviteter för alla samhällsskikt men med huvudfokus på arbetslösa, pensionärer, låginkomsttagare och ungdomar. 

På centret jobbar några eldsjälar ideellt med centrets utformning och utveckling. Där jobbar fysioterapeuter, arbetsterapeuter, hälsopedagoger, kuratorer/psykolog och en hel del rehabassistenter. 

Centret skulle kunna erbjuda träningsgrupper, gym, mottagningsrum, promenader, högläsning, skapande verkstad, pingis, idrottshall och kafé. Liknande mötesplatser finns idag men det jag skulle vilja göra annorlunda är att sudda ut gränserna mellan sjukvård och friskvården. Genom att ha fysioterapeuter som leder vardagliga aktiviteter så kan de fånga upp medlemmar som kan behöva lite extra tillsyn. 

Då kommer vi till medlemskapet. För att centret ska bli tillgängligt för alla så ska man kunna betala för enstaka tillfällen/dagar utan att vara medlem.  

Vissa ytor ska vara öppna för alla, som kafé, högläsning och pingis t.ex. Andra bokningsbara lokaler eller aktivitetspass kan man betala för per gång och denna ska vara relativt låg.

Man skulle kunna ha medlemskap kopplade till ens årsinkomst, alltså att man får en lägre avgift grundat på ens inkomst. De lägre priserna för låginkomsttagare skulle subventioneras med att medel- och höginkomsttagare betalar lite mer i medlemskap eller t.o.m. betalar ett mentorskap, så att de finansierar någon annans medlemskap. 

 När jag beskriver mitt rörliga kulturhus så kanske det inte låter som något nytt eller som en ny folkrörelse men visionen är att sudda ut både sociala och kulturella gränser samtidigt som sjukvården blir mer lätt tillgänglig. 

Att den här idén har blommat upp på nytt beror framförallt på vad jag har sett inom geriatriken, vilken undermålig träning som erbjuds äldre och hur många, inte bara pensionärer, blir så ensamma och avstängda från övriga samhället när de inte har ett arbete att gå till. De som inte har hobbies eller vana att vara aktiva utanför jobbet förtvinar skrämmande fort av att bara sitta hemma. Samtidigt har vi en stor grupp hemlösa och arbetslösa, särskilt i Stockholm, som har svårt att ta sig tillbaka på den socio-ekonomiska stegen utan medel att först tänka på sin hälsa och sitt välmående.

Friskvård idag är främst förunnat de som arbetar eller studerar vid universitet. I stockholm så har kommunala badhuset subventionerade priser för studenter, arbetslösa och pensionärer och det finns säkert andra anläggningar som har detsamma. Men jag tror inte man kommer dit om man inte har den vanan sen innan man har förlorat hem, vänner, familj eller jobb. Att motivera sig till nya vanor är nog inte det första man tänker på och då tror jag att det första man letar efter är en mötesplats. Om den mötesplatsen inte enbart befolkas av personer i utsatta positioner och även erbjuder möjlighet att pröva på aktiviteter utan medlemskap så tror jag att det skulle fylla en helt ny samhällsfunktion. Besökarna skulle både blandas i aktiviteter och i.o.m. ett blandat utbud så skulle mixen mellan samhällsgrupper komma naturligt.

Om Friskis & Svettis uppfyllde drömmen om att träning och rörelse skulle bli en folklig aktivitet så skulle min dröm bidra med att göra friskvården mer jämlik och även inkludera socialt samvaro som en del av folkhälsan <3.

Det må vara en utopisk tanke men jag tror att det skulle bli en succé. Det svåraste för att genomföra det vore att först hitta eldsjälar som delar samma vision och som kan klara av att få till planeringen av system, ekonomi och alla tillstånd som skulle till. För att inte tala om finansiering från staten!

Detta är just varför jag delar med mig av min vision, även om det bara sår ett frö till någon annan som drömmer om någonting likadant!

Sharing is caring.