Vad är en första dag på geriatriken om inte….
Hela havet stormar!
Ner i en stol, upp till en annan, flytta den där rullatorn. Var tog rullatorn vägen? Fika i en stol, ta några steg, över till nästa stol.
Vad betyder det för dig att kunna ta dig upp ur en stol?
Förmodligen har du inte tänkt på det alls! Inte förrän vi mister vår funktion förstår vi nog riktigt hur fantastisk kroppen är.
Som fysioterapeuter så använder vi oss av just momentet med uppresning från stol och förflyttningen från en säng till stol eller till stående som bedömning av en patients fysiska förmåga, eller hur ”funktionella” de är.
För så här är det – efter första dagen på geriatriken så tänker jag såhär – i livets slutskede så handlar det inte om hur strama hamstrings du har eller om att utreda ifall en utstrålande smärta i handen beror på en impingement i rotatorkuffen. Här handlar det om hur många funktioner du har, hur många du kan behålla eller om du kommer få tillbaka funktionen, att gå utan stöd t.ex. Däremot så spelar det självklart roll om du innan dina 75-90 år har hållit dig aktiv och bibehållit en del av de muskler som kommer hjälpa dig upp ur stolen, när lungfunktionen börjar svikta eller en höftfraktur har försvagat dig.
Efter första dagen på praktiken så har jag inte testat en enda patients muskelstyrka manuellt och än så länge håller jag tillbaka lite av mina frågor eftersom jag ännu inte har sett hela processen från inskrivning till hemskrivning.
Detta kan jag säga att jag har gjort idag:
Instruerat en patient 90+ i användning av pep-pipa ( Positive Expiratory Pressure – läs mer)
Gått 50m bakom en skör patient med rullator, placerad denna patient vid ett fikabord i korridoren.
Hälsat på en patient som är planerad för utskrivning, gett denna patient en käpp att gå med – varpå vi senare ser patienten vandra upp och ner i korridoren utan större påverkan.
Träffat en dement patient med fotledsfraktur/gips, observerat patientens förflyttning från liggande till sittande och uppmanar patienten att ta några steg med rullatorn. Efter några steg vill patienten inte mer och får sätta sig i en kontorsstol som vi skjutsar ut i korridoren där vi lämnar hen vid ett fikabord och en blomvas som hen börjar plocka i.
Tagit en långsam promenad i korridoren med patienten som fick pep-pipa och som ber mig sakta ned för att andningen inte hänger med. Samme skämtar om att min hårfärg måste var helt naturlig, kanske åt min mamma rödbetor när hon väntade mig, och jag konstaterar att hen verkar vara med kognitivt.
Missförstå mig rätt, jag är inte bitter (inte ännu) men jag tror att jag hade lite för höga förväntningar på geriatriken efter att ha kommit från stroke enheten på SöS. Jag trodde att denna praktik skulle bli som en uppföljning av dessa patienter som skickade vidare därifrån, men där jag är nu så har de i stort sett inga neuro/stroke patienter och skulle vi ge oss in i liknande ”detektivarbete” som på stroke enheten då skulle vi leta i labyrinter bland dessa patienters medicinlistor och multisjuklighet…
Så då kokar vi ner det till FUNKTION: har patienten trappor hemma? –> trappträning, check! Finns det fallrisk? När? Hur mycket? CHECK. Klarar patienten av P-ADL? Inte? Hemhjälp, CHECK. Osv, osv, osv.
Det ska bli intressant att se om jag har dömt ut geriatriken i förväg – hur som helst så tvekar jag inte på att jag kommer lära mig väldigt mycket lärorikt under dessa 3 veckor, men jag får nog lägga undan batteriet med bedömningsinstrument ett tag och försöka bryta ner det i mindre beståndsdelar!
Har ni frågor om hur det ser ut på en geriatrisk avdelning? Om fysioterapeutens roll? Eller hur det är att ha hand patienter som student?
Kommentera gärna eller använd kontaktformuläret om ni har flera frågor!
0 kommentarer