Serologen, Mikrobiologi

Serologen är en avdelning inom mikrobiologen som huvudsakligen kollar på IgG och IgM antikroppar. När vi får en infektion kommer dessa antikroppar att bildas för att skydda oss mot infektionen. På serologen detekteras dessa antikroppar genom immunologiska metoder, som ELISA och CLIA.

ELISA och CLIA bygger på samma princip. För att förklara det enkelt så finns en fast fas, vilket är antigen, om man söker efter antikroppar. Antikroppen ska binda in till antigenet, för att sedan detekteras med en sekundär antikropp som har en färg.

På serologen arbetar biomedicinska analytikern med dessa metoder för att komma fram till om patienten tillexempel är vaccinerad, om det är en pågående infektion eller om patienten har bildat antikroppar där den inte ska ha dessa antikroppar.

 

På bilden till vänsters ses vilka analyser som görs på serologen i Solna. Några analyser som många kanske känner igen är Varicella Zoster Virus som i vardagligt tal är vattkoppor och i senare ålder kan bli bältros. Det analyseras även herpes simplexvirus 1 som ger upphov till munsår.

Den högra bilden är min ELISA jag gjort för att kontrollera om en patient har bildat antikroppar i centrala nervsystemet. Där ser ni även färgen som bildas i brunnarna som kan detekteras och mätas.

Jag är nu ute på min verksamhetsförlagda utbildning (VFU), det vill säga att man som student får prova på att arbeta med det man studerar till. Jag är på mikrobiologen. I denna serie kommer jag skriva om vart man kan arbeta som en biomedicinsk analytiker då jag ofta får den frågan. Jag kommer skriva denna serie utifrån de platser jag arbetar på, har gjort studiebesök eller är på min VFU.

Molekylären

Jag är just nu på sektion molekylären hos mikrobiologen. Där kommer alla möjliga sorters prover som ska analyseras för virus eller bakterieinfektioner. Man kan exempelvis få svalgprover, avföring och biopsier. När de har lösts upp kommer de pytsas av till små rör. Dessa små rör ska extraheras för att få ut DNA/RNA. Extraktionen sker med hjälp av en maskin som med magnetiska kulor kan dra till sig DNA/RNA och sedan tvätta bort resterande komponenter i provröret.

När man fått ut DNA eller RNA kan man utföra en metod som heter PCR för att kontrollera om läkarens misstanke om virus eller bakterieinfektionen stämde. PCR fungerar genom att med olika temperaturprogram öppna DNA strängen för att bygga nya strängar med hjälp av byggstenar (nukleotider). De nya DNA strängarna kan sedan mätas på olika sätt, exempelvis med fluorescens (ljus) eller sättas ut på en gel.

Man påvisar alltså DNA eller RNA för smittämnet. Om de inte finns något smittämne kommer inga nya DNA-strängar att bildas och då kan vi som BMA säga att patienten är negativ för just det smittämnet patienten testats för.

 

 

Nu har jag allt avklarat för transfusionsmedicin 2 vilket var min valbara kurs, bara tentan som ska skrivas på tisdag.

Transfusionsmedicin är alltså ett ämne som innebär lärdom om hur blod ska transfunderas (när du ska få blod vid tillexempel operation, har brist på blod, förlossning). Det man kanske inte tänker på när man inte är insatt i ämnet är att det är en lång process som ska gå snabbt, om det gäller exemplevis akuta transfusioner.

Igår fick vi göra ett flödesschema över hur sådana processer kan se ut:

Det är en BMAs jobb att utföra dessa analyser på ett blodprov för att garantera att patienten får rätt enheter blod (blodpåsar). Med rätt blod menas att patienten ska få blod som patienten inte kommer reagera negativt på, vilket kan hända om man tillexempel ger fel blodgrupp (A, B, O).

 

 

Sista året på biomedicinska analytikerprogrammet ska ett examensarbete på 15 hp skrivas och presenteras. Detta planeras under hela sista året. För att få skriva ett examensarbete krävs det 135 godkända högskolepoäng samt godkänt i kurserna Vetenskaplig metodik 1 och 2.

Examensarbetet innebär ett projekt där du ska inom 6 veckor laborera och inhämta data till ditt arbete, för att resterande 4 veckor skriva på din rapport.

Det första som behövs göra är att

  1. Hitta ett examensarbete. På vårt program behöver du söka arbetet själv. Detta gör du genom att leta efter forskargrupper eller forskning som ska pågå under perioden du ska göra arbetet. Handledaren som du väljer  måste vara anknuten till Karolinska Institutet. Det är bra att välja ett arbete som du tycker låter intressant, eftersom du kommer arbete med det under en längre period.
  2. Skriva ett CV och motivering. För att ansöka till forskargrupper måste du skicka ett mail med ditt CV och motivering till varför just du ska få vara med i den forskargruppen och berätta att du ska göra ett examensarbete. Det är därför en merit att ha arbetat lite med forskning innan. Därför rekommenderar jag att man tittar på KI Summer School in Medical Research. En kurs som går under sommaren med målet att få en större inblick i just forskning.
  3. Gå på intervjuer. Forskargruppen kommer bjuda in dig till en intervju där du får berätta lite mer om dig själv, och de får berätta mer om sig själva och visa upp vart de arbetar. Då är det också en bra chans för dig att se att allt känns rätt, det är alltid viktigt att ha en handledare man känner sig trygg med.

 

Vi som studerar till biomedicinsk analytiker blir ofta förväxlade med de som läser biomedicin, och jag får ofta frågan vad som skiljer dessa program åt.

Biomedicinsk analytiker och Biomedicin är då två olika program som erbjuds på Karolinska Institutet.

En biomedicinsk analytiker får en yrkesexamen samt kandidatexamen, med detta innebär det att vi ska vara förberedda att kunna arbete direkt efter examen. Detta innebär att vi går igenom mycket praktiskt under hela utbildningen. Första året på biomedicinska analytikerprogrammet är mest teori, med några laborationer som urinvägsinfektion, bakterieodling, EKG och arbetsprov. Andra året är mestadels laborationer med teori som grund. Tredje året är nästintill endast praktik (gå ut på sjukhus/vårdcentral) och förbereda inför forskning/examensarbete.

En biomedicinare får enbart en kandidatexamen, vilket innebär att utbildningen är lika lång som biomedicinska anlytikerprogrammet men de är mer inriktade på att förberedas inför forskning. Biomedicin programmet studeras på engelska och innebär därför att en stor variation människor söker dit, vilket är roligt om man vill få mer internationella kontakter.

Biomedicin programmet läses i Solna medan Biomedicinska analytikeprogrammet i Flemingsberg och programmen har olika antagningskrav. För Biomedicin krävs biologi 2, matematik 4 och kemi 2, medan biomedicinska analytiker kräver biologi 2, matematik 3, kemi 2 och fysik 1.