Kliniska examinationen på T4
Igår var det dags för min sista kliniska examination och denna gång var det återigen en patient som var mitt examinationsmaterial. Självklart blev inte dagen som planerat, bara för det var en examination och inte ett vanligt klinikpass. Otippat!…
Inom ett yrke där man möter människor dagligen binder man alltid relationer till patienterna, ibland lite bättre band mellan patienten och mig och ibland blir det inte några speciella band, man bara utför sitt jobb professionellt. Men inför en klinisk examination vill jag alltid boka upp en av de patienterna man känner att man klickar lite extra med, en patient man kan lita på och som man fått bra kontakt med.
Sagt och gjort.
Väl på plats igår morse dyker patienten aldrig upp, ingen avbokning och ingen förvarning till mig och då vill jag säga att jag endast haft en uteblivande patient under alla klinikpass den här terminen. Då brast det för mig, tårarna bara rann. Det kanske låter kryddat men det var verkligen som en käftsmäll – man ställer upp på morgontid fast man åker så långt, man har förberett sig gällande patientens kliniska uppgifter och förberett sig psykiskt. Stressen att om jag failar på rest-tillfälle 1 måste jag ställa in min Barcelonaresan med tjejerna i klassen eller inte få min legitimation då rest-tillfälle 2 är under det datumet, pest eller kolera typ?? Man vill bara få det överstökat helt enkelt.
Tur i oturen var att jag tack vare hjälpsamma och förstående lärare fick in en annan patient och kunde få en ledig examinationstid efter lunch, 13:00 istället. Efter återhämtning och förberedelser inför den nya patienten kunde examinationen utföras och vilken lättnad jag kände när läraren berättade att jag var godkänd.
Det är faktiskt skönt att den sista kliniska examinationen med den mänskliga faktorn som material är över. Lärdomen efter detta tillfälle är att försöka intala sig själv att vad som helst kan hända och att allt även i slutändan löser sig. Kom ihåg det! 😊
0 kommentarer