Sjuksköterske­programmet

Ett fantastiskt år för mig! Jobbigt på många sätt, men utan konkurrens det bästa och mest händelserika året i mitt liv. 

Januari – nyinflyttade i vår lägenhet som renoveras för fullt. Pendlingen till jobbet på Lidingö är ganska tuff och jag börjar få ont. Försöker pusha mig genom smärtan, jag har ju halva graviditeten kvar! Behöver lägga ner mitt företag för att orka med det vanliga jobbet.

Februari – Jag sjukskrivs och får kryckor som jag behöver för att gå. Mat som innehåller mindre än en miljon kalorier per portion smakar äckel – min viktuppgång går i ett rasande tempo. Lever av pizza, Cola och chips.

Mars – Ligger i min säng och mår så fruktansvärt dåligt. Kan inte gå ut ur lägenheten utan smärtor från helvetet i benen och ryggen. J försöker ta med mig till mataffären eller till mina föräldrar varje dag för att jag ska se något annat än våran stökiga halvfärdiga lägenhet och Netflix. Vi firar ett år tillsammans men ingenting känns kul, jag är fången i en kropp som växer med ett kilo i veckan (tyvärr utan överdrift). 

April – Jag fyller år. Känner inte igen mig själv i spegeln, fortfarande fast i sängen. Är ensammare än någonsin, men sparkarna tröstar trots att de kostar mig sömn. J är ett fantastiskt stöd men ingenting lindrar mitt trasiga psyke. Kommer jag någonsin slippa kryckorna? Ansöker till KI trots att jag inte tror att jag kommer komma in. 

Maj – veckorna går i slow motion. Sedan kommer han. Vår fantastiska Frej. Förlossningen var hemsk och traumatisk, men nu är han här. Meningen med livet, all sorg känns plötsligt oviktig trots att mitt dåliga mående fortfarande spökar. J är hemma ett tag med oss och det är fantastiskt trots all smärta och sömnbrist. Jag väger ungefär 100 kg när jag föder. Men jag kan gå igen. 

Juni – kryckorna är slängda. Jag kan gå korta promenader och blir bättre för varje dag. Vi har en så gott som färdig lägenhet och vardagen börjar bli normal.

Juli – Första antagningsbeskedet kommer. Inte antagen, precis som jag gissat. Känner hur det kryper i kroppen. Jag har alltid haft 82615 bollar i luften och det är understimulerande att ”bara” vara mamma. Vissa är inte gjorda för föräldraledighet antar jag? 

Augusti – jag blir uppringd. Reservantagen, och jag ska vara i skolan bara någon dag senare. Det här var fantastiskt men oväntat och jag får sistaminuten-rodda ihop barnvakt samt pappaledighet. 

September-December – skolan har varit i full gång. Vilken grej! Jag har överlevt trots en kuggning och lärt känna flera nya fantastiska människor som delar min framtidsdröm om sjuksköterskeyrket. 

Årets bästa: Frejs ankomst, Jimmys existens, att bli antagen till utbildningen jag drömt om!

Årets värsta: min graviditet. Jag är så tacksam för att jag kan vara gravid och för min fantastiska avkomma men det var inte min grej. Det värsta jag varit med om förutom att förlösa Frej. Hoppas att det går bättre nästa gång. 

Årets person: MARIE! Min systergravididtet (6 veckor efter Frej kom bästa Loke) min tvillingsjäl, min stora idol och mitt största fan. Synkad mens är bra, men att synka graviditeter är some next level shit. Slå det om ni kan! Vet att du läser det här. Hej! Du fick vara med på listan. Och en alldeles egen kärleksförklaring fick du. Varsegod. 

Hoppas att erat 2016 var minst hälften så bra som mitt!