Sjuksköterske­programmet

Hur vet man om man har pluggat på rätt sätt eller rätt saker? Det gör man inte. Inte förrän det är dags och man sätter sig vid tentan och misslyckas (eller lyckas). I den här kursens första halva kände jag att jag har tacklat det på fel sätt. Efter mitt förra misslyckande tog jag ett par dagar och reflekterade över vad jag gjorde och vad jag kunnat göra annorlunda. Att inte lyckas med allt hela tiden är en oundviklig del av livet. Jag har en del svårigheter med koncentration och andra saker, vilket innebär att jag i mina dagar träffat ett par kuratorer och psykologer. En stor del av vad vi har jobbat med är KBT och copingstrategier, och jag har lärt mig att utveckla sådana för de olika situationerna som jag haft problem med. Det är något som har vart mycket användbart för mig i nästan alla aspekter av livet och jag applicerar dessa tankesätt på de flesta situationerna i mitt liv. Jag ska ta er med på hur jag tänkt inför rond 2 med den här helveteskursen.

Vad är jag missnöjd med?
Resultatet först och främst.
Varför är jag missnöjd med det?
För att jag inte tror att jag blev godkänd. För att jag inte tycker att resultatet som jag fått stämmer med hur mycket jag ansträngt mig.
Vad kan jag göra annorlunda inför nästa tenta?
Lägga fler timmar?

Men är det verkligen problemet? Nej. Att lägga fler timmar är den sista lösningen, men att lägga ”bättre” timmar kanske?

Har timmarna jag lagt ned verkligen varit av god kvalité?
Nej. Inte om jag är helt ärlig.
Varför har de inte varit av god kvalité?
Jag har inte lyssnat på mig själv, fokuset har varit på fel ställe. Jag har mått dåligt och varit rädd och stressad.
Varför har jag varit rädd och stressad?
Det är viktigt för mig att lyckas. Jag vill verkligen det här.

Men om jag verkligen vill det här så måste jag göra mitt bästa. Och det gör jag inte om jag inte tar hand om mig själv.

Har jag tagit hand om mig själv under kursens första halva?
Nej. Jag har pluggat sent in på natten, jag har glömt bort att äta. Jag har inte tagit tid till träning och när jag väl har ätit har det inte varit bra mat.
Hur kan jag förebygga att det händer igen?
Jag kan planera! Jag kan skriva ett schema som jag håller mig till för att inte glömma saker som är viktiga.
Och ångesten, Linnéa. Är det min drivkraft just nu eller är den mer av ett ankare som håller mig tillbaka?
Att jobba under press är både kul och bra. Men det behöver vara rätt sorts press. Inte den här typen av press som jag satt på mig själv. Den här känslan är inte konstruktiv. Den här känslan behöver alltså försvinna.

Struktur är så viktigt! I alla fall för mig. Även min hälsa, allt behöver hamna på rätt plats, annars kommer jag inte att prestera som jag vill. I pressade situationer är det så himla enkelt att tappa bort det.

Hur ska jag gå vidare?
-Jag ska schemalägga min eftermiddag. Jag ska se till att få in en timmes träning, middag och mellanmål. Två-fyra timmars aktiv pluggtid om dagen. Varje dag. Behöver jag en paus så tar jag det. Att sitta med tårar i ögonen och titta på en föreläsning gynnar ingen.
-Den tiden jag lägger ska vara med en positiv känsla (eller i alla fall inte en extremt negativ känsla). Annars kan det vara. Det kommer inte alltid vara kul, är det svårt så är det ofta jobbigt. Och det är okej att det är jobbigt.
-Jag ska inte begrava mig i negativitet! Det är det viktigaste. Så himla lätt att bara köra in huvudet i väggen och gör man det så kommer man inte framåt.
-Jag ska uppskatta de små framgångarna. Varje liten sak jag lär mig är ett steg framåt.

Så, nu har vi gått igenom hela min tankeprocess, hoppas att den hjälper någon! 🙂 Om inte annat, hoppas att den ger utdelning i form av ett bättre resultat på tentan i Januari.

Min huvudsakliga källa till glädje i vardagen.