Sjuksköterske­programmet

Att vara småbarnsmamma och student är inte bara fina bilder på glada bebisar, kaffe, böcker och fräscha selfies på instagram. Det finns jobbiga dagar också, eller i ärlighetens namn är majoriteten av dagarna jobbiga.
Här kommer en sammanfattning om mitt läge idag:

Först, saker jag inte har:

• En mobil med en bra kamera
• Tid att duscha
• Ett välstädat hem
• En ständigt glad bebis
• Förmåga att producera skolarbeten av högsta kvalité dagligen
• Byxor på mig
• Rakat benen
• Klippt naglarna
• Borstat håret
• Plockat ögonbrynen

Saker jag har:

• En enorm hög smutstvätt
• Massvis med disk
• Extrem oordning
• Damm överallt
• Flera timmars arbete på hemtentan kvar
• Ett dåligt humör
• Sömnbrist

Det kanske låter överjävligt, men det är det faktiskt inte. Det är okej. Jag har ju faktiskt också en son som jag älskar så mycket att mitt hjärta spricker och den bästa sambon man kan önska sig. För varje dag som går så kommer jag närmare min examen med myrsteg, men myrsteg är också framsteg. Allt behöver inte vara perfekt in i minsta detalj, det kommer mitt liv aldrig att vara, inte enligt alla andras definition i alla fall.
Jag har känslorna på utsidan och kommer definitivt att gråta nästan varje dag under de här tre åren, men det är bara vem jag är. Gråtandet är lite av en terapi för mig.

Även värt att highlighta, jag ångrar inte en sekund att jag började plugga parallellt med föräldraledigheten. Man kan fråga sig, är det värt den extra stressen? Att vara småbarnsmamma är verkligen ett heltidsjobb och lite till. Men ja, det är definitivt värt det! Jag absolut älskar känslan av att vara på väg någonstans, jag jobbar bäst under press. Och känslan när jag lämnar in en uppgift är så stärkande, varje dag är en utmaning för mig och det är härligt. Jag växer hela tiden som person och är tacksam för den här möjligheten.

Men det är bara att inse att du inte kommer att vara en fräsch mamma i ett fräscht hem med en fräsch och ständigt jollrande bebis varje dag om du väljer studier. Om någon nu klarar av det är ni välkommna att maila mig med framgångsreceptet.
Nu ska jag och mina håriga ben ta den tjuriga bebisen och sätta oss i en nerspydd soffa. Har vi tur så kan vi nog se tvn bakom berget av disk på vardagsrumsbordet. Kanske plockar jag undan det, kanske inte.

Oavsett så ska jag försöka tagga till, för när J kommer hem så är det dags för några sista timmars jobb med hemtentan. Håll tummarna för mig, det behövs!