Mitt bästa överlevnadstips för pluggeri med bebis

Hur klarar man av studier på distans när man är hemma med en bebis? Det är omöjligt att koncentrera sig när ens lilla knyte gnyr och man försöker trycka in kunskap i huvudet. Jag klarar i alla fall inte av det. Hur får man något gjort då? Det bästa tipset är:
Be om hjälp!

Jag har turen att ha ett stort supportsystem runt mig. Min mormor och morfar bor granne med oss, mina svärföräldrar bor ett stenkast bort och mina föräldrar finns också här i närheten. Alla ställer upp för mig när jag behöver plugga ifred, vilket är helt fantastiskt!
Min kära sambo tar fullt ansvar för Frej när han har möjlighet, men vissa dagar behöver jag delta i onlineseminarium på dagen och det är allt annat än lätt med en uppmärksamhetskrävande son. Att få barnvakt då är ovärderligt!

När jag studerade på Stockholms Universitet så kunde jag sitta en hel dag vid datorn och inte få någonting gjort, men nu förstår jag verkligen hur viktigt det är att arbeta aktivt. Mitt studerande är minst sagt effektivt på helt nya nivåer nu. Det känns heller inte svårt att sitta med hundra procent fokus nu, när Frej är hos någon annan, då det blir befriande och välbehövlig omväxling från mammalivet. En form av ensamtid.
Tror nog att de flesta som varit hemma på heltid med ett barn kan känna igen sig i understimuleringen det kan innebära. I perioder kommer man inte iväg alls, träffar inga vänner och spenderar sina dagar på ganska få kvadrat där inget speciellt händer. Då är det skönt att få sätta sig och läsa eller skriva lite. Tänka på något annat än blöjbyten och utvecklingsfaser.

Min mormor och morfar är min huvudsakliga avlastning och de hjälper mig något enormt! Imorgon ska jag promenera över med Frej på morgonen, då är det dags att redovisa ett grupparbete om genusperspektiv i omvårdnad. Känns skönt för mig med scenskräck att få dela på rampljuset med några andra studenter. Jag är med i en superbra arbetsgrupp också, vilket känns tryggt.

Annars då, har ni märkt att det snöat en gnutta? Varenda bil på parkeringen här utanför är begravda och är inte avundsjuk på alla stackare som behöver stå och våldsgnugga frost från rutorna om de lyckas gräva sig fram till bilen. Jag kommer knappt ut genom dörren, vagnen är ju bara att glömma en dag som denna om jag inte installerar någon form av plog på den. När jag nu går ut så känner jag även en ångest över att klä Frej rätt. Det kan vara min kära fars fel. Han är en sann lager på lager-nazist.

Hur klär man då sitt barn på vintern i Stockholm? Efter mycket googlande har jag dock kommit fram till att detta är det mest lämpliga just nu:

  • Body, byxor och vanliga strumpor (stabil grund)
  • Ett par varma sockor
  • En mössa som täcker öronen
  • Vantar
  • En fleeceoverall

Sedan ligger han i en supermysig åkpåse. Vilken lyx, tänker jag! (Tänker du annorlunda så är det bara att skicka ett argt meddelande till mig alternativt ringa soc.) Snart blir det nog aktuellt att testleka lite i snön också, men då kör vi på tjockare overall.

Dagens plus: Te. Värmer själen och magen i novemberkylan.
Dagens minus: Valet i USA. Mer specifik än så tänker jag inte bli, fy vilken hemsk värld vi lever i när någon med en så fruktansvärd människosyn får så mycket makt.

 

 

0 kommentarer

Relaterade inlägg

Det är jag som bloggar