Ögoninflammation, vilket påhitt?
Ja, vad är poängen med det? Himla störig sjukdom. Frej har spenderat en vecka med geggiga och kliande ögon, speciellt jobbigt är det på morgonen. Det är svårt att öppna dem när det kladdar ihop. Men idag var första dagen då han verkligen blev förbättrad, annars har det gått lite upp och ner. Vad gör man då, om ens barn får ögoninflammation? Det är bara att badda, badda, badda. Hålla rent är prio ett enligt min mor ögonsjuksköterskan. Känns som att man kan lita på hennes ordination.
Ett alternativ för en svårläkt och envis omgång av detta ögongrus är att behandla med antibiotika, men det ska gå väldigt långt för att jag skulle ta med Frej till en läkare för det. Antibiotika är inget man ska tugga i sig i onödan, en av mina stora (och faktiskt realistiska) skräcker är antibiotikaresistens. Inte att vi ska bli resistenta, utan att bakterierna ska bli det, och då kommer det inte längre gå att behandla med det. Det är otroligt lyxigt att ha tillgång till antibiotika som vi har, men jag önskar att folk kunde förstå konsekvenserna av att ta det för varenda liten krämpa. Med den ranten avklarad så vill jag bara nämna att jag självklart skulle ge Frej antibiotika om han behövde det. Det är det onödiga bruket jag ställer mig frågande till.
Så då var mitt alternativ alltså VAB. Vilket som ni som läste mitt förra inlägg förstår inte är optimalt när man har enormt mycket att göra. Tur för mig så bor jag granne med min kära mormor som också råkar vara en av Frejs bästa människor. Hon och min morfar har avlastat enormt och jag hade nog inte fixat denna kurs utan deras hjälp.
Men kul har vi faktiskt ändå haft, jag och avkomman.
0 kommentarer