Praktik, jobb och småbarn. En omöjlig ekvation?

Jag har klarat mig igenom hälften av praktiken nu, och jag har jobbat dagarna jag inte varit på sjukhuset. Hur funkar det då? Inte alltid perfekt. Men det fungerar.

Visst skulle jag kunna ta CSN-lån under veckorna för att slippa jobba, men det är egentligen inte problemet. Distansstudierna fungerar fantastiskt att kombinera med föräldraskapet. Praktiken, inte så bra. Det är inte själva praktiken egentligen, utan faktumet att vi har en del parallellt med det. Vi har en dag i veckan ”ledig” och det är då vi ska hinna plugga och även ta oss till skolan och träna inför examinationen i tre praktiska moment, den examinationen sker under praktiken. 

Jag har hittills inte haft en chans att ta mig till KTC för träning, medan mina klasskamrater går efter praktiken. Om man ska prestera på en bra nivå behöver man nu lägga mer än 40 timmar i veckan. Det är inte tid jag har just nu om jag vill träffa min familj. 

Har fått omprioritera en del och längtar tills praktiken är slut, inte för att jag har tråkigt där, tvärtom älskar jag att vara där. Jag lär mig nya saker varje dag och önskar att jag hade kunnat få jobba på KAVA, men kanske en aning färre timmar i veckan. Jag kommer sakna det. 

Ska jag klara examinationen så håller jag alla tummar och tår för att patienter med behov av PVK börjar dyka upp. Att klara praktiken kommer inte vara ett problem som det ser ut nu, så det är i alla fall skönt.

Avslutningsvis känner jag mer än någonsin att studier inte är till för föräldrar med små barn, men jag är bara mer beslutsam att klara det. Tänker inte ge mig, jag ska hitta en väg runt det! 

En bild på Frej som illustrerar hur jag känner mig.

1 kommentarer

Relaterade inlägg

Det är jag som bloggar