Skillnaden mellan gymnasiestudier och universitetsstudier

Måndagens nästan euforiska tillstånd gick snabbt över när jag först trotsade min rädsla för skäll och motvilligt besökte min tandläkare. Har undvikit det för länge och under graviditeten åt jag godis och drack läsk på ett sätt som jag aldrig gjort förut, samt att mitt tandkött blev vansinnigt inflammerat (vilket tydligen är ganska vanligt) så att tandborstningen var en hemsk plåga i nio månader. Det var ungefär så illa ställt i min mun som jag befarade, så nu blir det dyrt. Usch!

Sedan kom nästa smäll när jag bläddrade till sida 1 på tentan. Vi hade fått beskedet att den inte skulle vara lika tuff som grupptentamen som vi gick igenom förra veckan, men den informationen stämde inte. Den var inte alla utformad som jag hade trott och hoppats, typtentan som jag gjorde innan var en helt annan sak och jag känner mig helt vilsen.

När jag lämnade in den till läraren så passade jag på att fråga när man kommer få möjligheten att göra en omtenta. Vilken chock! Jag som kände mig så redo, men jag hade fokuserat på fel delar. Antar att det blir lite av ett lotteri med frågor när en tentamen är så omfattande som denna, allt får inte plats i skallen och det gäller att hålla tummarna för att man he tur med frågorna. 

Då kommer jag till ämnet i rubriken. När man studerar på gymnasienivå så räcker det att försöka. Har du läst lite så blir du godkänd. Jag kanske är naiv men hade inte kunnat föreställa mig att man skulle kunna plugga så mycket som jag har gjort och ändå inte ens nå upp till en godkänd nivå (blir jag nu godkänd så har jag en himla tur, kanske får ta och bli religiös). Det är verkligen något som är viktigt att tänka på. Anatomi och fysiologi är stort, läskigt och svårt. Och framför allt är det inte samma sak som biologi på gymnasiet. 

Men så är det nu, och jag får lära mig den hårda vägen. Bara att gå vidare och försöka igen. Lägga mer tid blir nog svårt, men kanske så kan nästa kurs vara lite tydligare med vad man ska lägga energi på. Antagligen inte, men man kan alltid hoppas. Precis som att jag hoppas på att jag kan få mitt barn att somna. Han har varit vaken och levt loppan sen klockan 20! 

1 kommentarer

Relaterade inlägg

Det är jag som bloggar