Vi har denna vecka startat upp kursen omvårdnad vid psykisk ohälsa, på ett enligt mig mycket behagligt vis. Dagarna har bestått av diskussionsforum i pingpong som pågått under dagarna i smågrupper, skriftliga diskussioner hemifrån alltså. Det passar mig mycket bra, jag gör mig bättre i skrift än tal. Att ha haft en lugn vecka var bra för mina nerver också. Idag är min sista dag med lugna hemmasemin innan den alternativa verkligheten som är min VFU sätter igång.

Det är verkligen en stor kontrast, väldigt likt ett riktigt arbetsliv? Fast utan lönen. Nog för att studier är hårt arbete det med, men det är svårt att jämföra. Ni som har pluggat själva förstår hur jag menar. På många sätt så föredrar jag ett vanligt arbete då jag är otroligt rastlös. Fram tills mitt diskbråck i julas så såg jag till att vara rejält sysselsatt för att slippa känna mig understimulerad men de senaste veckorna har jag bara haft skolan på dagarna och Frej på kvällarna. Jag saknar verkligen att jobba och längtar till praktiken. Samtidigt är jag självklart livrädd.

På tal om att jobba, jag har en intervju på fredag nästa vecka! Redan nu så ansöker man om sommarjobb och jag har fått klartecken av min sjukgymnast att lyfta, men hon föreslog att jag skulle undvika äldrevården. Speciellt i egenskap av vårdbiträde då det enda man gör i stort sätt är att lyfta tungt och städa. Detta jobb som om jag får det, kommer att innebära ett undersköterskejobb på ett sjukhus! Mer än så berättar jag inte än. Det känns så roligt och spännande att jag faktiskt blir undersköterska till sommaren? Håll tummarna för mig! Och tips på hur man beter sig på intervjuer är välkomna. I kommentarer eller på mail if you will. Det kan behövas mvh prestationsångesten själv.