Sjuksköterske­programmet

Nu är det helg! När man jobbar inom vården får man nämligen helg när det passar verksamheten. Just denna vecka blev det torsdag-lördag, och på söndag ska jag tillbaka till verksamheten.

Så, vart är jag? 

Den första VFUn för mig denna terminen är på temat psykisk ohälsa. Jag är på en avdelning som huvudsakligen behandlar personer med bipolär sjukdom som behöver slutenvård i maniska perioder eller vid depressioner. Nu har jag inte gått länge än, men jag har fått ett extremt bra intryck! Jag har inte haft en klar uppfattning om vad det innebär att arbeta inom slutenvården och psykisk ohälsa, men i jämförelse med en somatisk  avdelning (en avdelning med fysiskt sjuka personer) så verkar det vara mindre fokus på medicinska åtgärder och mycket mer tid till patienterna. Det är inte så mycket sättande av pvk och dropp eller andra medicintekniska moment. Det som förekommer är intramuskulära injektioner när en patient drabbas av psykoser eller andra mer akuta tillstånd.

Vilka jobbar här?

Här jobbar skötare, sjuksköterskor, kuratorer, psykologer och läkare.
Skötare motsvarar undersköterskor på andra avdelningar, men deras jobb skiljer sig åt en aning. Min avdelning som jag går VFU på har ett fantastiskt tätt teamarbete och jobbar tillsammans på ett sätt som jag inte sett förut. Alla kommer till tals på de olika mötena och det känns inkluderande. Utifrån mitt första intryck så måste jag säga att strukturen är fantastisk och arbetsmiljön känns verkligen bra. Det är bra bemannat, ingen personalbrist som jag kunnat märka av i alla fall.

Det ska bli spännande att fortsätta här och se om det känns lika bra genom hela praktiken. Visst, att vårda personer med psykisk ohälsa är tungt. Det är svårt att se någon må dåligt och tappa kontrollen, men jag är inte rädd. Det behöver man inte vara. Sjukhuset är en trygg miljö, personerna är här för att bli friska, och man är nästan aldrig ensam. Självklart har man larm på sig som personal och känner man sig hotad är det bara att trycka på knappen så får man assistans. Jag ser verkligen fram mot att fortsätta här, och mot att själv börja ansvara för så många patienter som personalen känner att jag kan hantera. Längtar redan till nästa pass!

Men nu är det dags för lite skolarbete. Alltså, inte för att jag vill. Jag vill helst dricka kaffe och titta på Dr. Phil i soffan. Det borde väl räknas som studier? Det är relaterat till psykisk ohälsa. Typ.