KI-studenten Linnea

Min resa genom läkarprogrammet på Karolinska Institutet (KI) har nått sitt slut. I mina sista blogginlägg summerar jag min tid på läkarutbildningen från dag ett till examen. I detta inlägg får du ta del av de bästa delarna från läkarprogrammet.

Läs alla mina inlägg i serien ’KIgrad21’:

1. Från T1 till T11 på läkarprogrammet
2. Det bästa från läkarprogrammet
3. Förbättringsområden på läkarprogrammet
4. Tips och lärdomar från läkarprogrammet

Bästa terminen

De kliniska terminerna har helt klart överträffat de prekliniska. På klin har vi haft kontinuerlig verksamhetsförlagd utbildning (VFU), a.k.a. praktik, och har varit nära den riktiga arbetsplatsen med våra framtida kollegor. Det har gjort att mycket av vad vi lärt oss på varje termin blivit applicerbart i det verkliga arbetslivet. Att välja ut den bästa terminen har inte varit helt lätt, men efter noga rannsakan skulle jag ändå säga att termin 6 toppar min lista.

Motivering:

1. Rollen som läkarkandidat 🥼 – Till skillnad från T5 när vi var helt nya som kandidater på kliniken, var vi nu lite varmare i kläderna. Det gjorde att man vågade ta för sig, fick ut mer av sin praktik och inte längre blev överväldigad av alla nya intryck. Vi befann oss ju fortfarande i början på klin-terminerna, vilket innebar att inlärningskurvan var riktigt brant.
2. Sjukhusvariation 🏥 – Jag fick möjligheten att se många olika sjukhus under T6. Det började med Linköpings Universitetssjukhus på deras GAVA samt thoraxklinik. Därefter hade jag praktik på akutmottagningen hos Capio S:t Görans Sjukhus, liksom Södersjukhusets akutmottagning. Senare läste vi hudkursen på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna och fortsatte terminen på infektionskliniken vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. Sist men inte minst besökte jag Indien och en rad olika sjukhus i staden Bhubaneswar.
3. MEQ-tentor 📚 – Hela internmedicinåret bestod av riktigt roliga examinationer. Dels pga att examinationerna bestod av mindre deltentor i stället för en stor sluttenta, och dels tack vare MEQ-tentorna. MEQ innebär att tentan är uppbyggd som en vändtenta. Du får alltså inte bläddra tillbaka till föregående uppgift. Efter varje tentafråga lägger du svaret i ett kuvert. Detta eftersom svaret dyker upp på nästa sida och behövs för att besvara nästföljande uppgift. På så sätt kan man bygga upp ett patientfall som motsvarar verkligheten och träna studenten i kliniskt tänkande och hur man handlägger olika patientfall.
4. Kurs i Indien 🇮🇳 – Jag fick chansen att läsa den valbara diabeteskursen och åkte till Indien i en hel månad. Resan bjöd på mycket skratt, utmaningar och perspektiv. Att få en inblick i ett helt annat hälso- och sjukvårdssystem, kultur och klimat, var minst sagt givande.
5. Första operationen 😷 – Jag såg min allra första operation, en CABG-operation på Linköpings Universitetssjukhus. Ingreppet är en form av öppen hjärtkirurgi, där kirurgen öppnar upp hela bröstkorgen för att nå in till hjärtat. En helt magnifik upplevelse och en häftig omväxling från internmedicinkursen.
6. Spännande specialiteter 🦠 – Vi studerade internmedicin, infektion och dermatologi, områden som jag själv tyckte var mycket spännande överlag. Det bidrog till att höja min upplevelse av T6.
7. Halvvägs till läkare 🥳 – Hälften in på sjätte terminen innebar att vi också var 50% färdiga läkare. Mycket av det jobbigaste var avklarat, som t.ex. preklin och preklintentan, medan vi fortfarande hade mycket spännande och nytt att se fram emot av utbildningen.

Bästa kursen

Efter totalt 20 kurser på läkarprogrammet har den i särklass bästa kursen varit ’Fokus akutsjukvård – säkert och effektivt beslutsfattande’ under T10.

Motivering:

1. Mycket simulering – Jag läste kursen på Capio S:t Görans Sjukhus och unikt för denna kurs var mängden simulering vi fick. Detta i stället för en sedvanlig praktik på akutmottagningen, där man jobbar med riktiga patienter. Simulering är ett ypperligt tillfälle att öva, lära och begå misstag som sjukvårdspersonal, eftersom du utför allt på simuleringsdockor eller skådespelarpatienter. Vår kurs handlade ju om akutsjukvård, så alla våra fall utgick från akuten. Efter varje scenario får studenten återkoppling från gruppen och handledarna. Sammantaget alltså oerhört lärorikt att få simulera olika akuta scenarier, framför allt eftersom kursen var förlagd precis innan mitt första jobb som underläkare under sommaren efter T10.
2. Kontinuerlig återkoppling – I början av och i mitten av kursen hade varje student ett individuellt samtal med sin handledare. Det första mötet handlade om att lära känna studenten, medan det andra handlade om att ge återkoppling kring ens progress under kursens gång. Dessutom fick vi ständigt konstruktiv feedback från kursledarna efter varje simulering. Vi hade också fasta handledare, vilket gjorde att de kunde följa vår utveckling och därigenom ge bättre återkoppling.
3. Interaktivt lärande – Utöver simuleringarna, som var minst sagt interaktiva, fanns många andra bra utbildningsmoment. Vi hade t.ex. små online-quiz som vi skulle göra dagligen. Dessa var både relevanta och anknutna till den senaste medicinska forskningen. Våra seminarier i smågrupper var också riktigt lärorika, med bra patientfall och övningar i EKG- och blodgastolkning. Därutöver fick vi öva på ultraljudsundersökning av hjärtat och diverse andra praktiska genomgångar av olika hjälpmedel på akutrummet.

Bästa praktiken

Praktik på akutmottagningar (AKM) och vårdcentraler (VC) har tveklöst toppat min lista på bästa praktikplatser under läkarprogrammet.

Motivering:

1. Patientvariation – Till AKM och VC kommer alla slags patienter och patientflödet är större. Och eftersom vi läkarstudenter samt juniora läkare i första skedet ska bli generalister, snarare än specialister, är AKM och VC perfekta för det initiala lärandet. Här får vi också möjlighet att tänka mer självständigt och bli mer självgående. Inom högspecialiserad vård blir det ju per automatik svårare för en läkarstudent eller junior läkare att bidra, eftersom vi saknar den specialiserade kunskapen och kompetensen inom det nischade området.
2. Tydlig arbetsfördelning – Både på VC och AKM finns tydliga arbetsuppgifter och rollfördelning. Varje läkare sköter sina egna patienter en åt gången eller några parallellt. Man jobbar oftast mot ett tydligt mål. I mycket grova drag är huvudmålet på VC att avgöra om patienten behöver vård akut eller inte, eller om patienten behöver ytterligare specialistvård eller inte. På AKM handlar det om att avgöra om patienten behöver inneliggande vård eller inte. Tempot är överlag snabbare eftersom patientflödet är större. Som läkarkandidat lär du dig därigenom mer och snabbare. Detta till skillnad från en vårdavdelning, där patienter får vård under längre tid, oftast är färdigutredda eller på god väg att bli, vilket gör att en läkarkandidat inte får tänka lika självständigt eller differentialdiagnostiskt. Dessutom kan arbetsfördelningen vara diffus, olika läkare tar hand om olika patienter från dag till dag, och du som läkarkandidat har inte heller jättemycket att tillföra, förutom att skriva en daganteckning eller två.

Bästa utbildningsmomentet

Kandidatmottagningar och simuleringsdagar har varit de mest värdefulla ögonblicken i min läkarutbildning.

Motivering:

1. Individuell återkoppling – Gemensamt för båda momenten är att studenten får värdefull individuell återkoppling på sin prestation. På så sätt får studenten reda på sina styrkor och förhoppningsvis lite tips på förbättringsområden.
2. God handledning – Inför kandidatmottagningar och simulering finns alltid en handledare/läkare som helt och hållet är schemalagd för att undervisa och handleda studenter. Det skiljer sig från vanlig praktik, där läkarna har sitt eget schema och sin vanliga arbetsbelastning, parallellt som läkaren ska handleda studenten. Detta kan säkerligen förklara varför en del praktik tyvärr blir värdelös för studenten. Fler kandidatmottagningar eller simuleringar höjer kvaliteten på läkarutbildningen.

Bästa examinationen

Praktiska examinationer har helt klart varit den allra bästa sortens examination. Det beror mycket på hur läkaryrket är uppbyggt. En klassisk kliniskt verksam läkare jobbar uteslutande med och för andra människor (sjukvårdspersonal som patienter). För att utvärdera sådana färdigheter, såsom hur du kommunicerar med, undersöker och handlägger en patient, är det lämpligast med praktiska examinationer. Detta i kombination med teoretiska såklart.

Både på preklin och klin har vi haft olika typer av praktiska examinationer:

1. Anatomi–stationsexamination – På T2 och T3 hade vi praktiska stationsexaminationer i anatomi. Vi skulle både identifiera anatomiska strukturer på plastmodeller liksom på riktiga mänskliga kroppar.
2. Kliniskt körkort – På T4 skulle varje läkarstudent göra en fullständig statusundersökning på en valfri patient på sjukhuset. Statusundersökning är ett kliniskt redskap för läkaren att undersöka patienten med. Vi blev examinerade i hur man lyssnar på hjärta, lungor, mäter blodtryck, undersöker buken och kroppens nerver m.m.
3. Internmedicin-OSCE – Efter internmedicinåret (T5-T6) gjorde vi vår första OSCE, en slags stationsbaserad examination där vi fick runt 5-7 min inne på varje station. Här skulle vi endast utföra delmoment ur en fullständig läkarkonsultation, såsom att tolka en bild på en hudförändring eller att undersöka hjärtat och tolka fynden.
4. Kirurgi-OSCE – På T7 hade vi också en OSCE. Jämfört med internmedicin var det nu fler stationer (10 st) och längre tid (12 min) på varje station, vilket gjorde att kraven på oss läkarstudenter nu var högre. Det var mer fokus på vår kliniska bedömningsförmåga och kommunikationsförmåga med patient och personal. Trots mycket nervositet innan, hade jag riktigt kul på examinationen. Vi fick också en strukturerad bedömningsmall med återkoppling kring våra prestationer.
5. OBGYN-OSCE – På kursen i obstetrik och gynekologi under T10 hade vi ytterligare en OSCE, 4 stationer à 7 min. Vi skulle t.ex. utföra en gynekologisk undersökning på en docka och bedöma partogram och CTG (olika diagram som är relevanta under en förlossning).
6. Sit-in – Både under psykiatri-, neurologi- och pediatrik-momentet på T9 och T10, har vi haft något liknande en sit-in som vi gör på valfri tid under praktiken. Handledaren väljer ut en lämplig patient och sitter med när läkarstudenten utför sin konsultation och undersökning.
7. Akutrumssimulering – I slutet av T10 blev vi examinerade i vårt akuta omhändertagande av en akut dålig patient, i en simuleringsmiljö.
8. IST – Den sista OSCE:n på T11 bestod av 4 stationer à 22 min. Varje station krävde att vi utförde en fullständig läkarkonsultation från samtal och undersökning till bedömning och åtgärd.

Läs om olika typer av examinationer på läkarprogrammet här.

Glöm inte att kolla in min senaste video, som visar alla mina praktikplatser genom läkarprogrammet: