Val av eftergymnasial utbildning
Nu är det bara två dagar kvar av ansökningsperioden till högskola/universitet. Hoppas det går bra för er som tänkt söka vidare och att ni får all hjälp och råd ni behöver. Fick precis reda på att begåvningstestet till PIL även äger rum denna lördag. Lycka till, alla ni som fått besked om att skriva testet!
I det här inlägget vill jag skriva lite om valet av eftergymnasial utbildning, speciellt valet av läkarutbildningen. Och jag riktar mig främst till er som ännu inte tagit studenten. Många av er velar säkert mellan att söka och inte söka, eller vad för program ni ska söka, samt vilken ordning ni ska rangordna dem.
För ett år sedan befann jag mig i ungefär samma sits som er. Det enda jag var säker på, var att jag skulle plugga vidare direkt efter gymnasiet, för så har 98% i min omgivning gjort under uppväxten. Men förstå mig inte fel, jag blev inte tvingad till att läsa vidare, utan detta var bara det självklara valet för mig, vilket gjorde att jag aldrig tänkte på andra möjligheter även om jag såg att klasskamrater runtom valde andra vägar. Det angick liksom inte mig, om ni förstår. Mitt problem var därför inte om jag skulle välja någon utbildning utan endast vad jag skulle välja. Men ganska snabbt gick det ändå upp för mig att jag ville jobba med vården/att kunna ta hand om och hjälpa människor. Och varför då inte söka läkare när jag ändå hade möjligheten? Jag tror personligen inte på att man bara kan välja utifrån sin passion och intresse. Visst det bör vara en avgörande faktor, men man måste också vara realistisk. Finns arbetsmarknad för yrket i framtiden? Kan jag tjäna tillräckligt för att ekonomiskt försörja mig och ev. familj? Har jag kompetens och förmåga att klara av programmet/yrket? (svårt att förutspå, vilket är varför jag tycker alla utbildningar ska införa intervjuer!)
I Sverige finns möjligheten att söka eftergymnasial utbildning praktiskt taget närhelst man vill efter sin gymnasieexamen. Det är en enorm lyx och ger individer enorm frihet och tid för att välja rätt. Jag tycker därför man ska utnyttja denna chans (speciellt om man funderar på läkarutbildningen), vilket man kan göra på olika sätt: ta x antal friår eller plugga olika utbildningar tills man hittat rätt. Samtidigt är det också en klar nackdel med detta system. På speciellt LÄK tar det mycket resurser att utbilda en färdig läkare. Ska då gamla individer som hinner ha ytterst få (om än några) yrkesverksamma år, få påbörja programmet?
Jag skulle avråda er att börja på LÄK direkt efter gymnasiet, framför allt om du känner dig osäker eller bara väljer något för att följa strömmen. Det är en fantastisk spännande men extremt lång utbildning, som kräver så mycket mer än bara bra betyg, intellektualitet och ambition. Social kompetens, empati, livserfarenhet, självsäkerhet och ledarskap är bara några av faktorerna som behövs. Dessa aspekter tränas visserligen upp under utbildningens gång, och ingen kräver att man har förkunskaper. Men jag tror att det ger så mycket mer att ha lite perspektiv på livet, som läkarstudent. Sen så är väl en fördel med att läsa LÄK direkt, att du är ganska så oformad och det finns utrymme för större förändringar. Medan om du börjar LÄK efter att ha haft flertal karriärer bakom dig, finns risk att det blir svårt att forma om dig till vad som krävs för en läkare. Om ni förstår?
På LÄK har ju majoriteten tagit uppehåll eller pluggat andra program innan, just för att det är en tung och lång väg, som man inte bara bestämmer sig för rakt av. De flesta är därför väldigt säkra på vad de gör här, medan jag kan känna mig osäker från dag till dag. Och denna osäkerhet bygger nog egentligen på självsäkerheten och målmedvetenheten som utstrålas från omgivningen. Tyvärr jämför jag mig mycket med andra och kan känna mig ganska underlägsen i deras närvaro. För annars trivs jag väldigt bra och tycker det vi läser är superintressant.
Däremot, ångrar jag ändå inte att jag pluggade vidare direkt och jag har inga planer på att sluta. Jag var ju sen början väldigt intresserad av LÄK, hade gjort mycket research, fick många inblickar i både yrket och programmet. Sen så hade jag ju inga andra planer heller. Att jobba och att resa (vilket de flesta av mina vänner som inte pluggar gör) kommer jag ändå att göra under somrarna. Denna sommar ska jag till Kina och ev. Japan, samt jobba inom äldrevården, jobba som fiollärare och spela tillsammans med en nyfunnen pianotrio. Visst att man skulle kunna tänkt sig att jag tog ett friår trots att jag var ganska säker på mitt val…
Summa summarum, allt är individuellt! Jag skulle rekommendera att ta ett friår innan du väljer någon utbildning, speciellt om du är osäker på ditt val. Annars kan du behöva ta en massa CSN i onödan, som för övrigt endast gäller för typ 6 år.
Hm…sjukt flummigt inlägg. Hoppas verkligen inte att jag rört till det för er, utan snarare att jag tillfört lite tankar som kan hjälpa er på traven.
Idag: Vi hade äntligen vår stationsexamination på anatomen. Grymt rolig och chill examination, relativt de vi haft hittills. Man fick tre minuters svarstid per station, vilket räckte gott och väl, och en av amanuenserna blåste i visselpipa varje gång det var dags att byta station. Efter examinationen pustade vi nog alla ut och ett gäng i klassen vandrade ner till Coffeehouse by George vid Torsplan för trevligt häng.
Imorn: Nervös! Vi har vårdcentralsplacering och ska bli filmade en och en, när vi kör patientkonsultation med utvalda patienter för att därefter kommentera varandras inspelningar…hatar att se och höra mig själv på film. Minns hur min kära mor alltid spelade in mina piano- och fiolkonserter, för att ge återkoppling om hur jag skulle ändra mitt kroppsspråk etc…USCH! Men måste erkänna, ack så lärorikt! På kvällen drar jag vidare för att besöka Abba museum med Global Friends. 🙂
C y’all!
2 kommentarer